HP-roll [PRS]

Ahaha du råkade skriva Westhope ist för Woodley ;D


"Ingen fara, och kalla mig Hailey", sade mamma och sträckte fram handen mot Andy, som artigt skakade den. "Välkomna ska ni vara, förresten! Det finns pepparkakor, lussebullar, kanelbullar, knäck, varm choklad, glögg, kaffe om ni dricker det... det mesta finns i alla fall på ett fat, därborta!" Min mamma log brett än en gång och till min förvåning var det faktiskt inte falskt och det glädde mig lite att hon i allafall försökte vara artig. hon gestikulerade mot fatet av julbakelser jag och pappa bakat, då Jade var lika usel på att baka som mamma. "Era rum finns på övervåningen, om ni ska stanna över natten, Jaden kan visa er dem." Hon sträckte fram handen mot Violet, som skakade den. Min mor upprepade samma sak mot Draco och han tänkte först inte skaka den, men med en vass armbåge i sidan från Violet lyfte han motvilligt sin egna hand och skakade mammas. Min mor log stelt mot Violets bror och drog handen genom det korta, uppsatta håret.
"Det är lunch vid tolv, så att ni vet", sade hon innan hon vände sig om och försvann ner till köket, troligtvis med önskemål om mat.
"Bara tre våningar?" snäste Draco så fort min mors rygg försvunnit utom synhåll. Violet kastade en mörk blick på honom, men Andy, som var upptagen med att skratta åt familjefoton och gamla teckningar märkte inget.
"Fem, för att vara exakt", svarade jag syrligt. "Om du vill kan vi gå till vinden, eller varför inte källaren?"
"Visst", fnös han. "Ni har väl ändå inga spöken."
Jag skrattade, helt utan humor, åt honom.
"Nej, kanske inte, men vi har något mycket obehagligare."
Draco spärrade upp ögonen på ett trimufrerande vis.
"Visst, Woodley, visst."
"Jag skojar faktiskt inte, och dessutom finns det inga lampor där. Inga gaslampor heller och använder du Lumos slocknar staven direkt."
Om Draco hade ett svar, överröstades det av Jade, som hade tjuvlyssnat hela tiden.
"Seriöst, ni ska väl inte till källaren?" frågade hon misstroget och hoppade ner för de sista trappstegen. Hennes axellånga hår var uppsatt i en slarvig bulle, vilket fick mig att misstänka att hon målade eftersom att min syster aldrig hade håret uppsatt på det viset annars. Hon hade på sig ett par Adidas-byxor och ett grått linne som visade en liten del av hennes mage från BikBok eller vad den där mugglar-klädaffären nu hette.
Färfläckarna i hennes ansikte och på hennes händer bekräftade mina misstankar och penseln i handen gjorde mig hundra procent säker. Hon strök sig under näsan och en röd liten fläck spreds ut.
"Men ni tänker väl inte gå ner i källaren?" frågade hon darrigt när Draco nickade. Hon drog in ett djupt andetag, vilket även bekräftade hennes rädsla och som sagt var Jade knappt rädd för något utom katter.
"Jag skulle inte gjort det om jag var du, Malfoy", sade hon och sprang upp igen.


Their mom, men med brunare hår.

Oops, har ändrat nu

Vi stannade alla upp och kollade på Jade som såg förskräckt ut. Jaden signalerade med handen att vi skulle följa med honom och lade ingen notis till sin syster.
"Ja, jag tänker då inte gå ner." Sa hon kvickt och vände om med näsan i vädret. Jag följde efter killarna nedför en trappa till en dörr, men jag såg till att stanna utanför i luset när de stegade in i den mörka källaren.
"Det här är ju bara en vanli..."
"SCHHH!" Jaden avbröt Draco som blev knäpptyst och jag naglade mig fast vid dörren. De fortsatte utom synhåll in i mörkret knäpptysta och helt plötsligt så hördes ett öronbedövande skrik följt av Draco och Andy som skrek och svor. Jag hade hoppat upp tre trappsteg och stirrade skrämt in när Jaden bröt ihop i asgarv. Han hade bara jävlats med dem uppenbarligen och tände nu lampan.
"Jävlar vad skit du ska få för detta Woodley." Utbrast Draco och pustade ut med handen för hjärtat. Andy slog en hand i pannan för att torka bort svetten medan han skakade på huvudet.
"Jag sa ju att det var något läskigare än ett spöke..." Sa Jaden uppriktigt och började gå mot utgången där jag stod.
"Ja, ditt ansikte är nog banne mig det läskigaste jag har sett." Sa Draco och Andy skrattade hest. Jaden flinade stolt när han gick förbi mig och jag slog honom på armen.

