Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Luna 1:}

Okej, jag och min ”bästis (Linnea)” hade gjort någon slags pakt att alltid vara ärliga mot varandra, om inte i nödfall. Först gick det jättebra, vi skrattade och hade roligt, men det var i tvåan. I trean var det väll samma sak, men hon drog sig lite ifrån mot Emilia och Elise. Linnea var bästa kompis med Emilia i ettan, då Emilia ”dumpade” henne sökte hon sig direkt till mig. Det är först nu jag inser hur utnyttjad jag var.


I fyran, ja, så gick väll allt okej. Tills i slutet. Jag och Linnea var på väg hem från skolan, då min granne var sjuk och jag ville ha sällskap, så säger hon helt plötsligt:
”Jag, Emilia och Elise pratade om dig igår, Emilia sa att hon tyckte du var irriterande, och Elise sa att varje gång du svarade fel tittade du på henne som om hon skulle hjälpa dig, och jag sa att du var bossig”, och detta sa hon inte på ett jag-är-så-ledsen-sätt, eller nu-ska-jag-vara-ärlig-för-jag-har-skuldkänslor. Nej det sa hon på ett HA-ALLA-HATAR-DIG-SÄTT.
Och jag bara nickar, jag menar vad mer kunde jag göra?
Men egentligen sårade hon mig med det, mest för att då jag började inse att jag kanske var så. Jag kanske var irriterande och bossig, jag kanske tittade mycket på Elise när jag svarade fel.


Där, sjönk mitt självförtroende lite. Sommarlovet var okej. Hon bjöd hem mig ofta, för att sova över och bada. Och att hon ville ha mig där såg jag som att hon var ledsen och ville gottgöra det. Men så var det inte alls. Hon hade mig där för att ingen annan ville vara med henne. Det var såklart inget jag såg då, utan något jag ser nu. När skolan började hade Linnea förändrats, hon började bli mer och mer lik sin storebror på sättet, orädd säger vad hon vill, skiter i om det sårar folk. Och plötsligt börjar hon förolämpa mig, i små mänger, väldigt små, men tillräckligt stora för att jag ska märka det, och tillräckligt elaka för att jag ska bli sårad. Det här började kanske en gång i fyran då jag sjöng inför hela klassen och alla älskade mig, frågade efter autograf och jag var väldigt glad. Det var dagen innan hon berättade att hon snackat skit bakom min rygg. Efter sången försökte jag prata med henne men det enda jag fick var en ond blick. Hon var avundsjuk, det ser jag nu, men då såg jag det som om jag gjort något fel.


Linnea försämrade mitt självförtroende. Jag tänkte alltid före jag sa något, så ingen skulle kunna använda det imot mig, men det var egentligen rätt korkat. Alla tjejerna i klassen gillade mig, ibland kopierade dem mig med det jag gjorde eller sa, men jag blev inte så irriterad, dem började bygga upp mitt självförtroende igen. Men som jag sa började Linnea förolämpa mig, och det var om min näsa, jag var då inte medveten om det alls, eftersom jag inte var beroende av utseende alls, men när jag tittade i spegeln så såg jag det direkt, jag började inbilla mig att min näsa var jättestor eller i konstiga former, men ni underbara muggisar har sagt underbara saker om mitt utseende vilket får mig att se mitt ansikte som det är. Men det förstörs dock när Linnea är så trevlig och påpekar det.
På skolfotot pratade vi lite om hur vi hade sett ut förra året. Jag sa att jag blev söt i förskoleklassen och ettan, men sedan blev jag mycket sämre.
”Ja, sedan började din näsa växa” sa hon med sitt elak sätt. Och Selma fnyser och säger:
”Meh, du då!” och då blir jag glad. Det känns skönt att ha någon som försvarar en men då säger Linnea:
”Ni är ganska lika.. ni har samma stora näsa”, och då är båda jag och Selma tysta.



Linnea hade sminkat sig jättemycket då och såg ut som en fjortis. Vi hade alla chanser att säga något, men det gjorde vi inte, ingen gjorde det. Vi skulle kunna ta henne, vi skulle kunna säga till fröken om det, och det skulle sluta. Men det är bara att jag kan inte se Linnea som den hon är. Jag ser henne fortfarande lite som tjejen jag kände i ettan. Men hon är inte den tjejen längre, hon är tjejen som är avundsjuk på mig för att jag är längre, alla gilla mig och för att jag har en ”pojkvän”.
Och plötsligt frågar hon chans på en kille i klassen alla hatar (förutom jag då, men det visste hon inte) bara för att få en pojkvän.
Linnea har blivit en självisk, mig-mobbare, och jag kan inte säga något.

_{Skrivet av Anapneo:}
everything will be okay in the end, if it's not okay, it's not the end ♥