Förändrad värld Lupple & Medi

"Hade han ett ärr över ansiktet?" Undrade han lugnt. Gick fram till henne. "Jag kommer bära dig till badrummet." Sa han tydligt innan han varsamt bar upp henne i famnen och bar henne till toaletten.

Hon såg skrämd ut. Men hon kämpade för att inte göra honom besviken och nickade.
"Jag berättade ju har han såg ut. Viskade hon och så fort hon sattes på toaletten började hon kissa. Hon var så rädd, kall och såg bort.
"Jag.. "

Han såg på henne med sorgsen blick. "Jag önskar att detta inte hade hänt. Jag förstår att du är livrädd." Viskade han ärligt.

Hon såg på honom och såg sedan bort. När hon var klar torkade hon sig och tog sig upp på ostadiga ben.
"Varför?"

Han skrattade lågt, skakade på huvudet. "Det finns kameror i det rummet. Jag vet vad du har sett." Sa han stilla.

Hon ryckte till av hans skratt och ramlade ner på marken.
"Du är skrämmande. Precis som du var som du var i början."

Han svalde hårt. "Jag är ledsen. Menade inte att skrämmas." Sa han ärligt och höll ut sin hand för att hjälpa henne upp.

Hon skakade på huvudet och tog sig upp själv. Såg på honom med sina oskyldiga ögon som nu lyste av skräck.
"Jag borde gå.." Viskade hon.

"Vart tänkte du gå Rhiannon? Du kan inte ens stå upp." Sa han ärligt. "Vet du vad jag tycker du ska göra? Ta emot min hjälp till sängen, låta mig bädda ned dig och så pratar vi mer om en stund." Sa han ärligt.

Hon såg på honom och drog sig upp och höll sig så hårt hon förmådde i handfaten men man såg hur mycket kraft det tog.
"Om du lovar inet göra mig illa."