"Älskar dig också", frustade jag åt Violet, som skakade på huvudet och himlade med ögonen, dock med ett litet leende på läpparna. Hennes bror höjde på ögonbrynen och Andy gav mig en mörk blick.
"Jag skämtade bara", försvarade jag mig innan någon började ta saker på allvar. Okej, jag kanske gillade Violet ganska mycket, men att säga att jag seriöst älskade henne var nog att ta i ganska rejält. Vi gick till vardagsrummet, där Jade stod och förskräckt stirrade på Malfoys och Andy.
"Ni gick väl seriöst inte på min inkompetenta lilla skit till brorsa?" Dracos mun smalnade till ett streck och Andy nickade skamset.
"För sista och först gången någonsin håller jag med dig, Woodley. Din brorsa är verkligen en inkompetent lite skit", erkände Draco och Andy nickade instämmande.
"Aj", muttrade jag sårat. Jade suckade åt dem.
"Han brukade lura mig med samma sak när vi var fem, men ni är ju femton? Asså ni är ju mer lättlurade och inkompetenta än jag någonsin skulle trott och ännu dummare än Jaden", erkände hon och rösten lät fejkat sorgsen. "Jag hade faktiskt en knutta hopp om dig Westhope, men tydligen lika lättskrämd som Malfoys", sade hon innan hon tågade upp till sitt rum igen. Draco och Violet blängde förnärmat efter henne och jag skrattade åt dem.
"Bara så att ni vet, det är det snällaste hon kallat mig", hånade jag dem och Violet räckte ut tungan. Hennes bror himlade med ögonen - ännu ett släktdrag från Malfoy kanske? - och Andy vred om min näsa. Den var ganska van, så jag reagerade knappt innan han stack naglarna i min hud. Trots att Jade gjort så åtskiljiga gånger hade min näsa inte vant sig oh jag slog iväg Andys hand.
"Men säg inte till nån", snäste Draco. "Lova!"
"Jag kanske kan börja med det löftet nån gång om femtio år? Era ansiktsuttryck var obetalbara", skrattade jag och Draco himlade med ögonen.
"Ni kanske vill se era rum?" frågade jag i ett försök att vara snällare. "Men en av er måste dela."
De nickade och vi gick upp.

Vid de sista orden så anslöt sig Draco till mig längst bak när de andra två var påväg upp till övervåningen.
"Lämna mig inte i sticket Vi." Mumlade han med ihopbitna tänder och jag himlade med ögonen och flinade.
"Vadå? Vill du inte sova med Jaden?" Undrade jag tyst för att retas och han gav mig "smala ögon" blicken.
"Jag delar inte rum med Westhope eller Woodley, jag sover hellre ute i snön." Viskade han hetsigt.
"Ta det lugnt surpuppa, vi delar på ett rum." Sa jag bittert. Jag visste att Andy ändå klarade sig fin fint själv. Vi kom upp på övervåningen och vek av till höger mot två dörrar.
"Här har ni två rum och så får en av er gärna dela med mig eller Jade." Sa Jaden och puttade upp dörrarna.

Där inne var sängarna pyntat med grönt och silver och Dracos mun bredde motvilligt ut sig i ett flin.
"Försöker du imponera på oss Woodley?" Frågade han med höjda ögonbryn och Jaden kollade in i rummet med snörpt mun.
Jag drog lite i Andys klädnad och han böjde sig ned så jag kunde viska i hans öra att min bror var för feg för att dela rum med någon annan så jag fick ta det straffet.
"Vart är ditt rum Jaden?" Undrade jag och kollade mig omkring på övervåningen. Hans ansikte sprack upp i ett leende när han visade oss vägen till sitt eget krypin. Det var ett ganska ljust rum, fats inte lika ljust som mitt, men ungefär som Andys rum i jämförelse. På väggen hängde det affischer om Quidditch och det fanns även en bild på honom och Jade när de var jättesmå.
"Du, vad menade du förut med att jag behöver skaffa en Feleton?" Undrade jag medan jag pillade bland hans tidningsurklipp på ena byrån. Jaden skrattade till högt.
"Nej Violet, TELEfon." Sa han tydligt och svängde runt för att rota i sin sängbordslåda. Han drog plötsligt fram en liten rektangel klump av något slag och sträckte över till mig. Jag tittade först misstänksamt på den brunhåriga killen och tog sedan försiktigt emot den. Jag kastade en blick på Andy och Draco.
"Har ni sett en sån här förut?" Undrade jag och de båda skakade långsamt på huvudet men tittade nyfiket på den.

