ÖPPET fantasy-roll

"Will. Jag måste äta ett hårstrå från en..." Han tittade Arezran. Han visste inte om dem andra visste att han var kentaur.
"Arezran. Jag är så ledsen men jag behöver ett hårstrå från dig..." sa han tyst.

Han log vänligt till emot Rozzo. Han kunde inte hindra att en misstanke slog honom kring det första han dödat, men slog undan den. Kentaurer hade varit vanligare förut, det var trots allt många som blivit dödade. Han var lite lugnare med ett behöva avslöja sig nu - trots allt hade ju några av de andra också avslöjat sig, och ekorren var inte heller kvar. Han klev ur rullstolen, glad att slippa den och att få sträcka på benen, reste sig i sin fulla längd istället. I hans vanliga form fick han oftast se ned på folk, så det blev ovant att i rullstolen se ned på folk. Han ryckte loss 2-3 hårstrån ifrån sin bog.
"Räcker det?", frågade han Rozzo. "Angående ekorren skulle jag tro att den är under någon slags hjärntvätt, vilket skulle gå att häva."

"Jaha... Två magiker, en formbytare, ett halv troll, en kentaur och en varulv..." Hon visade de spetsiga tänderna och pekade lite mot ögonen för att övertyga de andra. Hon skrattade lite. Nu var hon avslöjad också. Och dessutom hade hon någon som flörtade med henne. Hon suckade. "Och du, Rozzo. Kan du lägga av?" Hon sa det fort. Hon kunde se hur Will log lite i ögonvrån med de brända topparna. Hon gick närmare Will för att studera det inte mycket, men lite brända håret. Hon drog med handen genom det och kände hur de allt för slitna och brända delarna smulade sönder. Hon drog bort händerna. "Förlåt. Det var inte meningen att dra av dina hår toppar." Hon log.

Rozzo blev glad. Dels för att han tyckte att Arezran var så vänlig och avslöjade sig själv. Och dels för att han kunde om någon minut förvandla sig för första gången på mer än 6 år.
"Ja. Och tack" sa han och tog hårstråna i munnen. Han svalde dem. Han hostade till. Han borde kunna förvandla sig nu.
"Ska jag verkligen testa?" undrade han. "Klart jag ska..." sa han sen. Han gick ett steg framåt och svansen började krympa. Han blev steg för steg mer lik en människa och efter ett kort ögonblick så stod han där, en lång blond kille. Håret hade blivit lite längre men om man inte visste att han var skepnadsbytare skulle man misstänka att han var en stilig modell.

Det var inte precis som om det var någon chock för Zia när de alla avslöjade sig en efter en. Det var mer som ett konstanterande av något hon misstänkt. Vid Rozzos förvandling nickar hon leende till.
"Snyggt." ler hon med ett tandkrämsvitt leende. Även hon kunde passa som modell, om man nu räknade bort svansen och de spetsiga öronen. Hon hade en gång lärt känna ett skogsrå som visat henne hur man lockade män långt in i skogen och sedan ja..... dödade dem eller vad man ville göra med dem. Roligt hade de haft tillsammans och männen då hade inte haft något emot hennes svans. De hade dock dött sedan, Zia gillade inte män, inte människomän, de påminde henne om den fader som våldfört sig på sin mor och sedan lämnat henne. Inte för att alla män borde få ut för det, men så var det.
Zia var farligare än hon såg ut, men som alla troll hade hon en svaghet för guld. Lockade man med guld kunde man få henne helt ur balans och fånga in henne.
"Känns skönt att kunna byta från varg va?" frågar hon leende och nickar åt Arezran glad att även han fick vara sig själv. Hon visste hur det var, som när hon var tvungen att gömma svans, öron och ha skor på sig.

"Ja, men om jag ska vara ärlig så saknar jag min svans" sa Rozzo och skrattade till. Han kände sig liksom fri. Nu kunde han inte hålla in det längre. Han fick liksom spratt. Han hoppade upp i luften och blev en fågel han flög och störtade och blev då en gepard som sprang iväg en bit och han kom tillbaka som en ståtlig travande häst. Som avslutning blev han en vacker ren som bugade och slutligen en människa. Han sträckte på sig. Han log lite gulligt och drog en hårslinga bakåt.

"Oftast är svansen bara i vägen och man måste gömma den." konstaterar Zia med huvudet på sned, men hon ler ändå lätt och viftar på sin egen svans. Det var skönt att ha den fri. Svansen var som en vän hon inte ville gömma. Den avslöjade dock alla hennes känslor, som nu när hon var glad rörde den sig fram och åter.
Hon följde Rozzo med blicken, han verkade lycklig, äntligen fri från sin förbannelse.

"Jaha, kul att du provar dina förmågor men Azrean gav dig håret av en anledning? Minns du ekorren?" Hon himlade med ögonen. Han var snygg. Det kunde hon medge men hon var... arg på honom? Hon visste inte riktigt varför, eller jo. Hon suckade inombords. Hon var svartsjuk på Rozzo, och hon hatade det. Han var vacker och kunde bli vad han än ville. Han hade kunnat bli en fågel och flyga vart han än så önskade eller ett mindre djur som kanske kunde gömma sig, till skillnad från henne. Hon var fast som varulv och skulle också vara det under hela hennes förmodligen korta liv. Medelåldern på en varulv var bara 40. De flesta blev mördade eller lyckades förgöra sig själva innan dess eller i vissa fall till och med svälta ihjäl pågrund utav utfrysning från alla som kunde hjälpa. Endromeda ville just nu bara få iväg Rozzo för att slippa behöva tänka på hur hon själv skulle sluta.

Han tittade oskyldigt på Endromeda.
"Du har rätt. Ekorren. Jag tror nog också på någon hjärntvättning men vi har ju inte direkt någon hjärntvättningsmaskin i fickan..." sa han och suckade.
"Åter igen är det någon som har en plan?" sa han och såg ut att tänka.

"Nja, inte vad jag vet iallafall. Kanske vi ska vänta tills ekorren kommer tillbaka och ta reda på hur den rör sig och vart den är på väg. Sedan kan vi kidnappa den och du kanske kommer kunna utpressa den med tortyr. Nej, jag skojar bara. Har någon en riktig plan som vi kan följa?" Endromeda pratade snabbt. Hon var ingen vidare på det här med ledarskap och kände sig obekväm i den positionen. Hon tittade lite på Will och Zia i hopp om att någon av dem hade en plan.