Förändrad värld Lupple & Medi

Han skrattade lågt. "Jag vet vart hon får sin envishet ifrån." Log han roat och tog upp minnet av rummet och låste noggrant igen den boken och la in den i brevinkastet. Sedan gick han igenom varenda bokhylla för att studera de trasiga böckerna och lägga in dem han ansåg borde varit där från början. Sedan sorterade han om biblioteket så att alla trasiga böcker befann sig långt bak i biblioteket.

"Du är den första som är snäll. De andra gjorde mig illa." Hon skakade på huvudet.
"Är du inte klar snart? Måste du förstöra mitt bibliotek?"

Han såg på henne. "Dig också, varför?" Undrade han och log ömt. "Snart, jag försöker bara göra det mer behagligt för er båda." Sa han ömt.

"För att de vill bara veta vad vissa saker är. Jag har försökt fixa och har lyckats. Men när hon är upprörd så blir det en storm här." Sa hon och visade med handen.
"Jag har läst alla böcker så mmånga gånger."

Han nickade sakta. "Kom bara ihåg att alla trasiga böcker ska vara på bokhyllan där bak. Resten får du göra som du önskar med. Med dem böckerna där bak kommer de inte tynga ned henne lika mycket." Förklarade han.

"Okej.." Hon såg på alla böcker och reste sig.
"Har du tid nu eller måste hon vakna?" Frågade hon och såg mot ett fönster som hade kommit fram från alla böcker.

"Jag har lite mer tid." Sa han lugnt och studerade fönstret. "Har du sett det förut?" Log han nyfiket.

"Ja det har jag. För så länge sedan." Hon såg på honom och nickade.
"Är du beredd för sanningen? Du kommer inte hata henne?"

"Hm, vad symboliserar fönstret då?" Undrade han. "Varför skulle jag hata henne? Jag vill veta sanningen." sa han ärligt.

"Hoppet." Svarade hon och såg bort.
"Finns saker hon inte minns om sig själv. Eller rättare sagt ingen vet om dem. Inte ens dom onda som var här."