PRS rollspelare & Emma07

Jake kände hur hans puls genast höjdes då hon kom närmare honom. Han hade lade båda sina armar om henne och höll om henne intill sig.

Isabella slöt ögonen och avslutade kyssen efter en stund men drog sig inte undan från honom utan höll ansiktet tryckt mot hans hals.
"Vill du gifta dig med mig? Jag vet att jag tog ifrån dig det valet när jag valde dig men vad vill du? Ifall du inte vill så lämnar jag Sverige." mumlade hon och drog sig undan lite så att hon kunde kolla på honom.

Jake lyssnade tyst och blev ärligt talat förvånad över frågan, och det värmde verkligen att hon frågade. För någon månad sen hade han inte tvekat överhuvudtaget, och det gjorde han inte nu heller även om svaret var tvärtom vad det skulle ha varit då.
"Jo, det vill jag. Stanna. Om du vill", svarade han henne tyst efter lite eftertanke först.

Isabella nickade lite och la sitt huvud bekvämt mot hans axel. Hon smekte lätt hans bröstkorg innan hon började rita små figurer med sina fingrar.
"Hur länge är du sängliggande?" undrade hon och pussade lätt hans nyckelben, kände sig något modigare när hon visste om att hennes känslor var besvarade.

Jake log till lite och lutade sitt huvud mot hennes och tänkte lite på hennes fråga innan han svarade.
"Jag vet inte. Förhoppningsvis bara ett par dagar", svarade han, log till lite av hennes puss och gav henne en puss på huvudet.

Isabella nickade lite och sneglade upp på honom innan hon fick en idé.
"Jag kan ju ta hand om dig då." log hon stort och drog en hårslinga bakom örat. Hon hade ofta fått ta hand om sina bröder när de skadat sig under träningar och liknande.

Jake såg snabbt på henne och log till.
"Gärna det", svarade han vänligt, han kunde inte låta bli att bli glad av hennes erbjudande då det utan tvekan skulle göra tiden lättare.

Hon log stort och nickade lite innan hon bekvämt la sig ner över honom igen. Hon kysste hans käke några gånger och slöt ögonen en stund.

Jake log brett och gav henne en puss på pannan, lade sedan en arm om henne innan han lutade tillbaks huvudet mot kudden igen.

Det dröjde inte länge förrän tröttheten tog över helt och hon somnade med ansiktet mot hans hals. Hon sov lugnare än vad hon hade gjort på ett bra tag då hon äntligen kände sig trygg.