Förändrad värld Lupple & Medi

Han studerade henne noga. Beredd att ta sig fram till henne på mindre än 1 sekund, ifall hon beslutade att hoppa. "Vad är det?" Frågade han.

"Inget. Det känns bara..." Hon såg över axeln.
"Som du visste vart jag var." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Inte i källaren men..... vid klippan."

Han svalde hårt. Detta hade han inte direkt tänkt prata med henne om. "Jag kan ta bort minnena från den platsen om du önskar." Sa han lugnt.

Hon vände sig om och såg på honom.
"Ja det vill jag." Sa hon och höll sig mot fönsterbläcket.
"Jag vill inte vara rädd, vill inte höra alla skrik. Jag ser hur de skriker."

Han svalde hårt. "Okej Rhiannon, men jag är inte säker på att det kommer funka för alltid. Du är annorlunda." Viskade han men gick fram och la sina händer på hennes huvud. "Blunda." Bad han.

Hon såg upp på honom och tog tag i hans arm.
"Kan jag inte få lägga mig? Så om jag blir svag i benen så ligger jag redan."

Han svalde hårt. "Ja det kan du. Tänkte att du skulle tycka det var jobbigt att ha mig så nära." Viskade han.

"Du har lovat inte skada mig. Jag får lita på dig." Hon blickade på honom.
"Och du har inte straffat mig. Inte dödat mig så jag måste lita på dig."

Han log svagt. "Ska jag hjälpa dig till sängen?" undrade han lugnt.

"Ja det får du." Hon greppade om hans arm.
"Kan jag få varm coklad sen? Eller är det bara för snälla flickor?"