PRS Lupple och Emma07

Zacharias flinade roat och nickade genast instämmande.
"Det är vi sannerligen", sade han roat, vilade ännu armen kring honom och det var ett alldeles perfekt ställe att ha den på. Han försökte koncentrera sig lite på filmen, men det var totalt hopplöst - bara känslan av att ha Benjamin där fick honom att tänka mer på honom, och minsta lilla han rörde på sina fingrar så stegrades de känslorna. Han kom på sig otaliga gånger med att bara sitta och titta på honom istället, och ändå var det lite tråkigt när filmen väl tog slut - han hade bara haft det så otroligt mysigt där hos honom.

Benjamin hade flera gånger tappat bort sig i filmen för att han istället märkt att Zacharias hade tittat på honom och han hade tittat tillbaka. När eftertexterna väl rullade så satt han ändå kvar där han suttit. Han ville inte flytta på sig. Han såg ingen som helst poäng med att flytta sig. Han satt oerhört bekvämt. Samtidigt som han misstänkte att han hade kunnat sitta på en sten och ändå funnit det bekvämt om det varit så att Zach var där hos honom.
" Sitt kvar, snälla." Sa han tyst och såg mot honom. För att sedan vända bort blicken.
Han hade under denna tid då han bara fokuserat på Zacharias funnit miljoner frågor han ville ställa till honom men han kände att det kanske inte var rätt tillfälle. Inte riktigt än men han hade lagt dem i en speciell låda i sina minnen för att inte glömma bort dem.

När filmen var slut och han hörde Benjamins ord kunde han inte hindra sig ifrån att le. Självklart skulle han stanna kvar om inte Benjamin ville nåt annat.
"Jag vill inte gå härifrån för allt i världen", sade han mjukt, med ett leende emot honom. Bara att han ville ha kvar honom där värmde enormt. Istället lade han också andra armen kring honom i en kram, kunde nästan inte vara nära nog.

Benjamin skrattade mjukt, lyckligt över att han verkligen ville stanna.
Han kände andra armen om sig och flyttade sig närmare och la även sina armar tätare kring honom. För att verkligen minnas hur det kändes. Han tittade mot honom och gav honom en försiktigt kyss på läpparna och snodde en till innan han gav honom ett litet flin.
Lekte lite med hans hår innan han myste sig närmare och vilade huvudet mot hans axel. Han kunde sitta här i timmar. Men samtidigt så visste han att de båda borde plugga och kanske studera enskilt. Men han ville inte tänka på det, han ville inte föreslå det. Han ville bara befinna sig i denna stund precis nu.

Zacharias log brett, besvarade omedelbart de små kyssarna som fullkomligt stal hans hjärta. Hur gick det ens an att bli så otroligt söt? Huvudet vred han lite på så att han kunde ha näsan och munnen emot hans hår. Först för att ge honom en snabb puss där, men också bara för att få njuta av hans fantastiska doft. Han slöt ögonen för några sekunder innan hans telefon ringde och han suckade direkt. Han övervägde först att strunta helt i att svara, men det kunde ju faktiskt vara något viktigt, så till sist sträckte han sig ändå efter den och svarade. Det var ett väldigt kort samtal, och efter att ha lagt på igen såg han på Benjamin igen med en suck och nästan lite ledsna ögon.
"Tydligen har jag inget val... Nån budleverans var hemma hos mig nu, tydligen var det nåt jag behövde skriva på", sade han tyst, ville inte lämna honom. Men han gissade att det var några skolböcker han beställt som kommit, och dem behövde han.
"Det är säkert dem där böckerna till specialjuridiken", sade han.

Benjamin flinade lite över hans puss och var fullkomligt lycklig tills mobilen ringde. Han trodde först att det var hans som ringde och hans hjärta hade nästintill stannat för en stund tills han insåg att det var Zacharias telefon.
Vilket gjorde att han slappnade av men lyckoruset försvann för att det blev störda.
Han såg på honom medan han talade och log svagt när det var så kort men såg sedan de lite ledsna ögonen och han förstod att nått skulle störa dem.
Benjamin nickade sakta.
"Ja självklart. Dem kan det vara." Sa han allvarligt och satte sig upp och lösgjorde sig från honom.
" Klart du måste ordna med det." Sa han och smekte hans kind lätt.
Även om han helst av allt absolut inte ville detta så visste han att en sån sak var viktig och de borde kanske inte spendera för mycket tid med varandra även om han hade svårt att tro att han någonsin skulle tröttna på Zach.

