HP-roll [PRS]

"Varför kramas de mitt i skidbacken?" undrade en liten kille som höll hårt i sin moders hand. Han läspade lite, vilket man kunde förstå eftersom att han tappat båda framtänderna och två under dem också. Det såg nästan ut som om han hade en fyrkant i mitten av tandraden. Hans mor gav Jade och Draco en konstig blick och muttrade något om att 'sådant kan man göra senare, inte mitt i en backe där småbarn åker.' Jag skrattade hånfullt åt Jade som tillsist rest sig upp och nu borstade bort snön från sina svarta överdrag och sin jacka. Hon gav mig en mörk blick innan hon tog sig upp till oss med en rödkindad Malfoy i släptåg.
Hade det varit i skolan hade jag nog brytt mig ganska mycket, men nu orkade jag faktiskt inte kommentera det. Jag menar, han hade väl också känslor (hoppades jag i alla fall).
"Du ska inte säga så mycket, du gillar ju en Malfoy", viskade hon innan hon harklade sig och pratade högt.
"Så, det är exakt samma sak som i den gröna backen men den är längre och något brantare. Men akta så att ni inte åker av på en röd eller svart, det är ni inte redo för än", sade Jade och vid det sista fnös Andy och blåste stolt upp sig. "Inte du heller, jävla mallgroda", tillade Jade och log hånfullt.
"Är ni redo?" frågade jag och kastade en blick på Violet, som hela tiden gnytt och masserat sin svanskota, men när jag ställde nickade hon och vi satte av. När vi åkt en fjärdedel av backen började Jade gorma åt Draco igen. Han låg lite före oss andra och hade svängt in mot skidställets brantaste backe.
"Jag åker INTE efter honom i alla fall!" skrek hon. "JADEN, DET FÅR DU GÖRA!" Hon muttrade en rad svordomar och jag slängde in efter Violets hopplösa bror, som nu fått panik och åkte störtlopp nerför backen. Jag gjorde så snabba svängar som möjligt föra att hinna ikapp honom utan att själv åka utan kontroll nerför backen.
"Försök svänga!" gormade jag efter honom när jag nog slagit både mitt och Jades rekord i snabbhet utan att ha fuskat. Draco försökte desperat svänga, vilket resulterade i att han åkte åt alldeles fel håll och in i skogen, där off-pist backarna började. Jag svor tyst, men svängde av efter honom då jag åkt där några gånger själv. Draco hade börjat skrika då han studsade över guppen helt okontrollerat. Folk som åkte där hade samlats vid sidorna och applåderade varje gång vi båda åkte över ett gupp. Tillslut svängde han in mot ett träd och körde pannan rakt in i stammen. Jag sladdade vid honom och hjälpte den maskulina Malfoyen att resa sig. Mugglarna som samlats vid sidan av skrattade svagt och de började skingras när vi gick över till den blåa backen och Draco tog sig på darriga ben nerför backen mot Jade, Andy och Violet som tålmodigt vänta.
"Jag hade inte tänkt vänta, men din syster ville det så gärna", fnös Jade så fort vi kommit inom hörhåll." Draco Malfoys öron och kinder blev rödare än de redan var och han mumlade något för sig själv.
"Vi försöker igen", sade jag och började gå mot skidbacken.