"N...Nokia." Läste jag från telefonen och Jaden tog den och visade att den hade knappar man kunde pressa ned. Han förklarade att alla som ägde en telefon hade ett eget specifikt nummer och om någon ville kontakta den andre så skulle man knappa in den respektives nummer i maskinen.
"Åh, precis som våra ringar." Sa jag så tyst att bara Jaden hörde det och han nickade.
"Fast man kan prata direkt med varandra." Sa han lugnt.
"Så, vad är ditt nummer?" Undrade jag nyfiket.
"Jag skriver upp det sen, Vill du testa ringa?" Undrade han och sträckte mig mobilen igen.
"Jag känner ingen som äger en telofon." Sa jag med en axelryckning.
"TelEfon." Rättade Jaden och kollade koncentrerat ned på maskinens skärm som nu lös upp, sedan räckte han mig den med ett flin.
"Här, den ringer någon nu." Sa han snabbt och jag kände mig både exalterad och hjälplös.
"Me..VA? VAD SKA JAG GÖRA?" Till och med Draco kläckte ur sig ett skratt åt min panik och Jaden garvade medan han tryckte den så kallade mobilen mot mitt öra. Det lät som tutande signaler först och sedan klickade det till.
"Hallå?" En välbekant röst svarade i den lilla maskinen.
"HALLÅ!" Sa jag högt. Nästintill skrek.
"Vem... Jaden är det du som jävlas med mig så..." Då slog det mig och jag avbröt rösten.
"JADE DET ÄR JU DU! JAG LÄR MIG HUR MAN ANVÄNDER EN TELEFON." Förklarade jag skrikandes och Jaden skakade av skratt. Det klickade till i luren och det blev tyst.
"Hon försvann." Sa jag förvirrat och stirrade på mobilen.
"Jag inte så konstigt så mycket som du skrek." Sa han och jag kollade förvirrat på de andra två som såg roade ut.
"Åh...kan man prata vanligt alltså?" Jaden nickade med ett flin. Coolt. Detta var svincoolt.

"Ni råkar inte ha en sådan där Teve också?" Undrade plötsligt Andy och Jaden slog ihop händerna.
"Jo tänk för det gör vi faktiskt." Han nickade mot dörren och vi följde snabbt efter. Jag hade självklart hört talas om teve-apparater förut, det var någon låda som mugglarna kunde se bilder i men med ljud också. Eftersom detta var en mugglarskapelse så hade varken jag eller Draco fått ta del av detta.
"Seriöst, är ni födda på stenåldern eller?" Jaden skrattade när han ledde oss nedför trappan igen. Vi svarade inte utan storrade uppmärksamt på den fyrkantiga lådliknande maskinen som stod på en lång bänk framför soffmöblerna i vardagsrummet. Jaden gick fram och vred på någon svart knapp och det blixtrade till i apparaten och det började komma upp bilder. De rörde sig precis som våra vanliga fotografier, men enda skillnaden var att det faktiskt hördes ljud också. En kvinna på teven stod i vad som såg ut att vara ett kök och lagade mat medan hon pratade. Jag och killarna satt storögt och glodde in i skärmen. Ett varmt kvinnoskratt spred sig i rummet och vi ryckte till.
"Första gången ni ser en tv?" Undrade Jadens mor med road blick och Jaden nickade flinande.
"Inte så konstigt egentligen, mugglarteknik och magi funkar inte ihop. De liksom stöter ut varandra!" Sa hon och ryckte på axlarna.
"Man för se till att använda de båda grejerna lite på avstånd om det ska funka." Fortsatte en mörkare röst ute i hallen. En ny röst, detta måste vara Jadens pappa.

