Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael log ömt. " Inte så sent. " Sa han ärligt. " Men gör han det så får vi prata imorgon. " Log han. " Det får du. " Log han.

Hon log och sköljde av sitt hår innan hon kysste honom.
"Oj." Hennes kinder blev röda.
"Det var inte meningen."

Han besvarade kyssen och smekte hennes kind lätt. " Du får alltid kyssa mig. " Log han ärligt.

"Även när du är arg?" Frågade hon tyst.
"Nej då är det dåligt. Även när du pratar är det dåligt...." Hon tvättade av sig och sträcktge ut sig.

Han log mjukt. " Speciellt när jag är arg. Då kan jag få tänka på något annat. " Log han. " Det går också bra. Kanske inte när jag pratar med någon annan. Typ sitter i ett möte. " Förklarade han.

"Men är du arg och skriker på mig så vill jag inte kyssa dig. Det är då man ska straffas." Viskade hon och smekte hans kind.

Han nickade sakta. " Jag brukar inte skrika." Sa han stilla. "Men du har rätt. Då borde du inte kyssa mig. På så vis straffar du mig. " Log han.

"Okej då straffar jag dig." Hon klev ur karet och drog en handduk om sig.
"Inte sraffa mig."

Han log ömt och kysste henne och klev ut han också. "Inte straffa dig. " Instämde han och drog en handduk omkring sig.

Rhiannon nickade och såg på honom. Hjärtat slog så hårt inom henne så hon verkade vimmelkantig.
"Vill nog äta något som törre. Kanske en större macka?"