"Draco din panna!" Flämtade jag och och slog händerna för munnen. Under Dracos vita lugg såg man tydligt hur ett kraftigt blåmärke vällde fram.
"Vi försöker igen." Sa Jaden bestämt och började gå tillbaka mot backen. Andy puffade upp sig näst intill som en tupp och började följa efter redo för att försöka slå honom i slalom.
"Kom Vi" Ropade han efter oss och Jade slängde en flinande blick på Draco och följde sedan efter sin bror.
"Hej ungar! Går allt bra?" Jag ryckte till när Mrs Woodleys röst hördes bakom oss. När vi vände oss om så försvann hennes leende och istället flämtade hon högt.
"Men så du ser ut! Era föräldrar kommer ju tro att vi misshandlat er!" Utbrast hon med blicken på Draco. Hon kikade sig omkring så ingen såg, sedan log hon lite och sköt bort hans lugg ur pannan för att med hjälp av magi få blåmärket att försvinna.
"Tack..." Mumlade Draco och borstade av sig lite medan han undvek ögonkontakt.
"Skynda till de andra nu så ni inte tappar bort varandra." Blinkade Jadens mamma och vände om för att gå tillbaka till sin man.
Vi såg hur de andra på håll kastade blickar mot oss när vi sakta gick mot dem.
"Visst ser hon bra ut?" Sa jag tyst med ett flin och Draco sköt snabbt en kall blick mot mig.
"Vem?" Frågade han och höjde ett ögonbryn.
"Jade." Sa jag lättsamt och Draco drog in ett lätt andetag och fnös sedan.
"Jag tar din tystnad som att du håller med." Sa jag med ett flin och skyndade mig sedan sista biten mot de andra. Jag kände min brors blick i nacken men kunde inte bry mig mindre.
"Måste vi åka från den här backen?" Gnällde jag när jag kom fram och putade med underläppen.
"JA." Sa alla tre samtidigt och jag suckade högt.
"Åk samtidigt som mig. Vi kan hålla i varandra en gång." Sa Andy med ett leende och hjälpte mig till liften.
"Bra, för om jag trillar så drar jag med dig." Sa jag hånande och han lipade.

"Skynda er!" ropade Jade över axeln.
"Du sa ju att jag gillade en Malfoy.." började jag tyst, så att bara hon hörde.
"Mhm", svarade Jade och ryckte på axlarna. "Det är ju sant."
"Typ. Men jag tror inte jag är den enda", mumlade jag åt henne och skyndade mig till liftarna så snabbt som möjligt då jag inte ville bli offer för Jades knytnäve, som istället för min näsa blev tom luft. Jag skrattade hånfullt åt hennes hettande ansikte och jag hörde inte vad hon skrek, men jag antog att det inte var något vidare snällt. Misstanken blev bekräftad av de konstiga blickarna hon fick av förbipasserande och jag trängde mig i kön för att det skulle bli fler människor mellan oss för annars skulle jag troligtvis få åtminstone en stav i huvudet, i värsta fall den vassa spetsen som Jades stavar hade.
Jag satte mig på knappliften och den började sakta röra sig uppåt. Vid ett ställe ryckte den till och började gå lite snabbare. Jag var van vid det och brukade vanligtvis inte reagera om det inte hade varit för Jade, som hunnit forma en snöboll och prickat mig i nacken, vilket orsakade att jag lutade mig lite väl mycket framåt i ett försök att få bort den. Snöret skakade till och jag rätade snabbt upp mig igen. Väl uppe vid toppen av den lilla skidbacken hoppade jag lugnt av liften och inväntade de andra. Jade gled lugnt bort och åkte fram till mig. Tätt efter henne följde Violet, som höll på att ramla av igen men fick grepp om liften i sista sekund och gled av på rätt ställe. Jag höjde imponerat på ögonbrynen, men han inte göra så mycket mer då Andy skriade till. Han hade kört rätt in i en stor gran och jag tog tillfället att hjälpa honom.
"Har du ett nytt favoritträd?" skrattade jag och hjälpte honom att ta bort granris ur jackan och ansiktet. Han räckte ut tungan mot mig och vi åkte tillbaka till Jade, som hade fullt sjå att dra loss Dracos skidor från varandra, då de låst sig på ett underligt sätt. Violet stirrade nervöst på dem och drog en ljudlig lättnadens suck när Jade fick loss Dracos skidor från varandra. Med röda kinder tackade Draco henne och hon muttrade något tillbaka med en blick på mig.
Andy och Violet tog varandras händer och v började åka nerför backen i ett normalt tempo. När vi väl kommit till slutet av den bromsade Andy på nybörjarsättet, genom att göra ett V med skidorna, vilket fick hans och Violets skidor att åka in i varandra. Handlöst föll de till marken och skrattande hjälpte jag dem upp på fötter.
"Du som ska va så bra gör en nybörjarbromsning", hånade Jade och sladdade brevid honom. Andy fick lite nysnö i ansiktet och han mumlade något om att Jade var en mallgroda, vilket var hundra procent sant. Jag skrattade åt Violet som förvirrat frågade vad som hänt och hjälpte henne att få bort snö ur kragen.
"Diet så kallade 'proffset' du åkte med gjorde en v-bromsning och era skidor åkte in i varandra", förklarade Jade och hennes mungipor höjdes hånfullt när Andy förargat mötte hennes blick.Vi hade knappt åkt i två timmar och jag kunde konstatera att Andy var rätt bra men att han och Jade bråkade mer än jag och Jade gjort, särskilt när det gällde slalom.