Knappmobiler :')

"Hej pappa", hälsade jag och vände mig om mot min far, som såg ut som en äldre version av mig. "Det här är Violet, Andy och Draco". Pappa nickade.
"Winston, varmt välkomna", presenterade han sig och skakade hand med Andy, Violet och Draco, som hälsade mer eller mindre motvilligt. Det äcklade mig att han hade något emot mugglarfödda och kunde därför acceptera pappa mindre än mamma, som trots allt var renblodig men i Malfoys ögon en blodsförrädare.
"Så, ni har aldrig sett en tv-apparat förut?" frågade han milt. Andy skakade storögt på huvudet till svar medan han storögt tittade på när kvinnan stoppade in en bunke smör i en mikrovågsugn.
"Vad är det för något?" undrade Violet.
"En mikrovågsugn, du värmer mat i den", förklarade pappa tålmodigt. Han hade behövt förklara allt detta för mamma en gång i tiden och sedan behövt upprepa allt för mormor, Ralph, Trisha och morfar och säkert många till.
"Jag kom för att säga att maten är klar", meddelade min far. "Jag ska nog gå och säga till Jade nu, gå och ät ni!"
Mamma nickade uppspelt och slog ihop händerna.
"Det blir julbords-aktigt idag, vi har njurpaj" den maträtten gav mig kväljningar "men såklart mycket mer också, och Honugsöl och Eldwhiskey, men det får ni väl inte dricka än?" Violet kastade en blick på sin bror och skakade på huvudet.
"Inte dricka, men smaka lite", sade hon.
Mamma nickade mot henne.
"Dåså, ni kan gå till matsalen", ropade hon över axeln och försvann någonstans.
"Kom, antar jag", mumlade jag och nickade mot trappan.
"Den är på nedervåningen."

Violet, Andy, Draco och jag hade satt oss vid matbordet när mamma och pappa kom släpandes på min syster. Hon gnällde om att hon aldrig skulle få sin teckning lika fin igen, men när mamma använt Silencio slutade gnällandet och bara hennes läppar rörde sig när hon försökte uttrycka sitt missnöje medan hon slog sig ner brevid mig. Andy hade redan börjat plocka mat till sin tallrik och Violets bror granskade kritiskt maten, som om den var förgiftad, innan han motvilligt tog lite till sin tallrik. Själv åt jag revbensspjäll och rostade potatisar (ingen av oss såg det som en julig mat men eftersom att alla utom mamma gillade den fanns den med). Min mor och far satt och pratade lågmält, det lät som om de pratade om att 'ordern kallade till ett möte den sjunde januari', men jag var inte säker. Kanske, varför inte liksom, var 'odern' samma sak som Potter tidigare pratat om - Fenixorden?

Jag högg in på maten tillsammans med de andra och sa inte speciellt mycket. Maten smakade annorlunda från vad den gjorde hemma, men inte på ett dåligt vis. Jag skulle precis hugga in på en bit vitlöksbröd när Mrs. Woodley harklade sig.
"Så, Violet och Draco vart var det ni bodde någonstans?" Undrade hon och jag lade artigt ned brödet på bordet igen.
"Wiltshire." Jag log lättsamt och hennes man lyste upp en sekund.
"Just det, ni bor i herrgård? Ellerhur?" Den här gången var det Draco som konstigt nog svarade.
"Japp, inte så mycket att skryta över direkt..." Svarade han lite tomt och jag nickade medhållande.
"Precis... Det är alltid så tomt och inte har vi några grannar heller." Fortsatte jag och Jadens mamma gav mig en medlidande blick.
"Dudå Andy?" Andy kollade upp på henne med mat i munnen och svalde snabbt.
"I utkanten av Chudley!" Han var snabb med att skopa in mer mat i munnen och jag skakade lite på huvudet åt hur glupsk han var.
"Jag har jobbat med Christian på samma avdelning en gång i tiden." Mrs Woodleys öron blev lite konstigt skära vid sina egna ord. Christian vad Andys pappa som jobbade på Mysteriedepartementet på Trolldomsministeriet. Med tanke på stämningen som uppstod så hade säkerligen Mrs Woodley och Mr Westhope historia med varandra.
"Hänger ni med ut och åker skidor sen?" Undrade Jaden.
Jag, Draco och Andy lade ned våra bestick samtidigt och gav honom likadana miner.
"Kom igen?" Fortsatte han.
Det slutade med att vi hjälpte Jadens föräldrar att plocka av bordet och sedan gå för att ta på sig tjocka ytterkläder.

