Förändrad värld Lupple & Medi

Han stannade upp. " Är du helt knäpp? Rhiannon är på helt fel ställe. Jag behövs inte. Du kan föra min talan Theodore." Sa han allvarligt.

Hon hade tagit sig ut och sprang mot grindarna. Stod där och kände paniken komma över henne. Vart var koden? Hur skulle hon ta sig ut?

"Okej då. Jag gör det. Men var inte för arg på henne."

"Jag kommer vara otroligt lugn. " Lovade han stilla och sedan sprang han. Han höll mobilen uppe och följde hennes rörelser. Hon var ute ur huset. Vid grinden.

Om hon försökte skulle hon kanske kunna pressa sig ut? Hjärtat rusade och hon skakade på huvudet. Nej hon skulle fastna. Hon gick sedan till kanten och kikade ner. Det var långt ner och vattnet slog ilsket mot klipporna.

Han såg att hon rörde sig mot klipporna. Herregud. Han ökade stegen och snart var han framme. Han fångade in henne med ett mjukt grepp om armen och drog henne från kanten. " Rhiannon." Sa han oroligt.

Hon kände armarna om sig och började att skrika.
"Nej Låt mig få ggå!" Skrek hon och började att gråta.
"Döda mig inte!"

Han såg på henne med förvirrad blick. " Vad pratar du om? Du höll på att hoppa ned från klippan. " Sa han oroligt. Hon hade inte ordentligt med kläder heller. Vad hade hon ens tänkt?

"Jag tänkte inte hoppa.." Kved hon och vred sig. Grät nu mera.
"Jag vill inte mera. Snälla sätt ner mig." Viskade gå och vares från gråen.

" Jag vet inte ens vad du pratar om." Viskade han och satte varsamt ned henne men höll fortfarande ett mjukt grepp om henne så hon inte skulle ramla ihop.

Hon kunde inte ta sig loss utan bara grät.
"Jag..." Hon var så svag att benen nu vek sig och hon hängde i hans famn.