Jag dansade lite för att snön som hamnat i mina ärmar skulle åka ut. Iskallt. Faktum var att alla nu mer eller mindre huttrade eller hade blåa skiftningar på läpparna.
"K...kan vi v...värma oss någonstans nu?" Draco skrubbade sina egna armar för att hålla sig så uppvärmd som möjligt och jag slängde en blick mot Jaden för att invänta svaret.
"Pfft... Nybörjare." Fnös Jade vilket fick Draco att skjuta kalla blickar.
"Jo, vi går ner till resturangen." Sa Jaden direkt inpå med ett flin medan han drog av sig handskarna och spände loss pjäxorna från skidorna.
"Åh tack gode Merlin! Jag ser fram emot en varm kopp kaffe nu..." Flämtade jag drömmande och följde Jadens exempel.
"Usch vad äcklig du är, själv ska jag beställa en stor kopp varm choklad med grädde och kanel på toppen!" Andy smackade högt och dramatiskt.
"Kaffe låter helt klart mer lockande." Huttrade Draco och började stelt gå mot stugan lite längre ned.

Väl där nere klev vi in i en barriär av värme och en doft av toast. Det var mysig belysning inne i stugan och inte allt för många människor som satt och åt vid några av borden. Vi gick fram till bardisken för att beställa av den gamle mannen med lätt kutad rygg och krokiga glasögon.

[SORRY FÖR JÄTTEKORT DEL MEN KAN INTE TÄNKA KLART IDAG HAHAH, BEHÖVER NOG EN PUSH AV DIG SÅ JAG VET VAD JAG SKA SKRIVA OM TYP]

"Hej Pete!" hälsade Jade och den gamla mannen log genom sin yviga mustach.
"Hej igen, kära ni. Nytt sällskap?" Hans grå ögon lyste när han vände sig mot Violet, Draco och Andy. "Nåväl, jag ska inte lägga mig i. Vad vill ni ha denna gång?"
"Två koppar te till mig och Jaden. Den vanliga smaken du vet, och så skulle vi gärna vilja ha en stor kopp varm choklad med grädde och kanel på toppen och slutligen två koppar kaffe." Pete nickade och han räknade snabbt ihop kostnaden i huvudet.
"Sju pund, tack", sade han och jag grävde i min jackficka, tills jag tillslut hittade lite mugglarsedlar som jag gav till Pete.
Han log igen.
"Bord nummer två, kära ni. Era drycker kommer snart."
Jade nickade tacksamt och kastade en arg blick mot Dracos håll, som förskräckt tvingade fram ett leende mot den gamle gubben innan vi hastigt satte oss ner vid bord två. Det satt två barnfamiljer i närheten och ett gäng ungdomar satt vid ett bord längre bort, men annars var det lugnt. Pete drev stället ensam och han tjänade bra, det kom mycket folk mellan sju och tio och så hade skidstället ett vattenland på somrarna.
Våra drickor kom och i tystnad drack vi upp dem. Eller kanske inte helt i tystnad, då Andys sörplande ljud och rapar störde den. Plötsligt hördes ett förfärligt skrik underifrån. Det kom från Andys fötter. Jag brast ut i asgarv; Andy hade på sig sina skrikande strumpor. Violet stämde in, medan Jade, Draco och Andy stirrade på Andys fötter.
"Just det", muttrade Andy. "Jag hittade inga andra strumpor..."
Nu hade Draco och Jade också börjat skratta åt stackars Andy, som förtvivlat försökte få sina strumpor att sluta skrika och hosta.