De får åka slalom x)

"Kolla", sade jag och visade hur man satte på sig pjäxor. "De är inte jättesvåra att gå i, faktiskt..." Andy, som mirakulöst nog fått på sig sina tog prövande ett steg mot ytterdörren, men snubblade och höll på att ramla raklång om det inte hade varit för dörren, som tog emot honom. Dock var hans tyngd för mycket för den och han ramlade på översta steget på yttertrappan, med ansiktet i snön. Jag skrattade åt honom då han som en Bambi på hal is började stapla in.
"Du sa att det var lätt!" brölade han och satte sig på golvet brevid Violet, som koncentrerat stirrade på hur jag knäppte alla remmar.
"Jag sa faktiskt att det inte var jättesvårt", svarade jag honom och fick en menande blick tillbaka. "Dessutom behöver ni inte ta på dem nu, vi ska ju åka bil till backen!"
Andy tog av sig sina med lite svårigheter och gav dem till mig.
"Du får bära dem i alla fall!" tjurade han och lade armarna i kors.
"Du får bära våra med", sade Violet och jag hade tre par tunga slalompjäxor i famnen. Det hade inte varit ett problem om de inte hade varit staplade på ett osäkert sätt, då 'tornet' snart rasade. Jag balanserade med sex slalompjäxor var skaft pressade sig mot min näsa hela tiden samtidigt som Andy hånfullt skrattade. Tillsist hade jag fått in dem i bilen och satte mig lättat i baksätet mellan Violet och Andy. Jade hade vägrat att sitta brevid någon av dem, så hon satt brevid mamma i framsätet.
"Ni måste sätta fast säkerhetsbältena", sade jag och visade Violet hur man skulle spänna dem, som i sin tur visade Draco hur man skulle göra. Hennes nämnda bror hade lika motvilligt satt sig i bilen som han skakat hand med pappa och såg ganska surmulen ut vid tillfället.
"Imorgon kommer Alizée hit", hörde jag mamma säga till Jade, som sjönk ihop och stirrade ut genom fönstret. Alizée var vår halvblodiga kusin på pappas sida. Pappas bror, William, hade gift sig med en otroligt trevlig, fransk häxa som hette Desiree. Alizée var vacker, med långa, blonda lockar, stora, smaragdgröna och ett leende som skulle få till och med Voldemort att smälta och Bellatrix Lestrange att leka med mugglarbarn som om det var det bästa hon visste. Trevlig var hon också, hjälpte till med allt och så, men jag antog att Jade inte gillade henne så mycket eftersom att hon var så perfekt.
"Kommer Louise också? Och Elijah?" undrade hon tyst, men tillräckligt högt för mig att höra då Violet och Andy grenslade över mig i ett försök att samtala. Elijah och Louise var våra två mugglarkusiner. Elijah och jag brukade vara och mestadels brukade mamma grubbla över att hon aldrig skulle ha bjudit in honom efter det.
Louis och Jade däremot, var som bästa kompisar man bara hittade i filmer. MACUSA hade extra mycket koll på oss för att ha det över en brittisk familj eftersom att Ralph kom därifrån och nu bodde där med Trisha, och vi kanske inte var så populära i deras ögon med tanke på deras lagar om mugglare.
Jag såg att de snöiga höjderna närmade sig något enormt och så stannade vi med bilen.

Draco hade surmulet ställt sina så kallade pjäxor nedanför sig där han satt i trappan. Jag å andra sidan satt på golvet och kämpade tappert med att snöra på mig mina egna. Tillochmed min tunga letade sig av koncentration ut ur min mun. Jag skrattade åt Andy som trillade framstupa i snön och skakade på huvudet.
"Vi går ut till bilen sålänge." Jadens föräldrar hade ropat från avstånd.
"Bilen?" Draco suckade högt och kollade på Jaden.
"Ja, det är en slags muggl..." Började Jaden förklara.
"Jag vet vad en bil är! Jag visste bara inte att vi skulle åka en." Avbröt Draco med ett fräsande och Jaden höll upp sina armar i en fredlig gest.
"Vad vet jag, ni hade aldrig förr använt en telefon eller sett på tv." Han ryckte på axlarna och Draco himlade med ögonen.
"Vi vet vad det är, men vi har aldrig själva åkt i en bil. Vår familj har alltid ansett att det är onödigt och extra riskfyllt." Förklarade jag och reste mig upp på staplande ben.

