Skriva av sig-tråden

Blev riktigt tårögd när jag såg detta. Det är helt fel, helt fel. Jag förstår mig inte på den här världen. Varför måste det vara som det är?
Massa kramar till er. Förstår mig som sagt inte på den här världen, men allt sådant får mig så upprörd. Det är inte rätt. ♥

TheCasualtie - Khoshkelakam ♥ Mina tankar går till dig och din familj! We are the irani crew som childhoodlight en gång sa! Margh bar regime Iran ♥
JAG ÄLSKAR DIG SOM FAN GUMMAN ♥♥

Jag vet inte om jag orkar skriva av mig haha... Om jag orkar gå igenom allt igen. Varje gång man berättar så blir det mer verkligt tycker jag.
Nu låter det som att det har hänt värsta grejen. Det har det väl kanske inte, om man jämför med resten av världen. Men för mig så känns det jobbigt....

Träffade på min kille av en slump igår. Han kom på tunnelbanan när jag och min kompis åkte förbi hans station. Han skulle till doktorn sa han. Det var vid halv 5.
Vid halv 9 smsade jag och frågade vad han gjorde. Två timmar senare, utan svar, så smsade jag: Älskling?
Efter tre timmar, när klockan blivit halv tolv så ringde jag upp. Mobilen var avstängd. Jag smsade hans bror och frågade om han visste vart han var eller vem han var med. Hans bror hade ingen aning.
Jag provade en gång i halvtimmen i 1,5 timme. Vid 1 så var mobilen på igen. Jag ringde och ringde och ringde. Minst 20 gånger. Ingen svarade.

Anledningen till att jag ringde så mycket var att jag dels var orolig och dels så hade jag precis sett att någon ful tjej skrivit i hans logg: Said, ring mig nu nu nu!
Det gjorde mig jättearg och fick mig att flippa. Ville bara ha tag i honom. Men vid 3-tiden så gav jag upp och däckade i min säng.

Vaknade halv 12 idag utan ngn respons från honom. Ringde upp igen vid 12. Han svarade och lät trött. Han lät nyvaken. Jag frågade inte ut honom då. Jag sa bara till honom TA BORT hon Michelle från facebook. Sen bad jag honom ringa när han vaknat till. Klockan är typ 2 snart och fortfarande inget.
Jag har ångest och kan inte tänka. Det finns INGEN bra förklaring som jag kan komma på, till varför han gjort som han gjort. Det enda som går igenom mitt huvud är att han träffar någon annan, haha.
Mår så fucking............... ltkrsgljaslfk
Jag kanske överreagerar men hela situationen är ba skum. Något som han döljer.

childhoodlight, CallmeDude, MelodyJoseph & Maharajah: Tack så mycket ♥ Ni är fina människor ska ni veta ♥

TheCasualtie: Jag håller med Maharajah till varje ord! ♥
Hotissue: Jag tycker inte alls att du överreagerar, att hålla på så där som han gör är faktiskt inte okej! Måste vara väldigt jobbigt det där, du borde fråga ut honom nästa gång ni verkligen har tid att prata så att han inte kan smita undan.

Min mamma är så jävla sjuk. Inte konstigt att jag har världens asocialaste syster och själv bara önskar att jag hade ett liv, att folk tyckte om mig och fick ha riktigt kul ibland. För allt hon gör är att säga att vi inte får, hon har sagt det så många gånger att jag knappt vågar fråga henne om saker längre. För det är ingen idé, jag kommer ändå aldrig få umgås och ha roligt som andra människor. Hela min barndom har jag trott att alla familjer var som min, men nu inser jag att min är unik. Och i detta fallet är det inte positivt. Jag har bara sovit över hos en vän i Ljungby, jag träffat knappt aldrig mina vänner mer än i skolan. Jag får aldrig vara med när det händer något, jag har aldrig fått vara med på en filmkväll eller något annat som inte infattar barnkalas. Hon är rädd för att släppa iväg mig till mina vänner och låter oss inte åka på bio eller låter dem hänga med och handla kläder. Jag vet att det låter fjantig men jag är instängd 24/7 det är jävligt deprimerande.

Elley: Åh, vad jobbigt! Jag hoppas att du inte tar illa upp, men jag har fått intrycket av att din mamma är lite "ängslig" av sig eller något. Nej men, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men någon gång skrev du till exempel att hon tyckte att det var fel att din storasyrra ville vara ihop med en äldre pojke osv... Hoppas verkligen inte av att du blir sårad av det jag skrev, men själv skulle jag nog inte stå ut med en mamma som höll på sådär...
Du borde försöka få reda på varför du inte får göra det som dina vänner hittar på och sånt, ta det ett steg i taget, liksom. Hoppas verkligen att det bättrar sig, för du är värd att få göra roliga saker med dina vänner!
Och glöm aldrig att mugglis finns om det är svårt! ♥

LolligaLuna: Haha, tack ♥ Jag tror att det löste sig ganska bra ändå. Men fortfarande så är det ju jobbigt när sånt här händer och... jag har ju svårt att lita på folk haha.

Elley: Det låter faktiskt jättehemskt. Jag tycker att du ska prata med någon på skolan som kanske kan hjälpa dig. Till exempel kuratorn. Så kan du liksom få hjälp utifrån. För det där känns ju som ett slags förtryck ändå. Man kan inte hålla hur hårt som helst på sina barn, bara för att man är rädd om dom. Man måste ju få vara en människa också. Visserligen så är du ju inte jättegammal ännu, men tillräckligt gammal (tycker jag) för att få göra sakerna du nämnde. Mår du dåligt av det så är det ju fel.

lolligaluna
Min mamma oroar sig över allting, det vet jag. Och jag vet också att det inte kommer att hjälpa vad jag gör, för visst, mina vänners familjer har inte perfekta bakgrunder. Men de är de ända som ställer upp för mig och vill att jag ska må bra. Jag passar inte ihop med snobbarna, och de är de ända som verkar accepteras av mamma. Det är bara så jävla jobbigt att aldrig få känna sig som en del av allt.

vet inte vad fan det är som håller på att hända............. eller om jag borde låta det hända. för att citera min tumblr:
"fuck this shit. i really really like you and it seems like you really really like me too. but i’m afraid; i’m afraid of all these feelings, afraid that i will fuck things up again, the same way as i always do when i have these feelings for someone. i don’t want to lose you, like i’ve lost everyone else. gah. i’m confused and don’t know anything and DSAFCGJBN;GASDFGHJKL FUCK MY LIFE"

typ sådär. råkade berätta lite för mycket för honom inatt om hur jag känner osv och jag ångrar mig som fan och nu känns det lite såhär


kommer dö av nervositet ikväll, på den där jävla spelningen som vi båda ska gå på. fuck this shiiiiiiit seriöst är livrädd för att förstöra någonting igen och förlora honom också och sådär. wöööööö.

osammanhängande och konstigt osv