Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace lade ihop sina grejer och läste en stund innan hon satte ut sakerns i hallen. Hon suckade och tittade på klockan, två timmar hade snart gått, hon hade försökt underhålla sig med en bok. Hon satte sig på sin väska och undrade hur New York såg ut, hon hade bara sett det på bild.

Calvin tryckte ner allt i väskan förutom kostymen som hamnade i närmsta soptunna. Han tog sin väska och gick ut för att lägga den i hallen. Han granskade Grace en stund innan han harklade sig så att hon skulle veta att han stod där.

Grace stirrade ut i tomma intet, det var någots som gnagde i henne. Kunde ägaren till näsduken vara ansvarig att Strigoi kom in på slottsgården. Grace visste inte hur det fungerade med skyddsmurar, bara att de var där. Hon hoppade till när Calvin harklade sig.
”Jane var här precis, bilen är här” sa hon och tog sina grejer och gick ut.

Han nickade lite och tog sin väska igen innan han började gå. Han sneglade mot henne för att kolla så hon hängde med innan han vände fram blicken igen.

Grace sa inte mycket under bilresan, hon funderade mest på morgonens händelser. Hur hade tanken ens kunnat slå henne? Att förvandlas till ett av de monster som tog hennes familj ifrån henne, det var helt galet. Det hade bara varit så otroligt lockande den där sekunden när tanken slog henne.

Bilen parkerade och chauffören vände sig mot Calvin.
"Blir det här bra? Eller ska ni någonstans särskilt?"

Calvin halvsov ännu en gång hela bilvägen men vaknade upp när bilen stannade. Han såg sig omkring och rynkade lite på pannan, de var på helt fel ställe. Han gav chauffören adressen till hans mammas takvåning istället och sjönk ner i bilsätet, han hade varit naiv nog att tro att de var framme helt. Han hade glömt hur dåligt lokalsinne dhampirer ofta hade.

När de äntligen var framme klev Grace ur bilen och sträckte på sig. Hon såg sig fascinerat omkring, det såg helt bisarrt ut, med alla höga byggnader och alla människor som var ute, trots att det var mitt i natten för människorna? Hon tittade på Calvin med stora ögon.
”Det här är ju skithäftigt!” sa hon och skrattade. Jane och David kom upp till dem.
”Vi får lösa hur vi ska beskydda dig när du är här. Vi får kanske försöka hitta ett hotellrum för oss allihop att bo på, men det borde inte vara något problem” sa Jane och viftade med handen mot alla hotell som fanns bara där de stod. Grace nickade och vände sig mot Calvin igen.
”Har du något bra tips?”

Calvin rynkade på pannan och kollade mot dom som om de sagt något helt fel, vilket de hade gjort tyckte han själv.
"Jag ska inte bo på hotell, min mamma bor här. Jag bor också här. Ni kan säkert få rum också men jag har mitt rum här och tänker inte ta in på hotell." sade han bestämt och tog sin väska. Han nickade lätt mot dörrvakten som hälsning och började gå in.

Jane nickade.
”Vi hittar något, om du kommer med här, Prinsessan, så ska vi fixa någonting” sa hon och började gå mot närmsta hotell. Grace bet sig i läppen och nickade. Hon tittade mot Calvin som var på väg in i en annan byggnad.
”Ska vi ses här utanför sen?” frågade hon och log lite.

Calvin rynkade på pannan då de inte verkade fatta. Han suckade lågt och skakade på huvudet.
"Ni kan sova här också. Min mamma kommer inte kasta ut nån eller så." sade han sedan långsamt och granskade mest Grace. Han litade inte riktigt på att Jane skulle förstå vilka problem Grace hade.