[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Han rycker på axlarna.
"Ibland, ibland inte." han lyssnar på hennes andra fråga.
"Oftast. Ibland är det bättre att inte göra det, om de inte fått några förmågor och tror att styvfaren är dess riktiga far", förklarar han.

Eira nickar och tystnar sedan, hon visste inte hur hon skulle framföra det sedan. Det var egentligen bara saker hon kände och misstänkte. Hon kunde lika gärna ha fel i sina antaganden.
"Alltså....." börjar Eira men biter sig sedan i läppen då hon inte vet riktigt hur hon ska säga det.
"Tycker du jag har lätt för att lära?" frågar hon slutligen. Hon hade egentligen fler saker, snarare känslor, konstiga händelser. För att inte tala om vad som kunde ske när hon var med sin bror. De kompletterade varandra mer än bara syskon och tvillingar borde göra.
"När jag och Joar håller varandra i händerna, alltså....... vi kan se saker." börjar hon men vet egentligen inte hur hon skulle säga. Det hela var säkert bara inbillning ändå.

Han betraktar henne en stund innan han svarar.
"Du har lärt dig snabbt, ja. Något mer ni märkt? Vad som helst", sade han sedan. Han förstod vart hon ville komma, vad hon misstänkte. Det kunde vara sant, absolut. Många halvgudar fick aldrig reda på vem deras förälder var, eller fick inte reda på det förrän de kom upp i äldre tonåren.

Hon log ett snabbt leende mot honom, glad att han tog det på allvar även om det inte var sant.
"Alltså...... det kan ju vara rena tillfälligheter med. Men jag har inte alls samma starka känsla då jag är ensam. Men jag läker bra." började hon och drog ner halsringningen på skjortan så ett brännmärke, troligen från ett brännjärn blev synligt. Det var hennes man som gjort det, varför? Hon visste inte. Det låg bara i hans natur och hon hade stått ut med det för sin fars skull.
"Det blev såhär efter några timmar och slutade svida." informerade hon.
"Sedan var det väl mycket på lek då vi var små. Som den gången vi utan att röra grindarna släppte ut alla får och kor. De sprang och vi ridande på varsin ko." hon log och visade hur små de varit, runt tre fyra år och skulle absolut inte själv komma upp på en ko.

Han nickar fundersamt.
"Det är inte omöjligt, utan det verkar nog vara så som du säger. Något mer specifikt, vem tror du det är?" frågar han fundersamt. Det var ju någon av gudinnorna, det var ju nåt som var säkert iallafall.

Eira ryckte på axlarna, hon visste inte. Hon hade väl knappt kunnat tro att det var sant heller. Om det nu var så? Vad hände då?
Men samtidigt var det som om hon kunde kontrolera och använda sig utav vad det nu var så var det med sin bror. Själv kunde det mer ske något spontant eller som bara var inbyggt.
"Ärligt så vet jag inte. Det är ju inte precis som jag ser ut som en gud, eller ja gudinna då. Inte heller som om jag skulle ha några speciella egenskaper." sa hon men tystnade mitt i samtalet då hon hörde sitt namn ropas.
"Eivin." hon vände sig leende om och vinkade åt tre av kvinnorna från byn som fnittrande gick förbi dem. Eira hade inte tänkt på det, men hur hon kunde nästla sig in hos folk, vinna deras hjärtan. Hur hade hon inte använt det på vägen, för att få saker?

Han betraktade henne, uppifrån och ned, försökte tänka ut vem hon kunde vara dotter till. Han såg på flickorna som gick förbi.
Nej, det kunde det knappast vara. Hon var allt för pliktskyldig, alltför medveten om sin moral.

Hon visste inte hur hon skulle tolka hans blick. Han verkade mäta ut henne, som om hon hade någon kandidat bland gudarna. Troligen ingen, det var säkert bara något hon inbillat sig. Hon lät det hela vara för nu hade de kommit fram till hamnen och styrde stegen mot de skepp som låg inne.

Han ser ut över skeppen som ligger där i hamnen, de flesta var handelsgalärer men också något enstaka krigsfartyg låg där. Han väljer ut en handelsgalär som såg ut att vara tillräckligt stort och tillräckligt välbärgat för att ha hytter och styr stegen ditåt.

Eira håller sig några steg bakom Loke. Hon visste inte vad hon skulle säga eller göra så hon lät honom styra samtalet.
Ut från skeppet mot dem, ner på landbryggan kommer något som ser ut att vara handelskapten. Han var storvuxen, stort brunt skägg och långt hår, hans kläder var färggranna och tygerna exotiska. Han stannar upp och ser granskande på dem.
"Vad gör ni här?" frågar han sedan.