SRY FÖR KORT MEN MIN HJÄRNA E OXÅ LITE OFF
kände för att va ond mot Andy idag XD

Jag hade näst intill spillt ut mitt kaffe när den höga skriket från Andys strumpor uppstod och hans desperata försök till att få dem att tystna gjorde hela situationen ännu roligare.
"Silencio!" Mumlade han diskret medan han dolt viftade staven under bordet mot sina egna fötter och som ett under så tystnade sockorna. De mugglare som satt där inne kollade sig förvirrat om efter vart skriket kommit från men återgick efter en stund till sina bubblor igen.
"Såg du hans min?" Gormade Draco av skratt och Jade tjöt också av lycka och ingen av dem hade märkt hur jag och Jaden utböt samma blick. Vad var det som så oväntat blomstrade mellan dem två?
"HA-HA, jättekul att ni finner nöje i mitt ÅTLÖJE. Men kan vi släppa det nu?" Utbrast Andy med en förskräckt min och slurpade på sin varma choklad. Draco torkade bort en skratt-tår ur ögonvrån och sänkte återigen blicken när han kommit på sig själv med att stirra på Jade. Jag sparkade honom försiktigt under bordet och fick en aningen för hård spark tillbaka på smalbenet som hämnd.
"Där är ni ju ungdomar! Ska vi börja röra oss hemåt?" Föräldrarna Woodley kom snörvlande in genom dörren till resturangen och drog av sig sina handskar.
"Ja."
"Äntligen." Vi utböt alla små mumlanden tillbaka men vi var fortfarande roade efter strumpincidenten. Vi reste oss och grabbade tag i våra skidor och ytterkläder för att sedan tacka mannen i baren och lämna resturangen.
"Så hur gick det att åka slalom för första gången?" Undrade Mrs Woodley med ett roat leende.
"Andy lyckades utveckla sin kemi med naturen." Sa Jag med nästan en sjungande röst och Andy stannade till och gav mig en bedjande min om att sluta retas vilket jag bara fann ännu roligare.
"Och Draco och Jade tog en paus och spelade domino." Berättade Jaden med en allvarlig röst och det var tyst en sekund varefter han fick två snöbollar i bakhuvudet.
"Jag förstår inte riktigt era gåtor, men det låter som att ni har haft roligt!" Skrattade Mrs Woodley och de stegade fram till bilen på parkeringen.

"Bjud mig på bröllopet i alla fall", viskade jag till Draco i förbifarten. Han gav mig en mörk blick och jag flinade till svar. "Och jag vill gärna ha en bra plats nära altaret." Jag fick ducka undan en snöboll och jag hamnade brevid Andy i bilen. Jade hade satt sig i baksätet och jag lät Draco gå före. Han grimaserade tacksamt och hoppade in brevid Jade. När han kom på vad min mening varit, svor han och jag bad Andy sitta mellan oss så att jag inte skulle bli potatismos.
"Så du låter mig ta all stryk", gnällde Andy. "Schyst, väldigt schyst asså." Jag nickade och klappade honom på axeln.
"Jag vet, Andy, jag vet."
Violet undrade vad som hänt precis och jag gestikulerade mot Jade och Draco. De hade gjort ett stelt försök att starta en konversation, som båda nu skrattade åt.
"Jaha", sjöng Violet. "Såklart."
"Påminn Draco om att jag ska sitta vid altaret", mumlade jag till Violet. Hon skrattade och lutade sig över mig för att viska något till Andy. Han såg så förvirrad ut att jag tyckte synd om honom, men när han sedan började skratta var det bara att stämma in.

Vi parkerade på hemmaplan och hoppade ut ur bilen.
"Ni kan byta om och duscha och så, det finns duschar i era rum", ropade mamma efter oss när jag fick lyfta allas skidor och pjäxor igen.
"Hallå, du kan väl i alla fall hjälpa till!" skrek jag efter Draco.
"Vadå", ropade Andy sårat. "Så du har också tappat hoppet om mig?"
"Nej, jag har aldrig haft något", fnös jag till svar. Andy muttrade något och klampade in efter Violet.

Jag hade redan duschat när Slytherinarna kom ner. Jag satt i Adidas-byxor och vit t-shirt med korslagda ben på soffan och läste.
"Vad gör min älsklingsbror då?" frågade Jade med ironi i rösten.
"Käften", mumlade jag utan att ens orka lyssna på henne. Hon rufsade om mitt blöta hår och sjönk ner brevid mig.
"Du Jaden", mumlade hon. "Du har ju typ haft många flickvänner så... vad säger man till nån man gillar?"
Hennes fråga fångade genast min uppmärksamhet.
"Så nu erkänner du att du gillar Draco", sade jag (lite för högt) och barnen Malfoy vände sig mot oss.
"Gillar du mig?" frågade Draco häpet exakt samtidigt som Violet utbrast
"Du gillar Draco!"
Jades öron blev knallröda.
"Äh, glöm att jag frågade dig om hjälp Jaden."

