Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu lyssnade på Isis vad hon ville säga och igonerade Akunadin då han försökte vara otrevlig.

Cassandra fick pratat lite till med tjänarna innan de äldre av tjänarna började vända blickarna mot trontjänarna och farao. Cassandra kunde inte för sitt liv förstå hur de kunde känna på sig när lunchen började lida mot sitt slut varenda dag.

Atemu reste sig upp och sa.
- Ni kan gå, men Cassandra, gå och byt om och möt mig i porten till slottsgåren.

Cassandra nickade men kände hur det knöt sig i magen. Fasen också, hon hade hoppats att han hade glömt alltihop.
Nu kunde hon väl knappast göra något annat än att gå upp och byta om till mer lediga kläder.

Atemu gick själv till porten för att vänta in henne

Sedan gick Cassandra med tunga steg mot porten där hon såg att farao redan väntade på henne. När hon kom fram neg hon och sa:
- Hej farao.

Atemu nickade mot henne och sa.
- Hej Cassandra.
Okej så här gör vi.
Vi går en promenad runt hagen, nära staketet och fortsätter så några dagar tills det börjar kännas som en normal promenad.
Sedan ta vi nästa steg, vilket är att röra vid hästen.
Vi ska gå långsamt fram.

Cassandra nickade och bet ihop. Nu skulle hon bara genomlida detta.

Atemu nickade och sa.
- Och lugn, det kommer att gå bra, inget kommer att hända.
Jag lovar.

Cassandra kände hur hon skakade i hela kroppen så hon försökte ta ett djupt andetag och lyssna till hans ord. För att slippa känna hur hon hela hon skakade och kanske för att undvika att han skulle se det och tro att Cassandra var en idiot, så sa hon:
- Okej, ska vi börja gå nu?