rollspelare & wolfy prs

Den här balen var faktiskt ingenting som intresserade Nico men han förväntades ju tyvärr dyka upp. En stund av sin dyrbara tid kunde han väl spendera där så att folk såg honom och kunde beundra hans skönhet, skämt åsido, innan han tänkte dra därifrån. Han tvivlade starkt på att någonting roligt skulle hända ändå. Inte då hela balsalen skulle vara full av folk med tillgjorda leenden och tillgjorda personligheter.

Flickorna dröjde sig inte kvar länge utan började sedan förbereda deras prinsessa för balen. Det skulle ändå klassas som första tillfället för det unga paret att offentliggöra förlovningen. Estelle fick knappt en sekund själv då någon fransk kvinna kom för att lära damerna hur de skulle uppföra sig samt vilka de skulle prata med mellan alla olika håralternativ. Hon lyckades övertala tjänstefolket och sina egna damer att hon skulle ta ett bad, och på så sätt få en tyst stund.

Precis då en betjänt hjälpt Nico på med de prydliga festkläderna flög dörren upp och hans mamma bjöd in sig själv i rummet. Han hade till och från sedan barnsben dansat eftersom det tydligen, han förstod inte riktigt hur, det var viktig för en kronprins att kunna dansa ordentligt. Vad det hade att göra med att styra ett land visste han inte riktigt men drottningen visste bäst. Åtminstone lät han henne vara i den tron. Det var under balen tydligen meningen att han skulle dansa minst en dans med prinsessan, mycket gärna fler så att de verkligen skulle dra åt sig all uppmärksamhet de bara kunde få.

Estelle njöt av tystnaden och lugnet i det tomma rummet, trots att det inte varade särskilt länge. Hon suckade tyst då det knackade på dörren, det var dags att gå upp. Hon gick motvilligt upp och tog på sig sin morgonrock innan hon gick till sitt rum för att bli ompysslad av flickorna. Det dröjde inte länge förrän de var klara med sminket, håret och kläderna. Estelle blev aningen förvånad av hur vacker hon såg ut, att hon var kunglig syntes på långa vägar.

”Ja mamma,” nickade Nico för säkert tionde gången då hon gav några sista förmanande ord om hur han skulle göra sitt allra bästa ifrån sig under kvällen, att han absolut inte fick göra något som skulle skämma ut honom eller henne. Margaret fick det att låta som om det var en väldigt viktig kväll, som hans kröning till exempel, trots att det bara handlade om en bal. Där han visserligen skulle offentliggöra sin förlovning med skottarnas prinsessa men ändå.

Estelle dröjde på rummet tills flickorna var klara innan de började gå, visst var hon lite sen men det kunde inte skada. Hon var van med väldigt rörliga tider i Spaniens hov. Det var sällan någon var exakt i tid så det skulle säkert gå bra. Hon log svagt när hon gick in i balsalen, trots vanan blev hon obekväm av allas blickar.

Nico suckade då han stängde dörren till sitt rum och började gå mot balsalen. Det här var verkligen det sista han hade lust med att göra. Han klistrade dock på sig ett litet leende då han stannade upp vid prinsessans sida, hon såg nästan lika obekväm ut som han kände sig.
”God kväll,” önskade han och sträckte sig efter hennes hand för att mjukt kyssa den, ”du är väldigt vacker.” Det var minsann ingen lögn utan snarare en underdrift. Estelle var som tagen ur en saga, hon var ofattbart vacker.

Estelle log svagt och kramade omedvetet om hans hand, gillade inte hur alla blickar var på dem. Hon vände sig mot honom och neg lite halvt.
”Kommer dom kolla på oss hela kvällen?” Frågade hon tyst innan hon insåg att han gett henne en komplimang. Hon rodnade svagt och granskade honom lite snabbt. ”Tack, du med! Fast stilig så klart,” log hon generat.

Ett svagt skratt lämnade hans läppar, Estelle var nog en av de få personerna han skulle kunna stå ut med under kvällen. Om känslorna var besvarade var visserligen en annan femma.
”Ja, vi är orsaken till att de är här. Det är bara att smyga iväg vid ett lämpligt tillfälle.” Att ha allas blickar riktade mot sig var inte det behagligaste han visste men han kunde inte direkt visa att det påverkade honom heller.

”Är det här lämpligt?” Mumlade hon, mest till sig själv. Hon tittade sedan upp med ett leende på läpparna, hade nästan glömt hur det var på ett nytt hov. Hon höll hårt i Nicos hand och tog några andetag, visst var hon prinsessa som var påväg mot drottningstiteln men det gjorde henne inte mindre osäker.