Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Jane höjde på ögonbrynet.
”Det är definitivt bättre än ett hotellrum” sa hon och gick bort mot ingången. Grace kände sig lättad. Vad hade hänt om hon hade fått ett anfall med Jane och David i närheten? De hade antagligen skickat henne någonstans otrevligt. Hon gick bort till Calvin och tittade tacksamt på honom.
”Tack” sa hon tyst och log lite.

Calvin log bara mot henne och flinade smått då dörrvakten såg misstänksam ut. Han nickade lätt åt honom och han öppnade dörren in till byggnaden.
"Ni behöver anpassa er klädsel lite. Vi är inte ute i ingenstans." log han roat och gick mot hissen.

Grace flinade åt Calvins kommentar, det skulle ta mycket för att beskyddarna skulle byta kläder.
"Jag tror det här blir alldeles utmärkt" sa David kort och tittade sig omkring i lobbyn. Grace såg också sig omkring och undrade hur Calvins mamma var. Hon hade ju trots allt lämnat samhället för att hon inte tyckte om sådana som Grace.

Calvin gick in i hissen och tryckte på knappen som skulle ta de högst upp. Det tog en stund innan hissdörrarna åkte upp och visade hallen som han knappt kände igen men ändå kände en stark kärlek till. Han gick in och slängde sin väska åt sidan. Han gick in direkt och log nöjt när han såg sin mamma i köket. Han kramade hårt om henne och skrattade lågt då hon överöste honom med pussar.
"Jag var så orolig, Cal." sade hon tyst och smekte hans kinder några gånger. Hon var ganska kort jämfört med Calvin men hade samma mörka hår och gröna ögon. Hennes mörka hår föll över hennes hår i stora vackra lockar som ramade in hennes ansikte. Hon verkade även mycket yngre än vad hon var då hennes ansikte knappt åldrats och hennes lilla kropp såg ut att tillhöra en tonåring bredvid Calvins stora.

Jane och David gick direkt in i beskyddar-mode och kollade att lägenheten var säker. Grace blev plötsligt nervös när hon såg Calvins mamma, men hon visste int varför. Det var ju som vilken dhampir som helst. Hon harklade sig och sträckte fram handen.
"Hej, jag är Grace" sa hon och log.

Laura log mot flickan och drog in henne i en kram istället, hon hade fått höra allt som hade hänt.
"Hur mår du, hjärtat? Har ni ätit och druckit som vanligt? Jag visste inte vad jag skulle laga riktigt." sade hon sedan och släppte flickan. "Juste, jag är Laura." log hon stort och kände Calvins armar runt sina axlar igen. Hon smekte hans armar och log lyckligt, hade saknat sin son något otroligt mycket.

Grace blev förvånad när hon drogs in i kramen. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med sina händer, men hon lade dem försiktigt på dhampirens rygg. När hon blev frigiven från omfamningen slog det henne.
”Vi har inte löst donator, hon som jag hade med mig blev sjuk” ljög hon och hostade till. Jane och David hade köpt den bortförklaringen, men de hade inte hunnit skaffa någon ny än.

Grace stelnade till och bet ihop tänderna. Hon såg sin syster stå bredvid Calvin och peka på hans ficka. Grace svalde hårt och tittade på Laura.
”Jag hade behövt låna er toalett” sa hon och kliade sig i nacken.

"Usch just ja. Ni två kan väl göra någon nytta och hitta någon donator åt flickan." sade Laura och viftade lätt bort Jane och David. Hon kollade sedan mot Grace igen och nickade, hon pekade mot en dörr och log varmt. "Där, hjärtat." log hon och smällde sedan löst till Calvin så att han släppte henne. "Vad vill du äta?" frågade hon och kollade på sin son, som ryckte på axlarna. "Nämen vad bra, gå och ta upp din väska från hallen och fixa iordning allt i ditt rum." sade hon med ett litet flin på läpparna. Calvin spärrade lätt upp ögonen men sa inte emot utan tog väskan till sitt rum. Han la allt där det skulle vara så att det såg prydligt ut innan han gick till köket igen.

Grace nickade och gick in på toaletten. Systern följde inte med. Grace suckade och satte på kranen med kallt vatten. Hon sköljde händerna och ansiktet med det och kände att hon blev lite piggare. Hon torkade sig och gick ut igen, och visste inte riktigt vart hon skulle. Hon hittade köket, där Calvin stod. Hon flinade lite. Hon gillade att Laura hade fått stela David att hoppa till, hon gillade personer som var rakt på sak. Hon tittade på Laura.
"tack så mycket att vi får bo här" sa hon och log. Hon var ju trots allt kunglig moroi, gott uppförande fanns i hennes blod.

Laura rynkade på pannan när hon hörde Grace, hon hade inte varit med helt i svängarna då hon trott att Calvin skulle bo hemma medan de andra skulle ta in på hotell men hon log bara stort och ryckte på axlarna.
"Vi har så många oanvända rum så det är ingen fara alls. Du har trots allt gått igenom mycket det senaste dygnet." log hon svagt och satte vatten på spisen för att göra te. Hon spärrade upp ögonen när hon såg Calvins tatueringar. "Varför berättade du inte?!" utbrast hon och vred på hans huvud. Hon suckade tyst och granskade hans tre kryss, ett för varje fallen Strigoi. "Din far är säkert stolt." sade hon och himlade med ögonen. Calvin flinade bara åt hennes reaktion och skakade lite på huvudet.
"Han var ju på slottet, vågade knappt kolla mot mig. Sa jag inte att han kom till skolan en gång och typ försökte få mig att bli hans dhampir när jag gått ut?" berättade Calvin och skrattade till.