Förändrad värld Lupple & Medi

Han svalde hårt och såg på henne. "Du mötte...en lögnare. Han var inte snäll när han levde och verkligen inte nu." Sa han lugnt.

";em han.... " Hon såg på sina händer.
"Kommer jag straffas?" Frågade hon och drog upp benen.

" Det är bäst att du inte vet det." Sa han tyst. Det skulle bara skrämma henne mer. " Nej Rhiannon." Svarade han igen. " Inte du som sökte upp rummet. " Sa han stilla. Det hade han kommit underfund med.

Hon såg på honom och svalde hårt.
"Det var ett hemskt rum. Det gör mig så rädd." Sa hon och såg bort. Hennes hår hängde ner över ryggen. Hon såg så smal ut, så skör.

Men vad mer skulle han göra? Han hade ingen aning. Ta hennes minnen? " Rhiannon, det är inte ett rum du någonsin kommer vistas i igen. Det är inte för dig. Vad är det att vara rädd för?" Undrade han. " Du ställer alltid miljoner frågor. Men du hanterar inte svaren särskilt väl. " Sa han, lite sårat.

"För att jag är rädd. Jag kan inte tänka klart. Hur skulle jag kunna tänka klart när jag sett filmerna?" Hon vände sig om och blev vit i ansiktet. Hon skulle inte sagt det.

Han såg på henne med en ansträngd blick. Skämtade hon nu? " Och hur har du lyckats göra det?" Frågade han.

"Mannen med ärret." Hon såg på honom.
"Han ville visa vad ni gjorde. Så många filmer. Så många skrik." Hon skakade.

Han spände käkarna, Det var betydligt värre än vad han hade trott. "Vi gör bara det de redan gjort mot flertalet offer." Sa han stilla.

Hon tog sig ur ssängen och gick på ostadiga ben till fönstret. Det såg ut som hon såg på något.