[PRS] Yehet & Allie Mazur

Daniel nickar och ler till när han får syn på det bekanta ansiktet längre bort.
"Vilka ämnen? Något i engelska?" undrar han. Av de ämnen som finns är antagligen Engelska och Japanska de två han är bäst i. Han har alltid haft lätt för språk, så han kanske kan hjälpa sin vän. Även om Noah gjort det klart för honom att han brukar vilja plugga ensam.

"Jo, fast det är inte förrän om två veckor." svarar den blonde. "Jag har en uppsats i japanskan och ett historiaprov innan det."
Noah följer den andres blick och försöker få syn på ett ansikte som han skulle kunna känna igen som en av Daniels vänner.

Daniel blinkar dumt ett par gånger, innan han återigen nickar.
"Japanska uppsats, den har jag helt glömt!" utbrister han och slänger ner den lilla matlådan hans lillebror packat iordning kvällen därpå. "Ska inte den vara klar någon gång den här veckan? Och du har inte sagt något till mig?" frågar han Noah och skakar besviket på huvudet med ett slugt flin på läpparna.

Noah ger sin vän ett lätt slag på axeln.
"Sista inlämningsdagen är i övermorgon. Hur kan du har glömt det? Blivit senil?" undrar han skämtsamt. Själv har han i alla fall slitit som ett djur med den där uppsatsen, spenderat timmar med att leta information på nätet och i böcker för att sedan spendera ännu mer tid med att skriva allt.

"Senil.." upprepar Daniel muttrandes och drar upp näsan i vädret och armarna i kors när han sätter sig ner. "Jag har ju varit upptagen... kan inte jag få kopiera din?" frågar han och tittar med stora ögon på Noah, innan hans huvud sjunker ner mot hans armar han lagt i kors i bordet.
"Är det så man blir hälsad på nu?" frågar Isa som han satt sig bredvid. Daniel tittar upp på henne, vinkar med handen och ler fånigt mot henne, innan han tittar på Noah igen. Han vet att hon inte är upprörd, men han själv är lite förvirrad. Han behöver bara småprata med Noah för att helt glömma bort sina vänners närvaro. Rätt sjukt, tycker han.

"Dröm och glöm. Min uppsats kommer du inte i närheten av." fnyser Noah samtidigt som han tar fram sin lunch.
"Hej." tillägger han sedan till tjejen, vad var det hon hette nu igen? Han är inte riktigt säker. "Vi har väl inte hälsat ordentligt förut antar jag. Eller så har vi gjort det och så glömde jag." Med ett ursäktande leende sträcket han fram handen mot henne. "Noah."

Daniel blåser upp kinderna när Noah hälsar på Isa, och sparkar lätt till hans ben under bordet då de sitter mittemot varandra.
"Snälla?~ Jag vet inte ens vad man ska skriva om.." mumlar han besvärat med huvudet kvar på sina armar.
"Jaså! Du är smartassen Daniel konstant pratar om, det får mig att undra om han kanske har en hemlig förälskelse på dig eller något.." retas hon och vickar på ögonbrynen, och Daniel kan inte undgå att lägga märka flinet hon skickar mot honom. Isa vet mer än väl att det inte är en hemlig förälskelse, han är fan störtkär. "Isa," lägger hon till och skakar Noahs hand för att hälsa.

Noah ger Isa ett halvleende och skakar på huvudet, men kan känna en svag rodnad på kinderna över det hon sa om Daniel.
"Mer en hemlig förälskele på min uppsats-" suckar han innan han vänder sig mot Daniel. "-som du inte får skriva av. Vi skulle skriva om hur äldre dikter och diktspråk påverkat det moderna språket. Så du får helt enkelt sätta dig och skriva ihop något eget. På två dagar." Han ger den andre ett ironiskt leende.

Daniel låter blicken glida mellan de två, och ignorerar helt hur Taemin och några andra sätter sig ner vid deras bord. Han harklar sig lite och skakar på sitt trötta huvud.
"Den enda jag har en förälskelse på är Isa-fisa...." säger han och ser hur sin äldre vän nästan sätter maten i halsen.
"Gud du är så jävla barnslig.." muttrar hon och skakar roat på huvudet.
"Dikter och diktspråk säger du? Hur hade hon tänkt där? Jag suger på dikter, jag orkar inte kolla igenom diktspråk..." gnäller Daniel och tar sina matpinnar, och snor en bit av Noahs mat.

"Det är därför du ska börja researcha tidigare, då kanske du skulle ha lite mer tid och inspiration." suckar Noah och hälsar på de andra som satt sig med en liten nick. "Sen kan du ju låta min mat vara ifred också."