Djupare diskussioner

Jo, men samtidigt så var det ju det som han ville bli. Och anledningen till att han lärde upp dem var ju för att de skulle kunna försvara sig mot ondskan.

Han har ju alltid velat beskydda människor som han har älskat, så därför är ju auror ett bra yrke - att jaga och bekämpa den ondskan som hotar.
Sen läste jag någonstans, vet inte om det är sant eller ej, att Harry ibland kom till Hogwarts och pratade om typ försvar mot svartkonster.

Jag tycker det är lite dåligt att det typ alltid är Hermione eller Ron som liksom är utanför eller råkar med de två andra... Jag menar Harry är ju tråkigast av de tre...

Jag tror nog att Hermione känner sig lite ensam ibland. Harry tar ju oftast Rons parti i diskussioner och tvärtom.

Nja.. Ibland är det ju Ron & Harry som ryker ihop så han tar ju inte bara Rons parti

Jag tycker inte att dom bråkar så ofta? & spela roll vems parti dom tar egentligen, man håller väl alltid med den personen som har liknande åsikter? & jag skulle nog säga att Harry & Hermione väldigt ofta håller med varandra. Fast vad spelar det för roll egentligen, dom blir ju alltid sams!? Därför ser nog inte dom det som något allvarligt problem iallafall. Men jag vet inte, är inte tankeläsare.

Jo, jag håller med dig om det. Att Harry & Ron bråkar mer kan ju vara för att Ron(enligt min uppfattning) har väldigt lätt att bli avundsjuk. Och eftersom Harry är så känd och populär och Hermione så duktig i allting är det ju ganska självklart att han känner sig lite utanför..

Haha håller med dig lite, på något vis. Han säger ju själv ungefär "om jag ska vara ärlig så har jag haft tillräckligt med problem för resten av livet". Han har varit med om så mycket i så unga år, jag själv tror att jag skulle tröttna på att vara en hjälte och ständigt "rädda världen".

Någonting jag har tänkt på är när folk säger att Harry och Hermione passar tillsammans.
Jag finner inga anledningar till att tycka att de hör ihop som ett par (jag respekterar förstås om folk anser att de skulle vara otroligt fina tillsammans, absolut), men jag finner inte något tecken, någonting. Harry och Hermione har det där speciella bandet; de kan ge varandra blickar och förstå vad den andre menar utan att växla några ord, de finns där för varandra oavsett; och precis som i alla vänskap så hamnar de då och då i bråk. Ett gott exempel på att Hermione verkligen finns där och ställer upp för Harry är i Deathly Hallows då hon kastar sig i hans famn och säger "I'll go with you". Det berör och visar verkligen bandet mellan Harry och Hermione, en sådan djup vänskap som aldrig någonsin kommer förstöras. När det kommer till bråk har jag dock har lagt märke till är att när Hermione och Harry bråkar så är det ofta ingenting som sker mellan dem, utan någonting som sker mellan Hermione och Ron som Harry senare dras in i. Det enda jag faktiskt kan tänka på är då Hermione meddelade om Åskviggen till Professor McGonagall. Harry är alltså emellan två vänner och han får stå ut med att lyssna på vad den ene säger om den andre; han förstår att det ligger dolda känslor bakom deras tankar. Ron är och kommer alltid vara klistret för trions vänskap: det fungerar liksom inte riktigt utan honom. Man får själv följa Harrys tankar angående detta; det finns flera exempel i Prisoner of Azkaban, Goblet of Fire, Half Blood-prince och Deathly Hallows; han tycker att det är jobbigt utan Ron. De fungerar inte riktigt normalt då. Att Hermione finns vid hans sida betyder mycket för honom; men Hermione gör honom inte riktigt hel på det sättet ett förhållande gör en person hel - Ron måste finnas där för att den sista pusselbiten ska falla på plats.

När det kommer till Ron och Hermione däremot, så kompletterar de varandra. Missförstå mig inte och tro att de skiter i Harry; de behöver honom, det gör dem. Men deras relation till varandra är inte som Ron-Harry eller Hermione-Harry, utan det är något djupare; alltså känslor. Man märker alltid de dolda detaljer i böckerna; men även uppenbara; där den ene blir generad, där den andre försöker göra den ene avundsjuk, där de bråkar om småsaker som växer sig större och större med tiden som går. Ron, har alltid, alltid, alltidhaft sina syskon som har lämnat honom i skuggan; Ginny, den populära, snygga tjejen som kan få vem hon vill, den starka individen som slår tillbaka; Fred och George, de som alltid är i centrum av uppmärksamheten med deras skämt och påhitt; Percy, som är så duktig i början, är prefekt och senare Försteprefekt; Charlie som jobbar med drakar i ett annat land och Bill, som har ett framgångsrikt jobb. Detta får honom sig att känna sig värdelös, good-for-nothing. Inte blir det bättre av att hans bäste vän är världsberömd - "The boy who lived" - och att flickan han har känslor för går under namnet "The brightest witch of her age"; Ron blir alltså ofta bortglömd och känslorna han har för Hermione blir bara starkare och starkare och han är rädd att hon inte ser honom, inte får några bra sidor av honom, inte liksom får greppet om honom som person. Samtidigt har vi Hermione som visar världen att det är okej att läsa böcker och plugga stenhårt inför prov; men ändå finns den där osäkerheten i henne och hon är rädd för att folk ska anse henne som en know-it-all (vilket hon även blir kallad för vid x antal tillfällen) : men när hon senare inser att det faktiskt finns någon, någon som lyssnar på hennes ord och tar henne för den hon är, som tycker om henne även fast det har räknats som någonting töntigt och löjligt att förälska sig i litteratur, så förälskar hon sig i denne person - Ron. Dessa två personer är helt enkelt meant to be, för de förstår varandra på ett sätt som ingen annan förstår dem, de sätter ihop sina perfekta delar och sina dåliga sidor till ett helt pussel och tillsammans blir de det vackraste paret NÅGONSIN.

LONG LIVE RON AND HERMIONE

^ I'm empty. Finner inga ord. Finite med min tal/skrivförmåga liksom. childhoodlight gör det igen, som så många gånger förut. My friend, you're The brightest witch of your age. ♥

Håller med expelliarmus... Du satte precis ord på allting.