ÖPPET fantasy-roll

"Magikerna?" frågade Will. Hennes hår hettade på på ett konstigt sätt och i sin förskräckelse insåg hon att hennes hår hade fattat eld. Hon ropade till och försökte släcka flammorna med händerna, men det brände till och hon drog bort sina svedda handflator. Hon stirrade på dem i en sekund och bestämde sig för att försöka igen. Jag behöver vatten, tänkte hon och suckade hopplöst när hennes handflator gjorde kontakt med Wills brinnande hår. Tyvärr verkade tanken funka lite för bra, för en våg av iskallt vatten dränkte hennes huvud och rann ner i nacken.

Ritzu hoppade upp på Gargogs axel.
"Skepnadsbytaren! Den talande Vargen! Och sir jag såg även ett halvtroll." viskade han snabbt till Gargog.
"Skepnadsbytaren? Han som Sarweena skulle dödat? Jaså hon var för svag för det. Vänta. Sa du halvtroll!?" sa han och ryckte till. Han var nämligen lite skraj för halvtroll.
"Men vi har ett problem sir. Jag tror att dem vet att det är vi, magikerna" sa Ritzu.
"Ja vad hade dem oduglingarna förväntat sig? Att vi skulle vara vampyrer? Hahaha! Eller kanske dumma kentaurer? Hahahaha!!" skrattade Gargog.
"Är det bra att dem vet sir?" undrade Ritzu. Gargog svarade:
"Ja, då vet dem vilka dem ska frukta"

Rozzo backade några steg och tittade oroligt på Will. Han ville skratta men han motstod lusten.
"Du är het" sa han och skrattade till. Han flörtade lite med Will. Även om hon kanske inte litade på honom helt. Han gjorde det också för att se hur Endromeda skulle reagera, inte för att han var kär eller så men han ville se om hon ens brydde sig.

Wills kinder hettade till åt Rozzos kommentar medan hon kramade ur sitt blöta hår.
"Jag vet", flinade hon sedan. Will lade märke till att Rozzo sneglade åt Endromedas håll, liksom för att se hennes reaktion. Will motstod lusten att haka ihop deras händer och säga åt dem att kyssas, utan kastade en blick på Rozzo och en på Endromeda, sedan gav hon Rozzo en sista, menande blick.

Rozzo flinade men han slutade tvärt när han såg Wills menande blick.
"Oj förlåt" sa och log stiligt mot Will. Han hostade till.
"Som sagt, magikerna ligger bakom detta. Den där ekorren är säkert förtrollad eller något och dem tänker nog göra samma sak med alla andra djuren" säger Rozzo. Han tittar på sin omgivning.
"Någon som har en ide om vad vi kan göra åt detta?" undrade han.

Wills leende tonade bort åt Rozzos fråga:
"Jag har ingen aning", suckade hon. "Ska man döda den eller något?" den sista frågan ställde hon Rozzo och Arezran, som verkade veta mycket om magi.

Att döda en ekorre var kanske fel men att döda en hjärntvättad ekorre är nog en annan sak.
"Kanske. Om vi skulle kunna spåra upp ekorren så skulle vi hitta magikerna och kunna släppa ut alla djuren...Om jag bara kunde förvandla mig till en ekorre..." suckade Rozzo. Han satte sig ner mot Arezran.
"Jag vet vad som behövs för att jag ska kunna förvandla mig igen." säger han hoppfullt. Nu vänder han sig mot alla.
"Om vi hjälps åt att hitta vargblod och ett hårstrå från det första jag dödade så kan förtrollningen brytas! Då kan jag förvandla mig till en ekorre kanske och prata med honom" sa Rozzo med en gnutta av lycka.
"Tillsammans kan vi stoppa magikerna. Visst?" säger han lite mer dämpat. Han ler försiktigt mot Endromeda.

"Ja... jo", sade Will tveksamt. "Har ingen bättre idé direkt." Hon såg i ögonvrån hur Rozzo log försiktigt mot Endromeda och fick än en gång hindra sig från att skrika "BLI IHOP!" eller nåt sånt. Även om det hade blivit ganska klyschigt med två vargdjur och att de hatade varandra i början.

"Bra! Okej... Vargblod" sa han och tänkte på Endromeda. "Vart ska vi få det ifrån? Ånej aja..." sa han och la sig ned. Han så lite ledsen ut. Han slet bort päls och hud från sin ena tass. Inte så mycket förstås men bara så att det började blöda.
"Aj..." suckade han tyst. Han slickade i sig det mesta av blodet men han lät det blöda lite till.
"Hår från den första arten jag dödade..." han ville inte inse det. Han stod bara tyst.
"Okej detta måste gå fort. Ehm..." Han tog ett stort andetag. Han satte sig nu i riktning mot Arezran.

"DÖDADE du en gubbe?" ville Will skrika ut, men hejdade sig. Dels för att det var oartigt att kalla någon gubbe och dels för att hon inte var säker på att Arezran var en helt vanlig gammal man.
"Ehm, vad ska vi göra sen?" frågade hon stelt.