Pjäxorna kändes konstiga och klumpiga att ha på sig då jag vanligtvis bara använde boots eller klackskor, vid några få tillfällen ballerina liknande skor. Både jag och Andy hade tryckt på Jaden att bära våra skidor och han plockade med svårighet även upp Dracos pjäxor och skidor och försvann ut genom dörren och Andy följde efter muttrandes att han, jag citerar "Fanimej skulle lära sig stå på skidor om det så var det sista han gjorde".
"Kan vi inte stanna kvar här istället?" Suckade Draco och stirrade tomt ut i luften. Jag kollade snett på honom och ryckte till lite när bilen startade utanför.
"Det känns så fel att sitta här med en familj som inte vet den brutala skillnaden mellan gott och ont, medan våra egna föräldrar är med honom just nu. Ondskan själv." Draco talade lågmält även om alla andra redan hade gått.
"Jag vet jag tänker detsamma tro mig, men mamma vill inte blanda in oss än så vi kan lika gärna lägga på masken och ha lite roligt medan vi kan. Jag får en känsla av att vi inte kommer få vara barn mycket längre till." Sa jag och sträckte fram min hand för att hjälpa honom upp. Han tog den och reste sig suckandes.
"Okej... Jag är inte så förtjust i att vi ska sätta oss i den där plåtburken dock." Sa han och bleknade aningen när vi gick längsmed grusuppfarten till familjen Woodleys bil. Jaden lastade av sig skidorna längst bak i bilen och signalerade med händerna att vi skulle sätta oss medan han själv hoppade in bredvid Andy.
"Ni får tränga er där bak tyvärr." Sa Jadens mamma glatt och Draco gav mig en snabb blick.
"Fegis." Mumlade jag och klev in i bilen för att trycka mig extra när Jaden. Han såg inte ut att direkt klaga. Draco klämde in sig bredvid mig.
"Du har för stor ru..." Han avslutade inte meningen då han ansträngde sig för hårt med att stänga igen dörren. Bilen brummade till och Dracos ögon blev runda som små kvickar. Jag kände själv hur hjärat bultade nervöst. Men snart var vi i rullning.

Timeskip; Framme vid skidbackarna.

Bilen stannade in och jag kollade imponerat ut på den enorma snöiga backarna som omringade oss.
Vad jag hade förstått från samtalen i bilen så var Jade väldigt duktig på slalom och Jaden också för den delen. Detta skulle bli intressant.

”Hej hej på er!” hälsade en hurtig röst på oss när vi gick in i receptionen för att köpa liftkort.
Det var en kvinna med brunt hår som hon satt i en tight bulle och hon log som om hon var med på en reklamfilm för en sportbutik. ”Heldagskort, två timmar, eller fyra timmar eller äääännu längre?” Hon pratade sådär överdirivet energiskt och för att slippa hennes pladder betalade pappa snabbt för ett heldags-liftkort för oss alla. Andy studerade fascinerat punden som pappa gav receptionisten medan Draco rynkade på näsan åt alla mugglare omkring honom. Violet däremot stirrade på tv:n de hängt upp och där de visade slalom-världscupen live. Hon försökte nog desperat lära sig så mycket som möjligt innan hon skulle åka i backarna.
Pappa gav oss våra liftkort och vi samlades utanför den lilla receptionsbyggnaden.
”Så, ni kommer börja på de lättare backarna, mamma och jag tar sittliften dit upp… nej, Jaden, du får inte följa med”, sade mamma innan jag ens öppnat munnen.
”Men de gröna backarna…”, började Jade.
Mamma gav henne en menande blick och hon tystnade.
”Det går säkert bra. Ni kan ju alltid ringa ifall nåt går fel.”
Vi fick på oss skidorna och sade hejdå åt mina föräldrar, som stack mot sitliftarna.
”Vi ska till den absoluta nybörjarbacken”, sade jag och visade hur man gick med skidor. Andys tunga stack ut ur hans ena mungipa när han koncentrerade sig på att inte fastna med skidorna i varandra och han lyckades bita sig så att det började blöda, medan Violet ramlade några gånger och hennes bror faktiskt lyckades ganska bra.

