Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu såg på henne och sa.
-Hästar är oftast ofarliga så något måste ha hänt om du är rädd för dem.
Men drt viktiga i det du måste tänka på.
Man ska aldrih anklaga en häst för något... Det är aldrig hästens fel om denna blir rädd och desd ryttare ramlar av eller att ryttaren hanterar hästen fel när den är rädd.
Och en häst som attackerar har i stort sett blivit plågad av människor i stor del av sitt ni v och då attackerar den för att försvara sig.
Men om du skulle vilja komma över den rädslan så kan jag, Mana eller Karim hjälpa dig med det.
Vi har väldigt lugna hästar här på palatset.... Som är välfigt bra för dem som är rädda.
Men det är ditt val.

Cassandra lyfte blicken och mötte Atemus ögon för en sekund. Sedan tittade hon snabbt ner igen. Hon ville verkligen inte gå i närheten av några hästar. Samtidigt visste hon att hon förr eller senare måste göra sig av med rädslan. Det var inte hållbart att hon, som de senaste två åren, varje gång hon var tvungen att åka en bra bit skulle vandra i flera mil istället för att rida sträckan. Trots att hon inte kände sig redo för att ta tag i rädslan, hörde hon sig själv svara:
- Jag tror att det skulle vara bra för mig, farao.

Atemu nickade och var glad att hon var villig att ta itu med rädslan och sa.
- Bra och vi kan ju börja lite lätt.
Kanske redan efter middagen.
Och då räcker det med att bara gå en lugn promenad nära staketet till hagen.
Hästarna gillar folk så de kommer när staketet men vi kan bara gå,, du behövee inte röra hästen eller ens säga hej.
Men det kan hända att man får någon av dem som promenadkompis... Alltså att den går med innanför staketet.
Vad säger du?
Det låter väl som en bra ide på att starta banan på att komma över sin rädsla.?

Atemu tänkte på att Akunafin skulle tycka att han gjorde sig besvär för en vanlig tjänare.
Men de andra skulle hålla med om att det var bäst att hjälpa en som var rädd.
Och Atemu ville absolut inte bli som sin far som aldrig brydde sig om någon tjänare.

Cassandra kände lite lätt panik över att börja så snart, men han hade faktiskt sagt att där skulle finnas ett staket mellan henne och hästen. Därför nickade hon som svar till farao.

Cassandra förstod bara inte varför han gjorde sig sådant besvär för någon som bara var anställd på prov. Ville han sprida det goda ryktet om palatset när hon väl slutade? I så fall fungerade det ju. Eller ville han ha något (eller rättare sagt någon) att skratta åt? För det kunde väl knappast vara av omtanke?

Atemu såg på henne och sa.
- Men jag måste gå nu.
Men vi ses snart igen

Sedan vände han på klacken och gick mot dörren

Cassandras huvud snurrade av alla tankar efter dialogen som hon nyss hade upplevt. Hon började gå mot tjänstgörningsrummet för att få tag på någon trontjänare som kunde ge henne något att göra.

Atemu gick mot sitt rum för att skriva lite.

Cassandra fick syn på Mahadoo, gick fram till honom och sa:
- Vad blir min sysselsättning nu, priest Mahadoo?

Mahadoo svarade henne:
- Just det, tvätten hade jag alldeles glömt bort. Har du fått den kontrollerad och godkänd av någon?

Cassandra log lite och sa:
- Ja, farao godkände och sorterade den.

Mahadoo tittade förvånat på henne och sa:
- Bad du farao Atemu sortera tvätten? Jaja, gjort är gjort. Det är inte så lång tid till middagen, så du kan hjälpa till med att duka borden i matsalen. De brukar alltid vara i behov av en extra hand.

Cassandra svarade:
- Farao fick syn på mig när jag letade efter dig och erbjöd sig själv att göra det. Okej, då går jag till matsalen.

Mahadoo såg på henne och sa.
- Jag förstår, du hade tur att han är snäll.

Cassandra svarade
- Ja, verkligen, priest Mahadoo.

Därefter gick hon iväg till matsalen, öppnade dörren och fick syn på två andra tjänare i full gång med att ställa ut tallrikar och bestick.