PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

Det tog inte lika lång tid som planerat att somna, något som förvånade Charlotte när hon vaknade tidigt nästa morgon. Vanligast var det att det tog ett tag att somna och att hon vaknade sent, ibland senare än planerat.
Försiktigt smög hon sig upp och satte på sig sin skoluniform, det kändes riktigt bra att få förberedda sig lite inför studierna nu på morgonen.

Vanessa vaknade av att väckarklockan ljöd. Hon kände sig riktigt utvilad för en gångs skull. Hon gjorde sig snabbt i ordning innan hon gick ner till frukostbordet.

Charlotte visste att hon skulle behöva ta tag i saker med James idag, tanken av det gav henne ångest. Hon visste inte om hon skulle göra det med Severus, eller kanske Vanessa, eller båda två. Men framför allt behövde det komma från henne själv. Det skulle ju aldrig skada att fråga om stöd från sina andra vänner, hos visste ju att Remus skulle vara där och han stötade henne till 100%, det var hon grymt tacksam över.

Stora salen var full trots den tidiga morgonen, de flesta var elever från Durmstrang. En blonde kille, breda axlar och de blåaste ögonen hon någonsin hade sett vinkade mot henne, och av ren refleks såg hon bort, hennes kinder är röd nyans. Hon kunde medge att han var väldigt stiliga, och aldrig hade hon träffat en kille som hon inte hade pratat med som såg på henne på samma sätt som han gjorde. Snabbt kollade hon runt, Severus verkade inte ha kommit ner i stora salen än, men hon såg att Vanessa var där, och lite längre bort på andra sidan var Sirius och James, med en halvspringades Peter efter de, och Remus, med alla sina böcker i famnen.

Vanessa tittade upp och såg att Charlotte var på väg in i matsalen. En av killarna från Durmstrang vinkade mot Charlotte som rodnade och vände sig bort. Vanessa blev överraskad. Hon trodde definitivt inte att Charlotte var typen som hade rodnat över det. Visst ansågs de flesta från Durmstrang som snygga men hon hade ändå trott att Charlotte struntade fullständigt i utseendet. Hon kunde väl få vem hon ville och så vitt Vanessa visste var inte Charlotte tillsammans med någon eller hade haft någon affär med någon av de populäraste killarna. Men vad visste hon? Hon hade trots allt inte känt Charlotte särskilt länge och var inte direkt den mest insatta i det populära gängets kärleksaffärer. När Charlotte sedan såg att Vanessa tittade åt hennes håll, log Vanessa mot henne.

Charlotte skyndade sig fram till Vanessa och satte sig ner vid henne, en hand täckt över sitt vänstra synfält. Hon rodnade like mycket, hon visste inte varför, det var bara något hon gjorde. "Hej" mumlade hon tyst och satte sig rakt. "Hur var kvällen igår?".
Det pratades rätt högt i salen, och för några sekunder visste Charlotte inte om Vanessa hade hört henne, men de satt så nära varandra att hon måste ha gjort det.

Vanessa log lite när Charlotte satte sig vid hennes bord samtidigt som hon försökte dölja sina rodnande kinder.
"Det var väl bra. Jag saknade såklart ditt och Severus sällskap, men ettorna verkar trevliga. De är bara så små! Men efter middagen gick jag väl och la mig ganska direkt, jag var rätt trött. Hur är det med dig? Hur var din kväll?" svarade Vanessa ganska högt när hon försökte göra sig hörd i den högljudda salen.

Charlotte tänkte igenom föregående kväll. Vad hade hon egentligen gjort? Det var knappt att hon mindes det. ”Åh, jag gjorde ingenting egentligen, jag gick och lade mig så fort jag kom upp till Ravenclawtornet, jag pratade såklart med några nykomlingar. Jag tror jag hade ner min sovsalskambrats hög med böcker. Men förutom det hände ingenting speciellt” sade hon med ett lätt skratt. Charlotte såg bort mot James igen, han skrattade så att hans vita tänder syntes. ”Vanessa, kan jag fråga dig en sak?”

Vanessa skrattade lite lätt åt att Charlotte hade rivit ner sovkamratens hög mer böcker. Det hade varit typiskt Vanessa att göra en sådan sak. När Charlotte plötsligt ganska allvarligt frågade Vanessa om hon fick ställe en fråga, blevVanessa lite fundersam och orolig. Hade det hänt något? Charlotte verkade tveka på om hon skulle berätta och lätta sitt hjärta eller behålla det för sig själv. "Självklart. Jag behåller det för mig själv, om du vill att jag inte ska föra vidare det", svarade Vanessa henne allvarligt.

Charlotte kliade sig i nacken, hennes läpp svullnade när hon bet i den. ”Skulle du kanske kunna följa med mig, till Potter, och bara stå bredvid när jag pratar med honom, som stöd?” Frågade hon försiktigt.
Hon kände hur hjärtat bankade våldsamt mot hennes bröstkorg. Hon skulle tagit med sig Severus, men hon ville inte riskera något. Dessutom kändes det bra att ha Vanessa med sig, hon hade någon sorts lugnande effekt.

Vanessa gladde sig åt att Charlotte uppenbarligen tyckte att hon var en så god vän så att hon ville ha med henne som stöd. "Givetvis. Vill du göra det nu direkt eller senare?" frågade hon Vanessa och log ett leende som hon hoppades ingav lugn och trygghet. "Ta det lugnt bara, din läpp kommer inte att överleva det här året om du redan tänker bita i den så mycket" sa hon och försökte få Charlotte på lite bättre humör.