Zacharias nickade tyst, det var det enda han kunde komma på att han hade beställt på nätet det sista. Han satte sig upp mer ordentligt och sträckte lite på sig, innan han återigen suckade.
"Förlåt, jag visste inte att dem skulle komma idag", sade han ärligt, det lät som lite kort leveranstid men det var ju bara bra egentligen. Han reste sig upp, hade ju egentligen lite bråttom med tanke på att dem redan var hos honom.
"Men tack för idag", sade han med ett litet leende, gav honom en sista, mjuk kyss på läpparna innan han gick ut i hallen för att ta på sig skorna. Han ville hemskt gärna tillbaka sen, men han visste också att han verkligen borde plugga - och han fick inte mycket gjort utav det när han var med Benjamin dessvärre. Men han fick se, hade han tur skulle han hinna med båda. Han gav sig hemåt igen, gick med långa steg i hopp om att inte bli alltför försenad.

" Du behöver inte be om ursäkt. Man vet aldrig med posten." Sa han och flinade lätt. Besvarade hans kyss och log mot honom.
"Tack själv." Sa han och visste att det bästa han kunde göra var att inte följa honom till hallen för då skulle det ta ännu längre tid så han stannade kvar i soffan och hörde dörren slå igen. Så han reste sig, letade upp sina böcker och satte sig och började studera. De hade studerat hela veckan och han hade alltid haft det lätt för sig i skolan vilket innebar att han alltid lyckades bra på prov, speciellt om han hade pluggat på dem.
Och han kände sig säker på det han hade pluggat till men han visste också att man aldrig kan vara för säker så han gav sin fulla uppmärksamhet till skolböckerna.

Han stod utanför killens lägenhet, han var inte speciellt orolig. Han hade ofta gjort liknande saker för familjen Malm. Men detta handlade om mycket pengar och han kunde förstå varför. De var extremt petiga med hur deras familjs värderingar upprätthölls han å andra sidan höll inte med. Han hade sett Benjamin växa upp och verkligen kämpa med detta i många olika former men men hans jobb var inte att lägga värderingar eller ens en tanke på det han skulle göra.
När han såg mannen han skulle prata med komma fram så gick han för att möta honom.
" Zacharias? " Sa han och gav honom ett slugt leende.
"Jag har ett meddelande från några du nyligen träffat. Lämna Benjamin för belöningen. " Sa han och öppnade väskan han höll i, mycket lite men så man ändå skulle se vad som fanns i. Pengar. Rad och rad av pengar.

Zacharias hade helt och fullt trott på att det bara var hans böcker som kommit, och blev lite fundersam först när han kom till sin dörr och såg killen där. Inget paket, bara en väska. Det verkade ju inte direkt särskilt troligt att han bar paket med flera böcker i den där väskan, eller? Skulle de ens få plats där? Nej, något verkade faktiskt lite skumt - en misstanke som han fick bekräftat när han började prata. Bara något med det där leendet fick honom att nästan rynka på näsan. Och när han pratat klart och öppnat väskan förstod Zach till slut vad det var, och ögonen blixtrade snabbt till av ren ilska.
Hur vågade dem ens? Det var väl illa nog hur de hållit på samma morgon. Men att komma och erbjuda honom pengar för att hålla sig ifrån Benjamin? Det var att gå långt, långt över gränsen och han kunde inte förstå hur någon ens kunde tänka så. Kunde dem inte försöka se till sin sons lycka istället? Han tyckte att iallafall hans egen pappa kunde vara hjärtlös, men han skulle knappast gå riktigt såhär långt.
"De måste vara jäkligt mycket större idioter än vad jag trodde ifall dem tror jag nånsin skulle gå med på något sånt", svarade han kort, det spelade ingen roll hur mycket pengar dem erbjöd honom. Även om han inte hade något överflöd av pengar - det i väskan var antagligen mer än han hade ägt - så tänkte han aldrig gå med på nåt sånt. Det skulle vara att byta lycka mot pengar, och han trodde strängt på att pengar inte kunde göra en lycklig. Så varför byta på det viset? Och bara det att dem var fräcka nog att erbjuda det fick honom att säga nej. Och dessutom trodde han inte ens att han skulle klara av att hålla sig undan ifrån Benjamin.

Mannen smällde igen väskan och studerade honom.
Han verkade oerhört upprörd över detta, men kanske visste han inte om hur saker och ting gick till i den världen Benjamin kom ifrån.
"Är det ditt svar? " Sa han bara och fortsatte att studera honom.
Han kunde inte tvinga honom att ta pengarna men han önskade att han hade gjort det. För han visste att det fanns få gränser familjen Malm inte skulle gå över.