Vi kom fram till liftarna efter ett tag och visade tyst (en viss person *host Draco * ville inte att någon skulle fatta att han var nybörjare) den lilla skaran renblodiga hur man satte sig och åkte sig i liftar. Det gick bra ända tills vi kom till toppen, då Andy åkte av för sent och körde in i ett träd som stod i vägen och Violet hoppade av för tidigt i rädslan att göra samma misstag och ramlade istället.
”Marken behövde en kram”, muttrade hon när Jade hjälpte henne upp på fötter. Jag hade fullt upp att försöka få loss Dracos skida från den andra då de hade fastnat i varandra på något konstigt sätt och det slutade med att han trillade raklång på mina ben, precis på den punkten där alltid orsakar att man ramlar hur stadigt man än står. När vi reste oss upp stirrade alla barn på oss med stora ögon och åkte förbi oss i racefart över miniguppen vid sidan om.
”Det här får mig att framstå som en looser”, suckade Jade och drog iväg nerför backen, vilket lämnade mig att visa hur man bromsade, svängde och allmänt åkte.

När vi åkt nerför backen några gånger märkte man att Andy tog uppgiften på dödligt allvar och blev snabbt den bästa slalomåkaren av de tre. Draco och Violet var jämnbra, men när det gällde liftarna var Violet lätt den bästa då Andy de tre senaste gångerna åkt in i samma träd som i början och två gånger innan ramlar av efter två meter.
Draco var ågonstans mitt emellan, då han antingen klev av för tidigt, klarade det eller fastnade med skidorna.
Till slut var de alla redo att testa en något svårare backe - den blåa.

"Nu steppar vi upp en svårighetsgrad tycker jag!" Sa Jade otåligt när hon återigen fick hjälpa Andy upp från marken efter att han krockat med sitt favoritträd för femtionde gången.
"Japp, ni borde vara redo nu." Skrattade Jaden och skakade på huvudet mot oss. Dracos hår stod åt alla håll vilket var ovanligt då han alltid var så prydd med det, men det visade bara att han faktiskt slappnade av och hade roligt. Även om han inte erkände det högt så kunde jag läsa av honom. Jag krokade min arm ihop med Andy som flåsade andfått.
"Hur är det superhjälten?" Frågade jag och puttade honom lätt i sidan och han flinade.
"Innan vi åker härifrån ska jag klå henne." Viskade han och nickade mot Jade som självsäkert gick mot nästa backe med oss i släptåg. Jag flinade och ställde mig på tå för att pussa honom på hans näsa vars tipp var alldeles röd av kyla.

"Inte en chans." Spottade jag ur mig när vi kom fram till liftarna som skulle leda oss uppför backe två. Jag skakade snabbt på huvudet när jag såg hur brant den var och gjorde en vänding för att gå tillbaka till lilla backen. Jaden grep tag i min arm.
"Så lätt kommer du inte undan fegis. Kom nu!" Han drog ned mig på en av liftarna och jag svalde nervöst.
"Om jag dör idag så kommer jag komma tillbaka och spöka för dig resten av ditt liv, ditt as." Fräste jag och plötsligt såg Jaden slug ut när han lutade sig nära mitt öra.
"Då får vi väl hoppas att du dör då." Viskade han tyst och jag kunde för en sekund inte koppla vad han hade menat men började genast rodna när det slog mig. Som tur var märkte de andra tre inget och vi åkte nu uppåt för backen.
"Lika mallig fortfarande Westhope?" Hörde jag Jade hånfullt ropa till Andy när vi kommit upp för två tredjedelar av backen.
"Det här klarar jag fint!" Andys svar lät inte hundra procent ärligt.
"Beredd att hoppa av Vi?" Ropade Draco och jag tog ett djupt andetag när jag drogs över troppen av liften och jag hoppade av bara för att återigen glida några meter framåt men halka baklänges ned på ändan. Jag hade landat på svanskotan och gnällde av smärtan när jag reste mig upp med en besvärad grimasch.
"Yay!" Andy lyckas hoppa av lyckat den här gången utan att krocka i något. Jade landade mjukt bakom honom och snart kom Draco i ett litet skri och dunsade in i ryggen på Jade som föll framåt med honom över sig.
"Kliv. Av. Nu. Malfoy!" Gormade hon och Draco kämpade rodnande för att ställa sig upp. Vänta nu? Draco...rodna?? Han rodnar aldrig?