Jag hade slagit händerna över munnen i ett misslyckat försök att dölja mitt nöje och såg efter Jade när hon lämnade rummet. Jag strök mitt långa fortfarande blöta hår bakom örat och vände mig snabb som blixten mot min bror. Han stirrade fortfarande efter Jade och bet sig i läppen precis som om han övervägde hur vida han skulle behålla sin Malfoy-stolthet, eller inte. Både jag och Andy tappade fullständigt hakorna när han snabbt reste sig upp och följde efter henne ut ur rummet. Vi andra tre satt tysta några sekunder efteråt och bara stirrade mot dörren.
"Vad..." Började Jaden.
"Hände nyss?" Fortsatte Andy och då slog det mig.
"Ha inte för höga förhoppningar... Hur stört jag än tycker att det är så har min bror en förmåga att dra åt sig tjejer så vi kan liksom inte hoppas på att något mer kommer ske än lite makeout." Suckade jag med ena ögonbrynet höjt och sedan såg jag Jadens ögon mörkna lite när han fortfarande stirrade efter dem två.
"Borde jag följa efter?" Undrade han plötsligt och satte ned benen på golvet.
"HAH, och glo på medan Draco trycker ned sin tunga i din systers hals...varför skulle du vilja följa efter?" Andy fattade inte piken och satt istället och hånfullt skrattade. Jaden blev lite blekare och jag ställde mig upp och blockerade vägen ut ur rummet ifall han skulle få något infall och rusa efter dem.
"Jaden, nu är inte rätt tid för att vara överbeskyddande bror. Skulle du vilja att hon följde med och glodde om du och jag var i deras sits?" Flämtade jag med uppspärrade ögon och Jadens öron skiftade mystiskt över till en mörkröd färg av rodnad. Han kollade bara ned i marken och som tur var verkade inte Andy uppfattat det hela då han fiddlade med tv kontrollen och försökte starta den magiska lådan.
"Tänkte väl det..." Viskade jag till mig själv och vandrade över till fotöljen där jag tidigare suttit. Fem minuter senare vandrade Draco in i rummet ensam med blossande röda kinder men annars inget annorlunda ansiktsuttryck än normalt. Vi stirrade på honom en sekund.
"Vart är Jade?" Undrade Jaden snabbt och satte sig rakt som en planka.
"På sitt rum." Svarade Draco stelt och ryckte på axlarna. Jaden reste sig upp.
"Ehm, ska bara på toa." Sa han hastigt och skyndade ut ur rummet.
"Troligt." Svarade jag och Andy i munnen på varandra medan vi knaprade på popcornen som Jadens mor gjort iordning åt oss.
"SÅ? Hade du tänkt berätta eller måste jag be gudfar om veritaserum att hälla i din pumpajuice?" Undrade jag och ställde ifrån mig bunken på bordet. Draco tog bunken direkt och lutade sig bak i soffan.
"Finns inte så mycket att prata om." Draco mosade in popcorn i munnen medan jag och Andy kollade uppgivet på honom.
"Eh jo? Vad hände där uppe?" Frågade jag.
"Hånglade ni? Hade ni..."
"Andy! Hyfs!" Avbröt jag Andy och slog honom på armen så han flinande tystnade.
"Vi hånglade lite, jag bjöd ut henne, så det var det...Vi tänker inte göra någon stor grej av det." Sa Draco snabbt och tyst och vi stirrade på honom. Det var inte likt honom att bjuda ut någon...
"Men... Daph då?" Undrade jag med en osäker min.
"Daph behöver inte veta något..." Sa han torrt och glodde argt på oss för att visa allvaret. Jag knep ihop mina läppar till ett streck.
"Jag som precis skulle säga att jag var stolt över dig... självklart är du fortfarande en råtta." Väste jag tyst men knep ihop så fort Jaden och Jade stegade in i rummet. Jade utböt en blick med Draco och ett snabbt leende sedan satte hon sig på andra sidan möbelgruppen som om inget hade hänt.

