rollspelare & wolfy prs

”Vad sa du?” hummade han oförstående och sneglade på henne, hade bara hört ett mummel. Det hade kanske inte ens varit menat för hans öron och han brydde sig inte så hårt heller. ”Jag ska presentera dig för Lord Jaques.” Nico höll hennes hand i sin medan han ledde fram henne till mannen som en av hennes damer tydligen fått upp ögonen för.

Estelle höjde på ögonbrynen och nickade lite, valde att ignorera hans fråga. Hon log mot mannen framför sig men rynkade på pannan då en soldat kom fram med ett brev, en soldat hon inte kände igen som hade Skottlands färger. Hon släppte Nicos hand och öppnade brevet. Hon läste igenom det lite snabbt och stelnade till. Hon nickade lite och bet sig hårt på läppen, visste inte riktigt vad hon skulle göra.

Lord Jaques tog artigt prinsessans hand i sin och bugade sig innan han lätt kysste henne på handen.
”Ni har inte varit här många dagar men jag har hört mycket om Er, trevligt att äntligen träffas,” log han varmt samtidigt som han spanade sig omkring, det var uppenbart att han letade efter någon viss dam bland allt folk. Nico småpratade med mannen då en soldat kom med ett brev till Estelle, det var ju inte männens ensak att vara nyfikna om vad hon fick för budskap.

Estelle nickade lite åt soldaten och log sedan mot männen, vågade sig även på att försiktigt krama om Nicos arm med sin hand.
"Jag kommer snart." sade hon försiktigt innan hon vänligt log mot honom och mot Lord Jaques. Hon gick sedan därifrån med soldaten och fortsatte tills de var ensamma. Hon frågade ut honom om några saker, hade ju några koder med sin mor ifall en sådan händelse skulle inträffa. Hon nickade lite när hon var övertygad och sa till mannen att han kunde gå. Hon ställde sig vid ett fönster och försökte hålla sig samman. Hon behövde fortfarande närvara på balen innan hon talade om för kungaparet vad som stod på.

Fundersamt såg han efter Estelle, övervägde nästan att följa efter. Inte för att det skulle se bra ut i gästernas ögon utan för att han genuint undrade över vad som stått i brevet. Men rörde det sig om något större så skulle han snart få veta. Han pratade en stund till med lord Jaques innan han ursäktade sig för att prata med de gäster som hans mamma uppmanat honom om att söka upp.

Estelle gick in igen efter en stund och letade efter Nico, gick till honom när hon väl hittade honom. Hon log svagt och hälsade vänligt på gästerna som han stod med. Hon såg sig omkring efter sina damer, tänkte att hon först och främst behövde prata med dem först om nyheten. Hon sneglade mot sin fästman, han kanske också förtjänade att veta.

Nico hoppades att han inte såg lika uttråkad ut som han kände sig. Att lyssna på kvinnans prat gjorde honom trött men det vore väldigt oartigt att bara gå därifrån. Det var därför en lättnad i nöden då Estelle dök upp likt en räddare i nöden, trots att hon nog inte ens visste om det själv. Att den blivande drottningen anslöt sig till sällskapet gjorde kvinnan alldeles till sig och hon började kvittra förtjust över hur vacker Estelle var istället.

Estelle log generat och tackade, gav några komplimanger innan hon ursäktade sig och prinsen. Hon tyckte att hon kunde släppa nyheten över en dans.
"Dansa med mig." sade hon tyst och kollade på honom. Hon väntade inte på svar utan gick mot den tomma del som var menad för dom att dansa på. Hon vände sig mot honom och granskade honom noggrant, hoppades att han skulle backa henne framför hans föräldrar ifall hon inte fick som hon ville direkt.

Att komma från kvinnan var en lättnad men han visste inte om det var så mycket bättre att dansa med Estelle heller. Speciellt inte då allas blickar nu definitivt var riktade mot dem. Han hatade att känna sig utstirrad. I takt till musiken förde han henne över dansgolvet och log svagt, inte för att han kände sig särskilt glad utan mer för att det bara skulle vara konstigt om han såg lika irriterad ut som han kände sig.
"Vad är det?" frågade han sedan lågt, noga med att hela tiden le med hela ansiktet som om det här var hans livs bästa dag.

Estelle höll samma leende på läpparna samtidigt som hon rörde sig till musiken.
"Jag måste åka till Skottland. Min far, kungen, är döende och han kommer inte klara sig längre. Jag har inte träffat honom sen jag var tio år gammal, dessutom måste jag närvara på min kröning." Höll leendet genom allt hon sa, trots att hon helst sprang därifrån och packade sina saker.