PRS mellan Zora och Hufflepuffisen

Patrick kände inte riktigt för att gå hem än. Det var aldrig någon varmare stämning hemma, i alla fall inte när hans fosterföräldrar Stefan och Sarah var hemma samtidigt som honom.
- Okej. Jag sätter mig nog på biblioteket en stund, jag känner inte riktigt för att gå hem. Men vi ses imorgon!
sa han vände sig om för att börja gå i riktning mot biblioteket.

Mabel såg på honom diekt, ha nverkade inte alsl vilja gå hem. Honfunderade snabbt och suckar
-patrick.
sa hon så han hörde, hon ville ointe han satt där hela tiden ju.
-Du kan följa med mig om du vill.
sa hon mjukt

Patrick tvekade, försökte se om hon bara ville vara snäll eller faktiskt menade det.
- Är du säker?
sa han tveksamt.
- Jag hänger gärna med, men bara om det är okej för dig,
fortsatte han för att inte få det att verka som att han inte alls ville hänga med henne hem. För det ville han ju.

Mabel såg på patrick och tog hans hand direkt
-kom nu! du får och vi kan plugga ihop.
sa hon och drogm ed honom mot sitt hem

Patrick log glatt och lät sig dras med.
- Är du så glad över att redan ha fått läxor att du skyndar dig hem för att kastar dig över dem?
retades han med henne, då hon verkade ganska angelägen om att komma hem snart.

Mabel såg på Patrick direkt och flinar lite
-Såklart jag e för jag får häjlp av min bästis
sa hon och flinar roat och gick hemåt nu och krockar deras arma, hon har alltid gjort det sen de blev vänner

Patrick bara skakade på huvudet åt henne men krokade arm med henne och fortsatte gå på väg hem till henne. Att kroka arm såg kanske konstigt ut men var faktiskt riktigt roligt.

Mabel logmot honom
-se du tycker visst det e roligt du som alltid klgar
skrattar hon frma

-Visst är det kul,
erkände han och skrattade.
- Men du får hålla med om att det är en aning töntigt.

Mabel såg på Patrcik sårat på skoj och flinar snart igen för visa hon bara retas med honom. Hon tänkte på ett vettigt svar och nickar nu.
-Jo lite töntigt är det men jag får barnsla mig ibland
sa ohn