Förändrad värld Lupple & Medi

Han flinade lite och såg på honom. " Ja jag vet. " Log han ärligt. " Hon sa nej. Men jag vet inte. Och hon bara grät och ville inte berätta för mig. Men jag var lugn. " Sa han.

Ashley log och tog sig ut genom dörren och höll hans hand hårt. Att röra sig gjorde ont.

"Se du lär dig. Och straffade du henne?" Frågade han lugnt och lade huvudet på sned.

"Är du helt säker att du inte ska ta smärtstillande? Jag ser att du har ont."

Han såg på honom med en stillsam blick. "Jag ville. Jag var så arg på henne. Men när hon började berätta så förstod jag att det inte var hon. Utan ännu en ande. För hur skulle hon annars ha kommit in? Så det var inte direkt hennes fel. Och hon hade ett stort handavtryck på armen." Sa han sorgset "Så nej jag straffade henne inte." Avslutade han.

Hon log svagt. "Om en timme får jag ta igen." Viskade hon och stannade upp. "Men jag tror vi får ta rullstolen till bilen." Viskade hon.

Jan lyssnade och såg oroad u.
"En ande? Det låter som hon får det jobbigt. Men jag hoppas hon får det bra snart." Han log och nickade.

"Jag hämtar den. Sätt dig här" Han såg på henne och visade en bänk.
"Jag kan hämta bilen till dig."

"Ett ärr över ansiktet. Jag vet vem det var, och jag är glad att han bara visade rummet och filmerna." Sa han torrt. "Det jag inte förstår är hur hennes amulett inte fungerade." Sa han stilla.

Hon satte sig ned och log mjukt. "Tack." andades hon.

"Det undrar jag med. Jag är rädd att hon kan hitta mera som hon inte borde...." Sa han och skakade sedan på huvudet.


"Och jag kommer så fort jag bara får." Han kysste henne innan han skyndade sig iväg.

Han nickade sakta. "Ja hela detta hus är fyllt av saker flickorna inte ska se. Vi kanske borde flytta dem till ett mer säkert hus. På tomten." Sa han stilla.

Hon nickade sakta, besvarade hans kyss och lutade sig bakåt i soffan hon satt på. Detta gjorde hemskt ont.