"MAMMA, VI KOLLAR PÅ STAR WARS!" skrek Jade och utan att vänta på svar plockade hon fram sin samling av Star Wars-filmerna och tog fram den första.
"Nej!" stönade jag. Hon och Lilith hade haft Star Wars-marathon hela sommaren, men det slutade med att de tittade igenom alla filmer på en vecka och resten av sommaren glodde de på när oh-so-fancy-Luke Skywalker räddade världen. Ta det inte på fel sätt, jag gillar Star Wars, men om du har hört samma repliker och sett samma scener om och om igen blir filmerna faktiskt uttjatade. Särskilt när din syrra springer runt i svart cape och skriker "LUKE, I'M YOUR FATHER!" mitt i natten.
"Har du nån bättre idé?" frågade Jade och satte in DVD:n. Jag ryckte på axlarna.
"Näe, men..." Jade log och knäppte igång maskinen. "Jag orkar inte höra dig tjata om hur snygg Luke är och hur erat bröllop ska vara, hur mycket du skulle vilja ha Han Solo som bror istället för mig och att Chewbacca skulle vara ett så mycket bättre husdjur än Apollo. Och inte för att nämna dina kommentarer om hur het Anakin se ut utan tröja..."
"TYST!" gläfste Jade, nu helt röd i ansiktet. Dracos öron var illröda, och hade blickar kunnat döda hade jag varit en hög aska vid det här laget. Jag himlade med ögonen; det var ganska komiskt att Draco hade en flickvän när han gillade Jade. Eller, om han nu gillade Jade. Filmen började, med den melodin i början. Filmen rullade igång och det enda ljuset i rummet kom från skärmen. Jade och Draco höll hand eftersom att de trodde att ingen av oss såg, men jag och Violet utbytte menande blickar. Andy, däremot, var helt uppslukad av det episka äventyret och märkte knappt vad som hände på soffan. Vid de sorgligare delarna ljöd snyftingar i rummet, men när allt blev bättre skrattade de två turturduvorna (*host* Draco och Jade *host*) lättat. Jag var nästan rädd att titta på dem, eftersom att jag halvt förväntade mig att de skulle ha tungorna i varandras halsar om jag vände mig om, så jag lät bli och sneglade då och då på deras händer, som de försökte dölja under kuddarna. Violet flinade mot mig och kastade en blick på Draco och jag fick lust att slå till honom när hans hand gjorde sin väg runt Jades midja.

[Timeskip en dag senare]

Vi hade inte hunnit säga hejdå till någon i familjen Woodley dagen efter då jag vaknat av en hög smäll mot fönsterrutan. En stor UV hade balanserat irriterat på fönsterbrädan och jag kände direkt igen den som pappas arbetsuggla. Jag hade inget annat val än att snabbt, tyst och kallsvettandes väcka Andy och Draco när jag insett vad jag nyss läst. Inom sju minuter stod vi alla nere vid eldstaden och greppade varsin näve med flammpulver.
"Violet får jag se brevet?" Fräste Draco med rynkad panna medan Andy steg in i brasan.
"Wiltshire, Malfoys herrgård." Andy försvann bland de gröna lågorna.
"Inte nu, jag kan inte prata högt. Dra nu!" Väste jag tillbaka och hade en kort "Vem ser argast ut?"- tävling med min bror innan han tillslut fnös och steg in i eldstaden där han uppgav destinationen och försvann. Jag stegade in efter honom och hann precis se en nyvaken Jade i ögonen från dörröppningen när jag slängde pulvret i marken.

Jag steg snabbt ut ur brasan i ett rökmoln inne i mitt eget vardagsrum och frös genast på plats. Mor och far stod i mitten av rummet och jag utbytte en snabb blick med dem varefter jag nickade kort och gick mot Andy.
"Kom." Viskade jag nästan och drog honom med mig mot den stora trappan i hallen.
"Kan du gå upp och vänta på mitt rum?" Frågade jag lågmält. Han gav mig en förvirrad blick.
"Vi, vad är det som sker?"
"Andy, snälla gör som jag säger och lova att inte under några omständigheter komma ner hit förrän jag säger till." Svarade jag nu bestämt och ställde mig snabbt på tå för att ge honom en puss på kinden. Han höjde handen och lät fingrarna snudda vid sin kind varefter han nickade och snabbt skyndade upp för trappan. Jag vände på klacken och skyndade ut i till vardagsrummet. Jag frös till i chock när jag insåg att det nu inte bara var mina föräldrar som befann sig i vardagsrummet.
"Moster? Men... hur?" var det enda jag kunde tvinga ur mig.