Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag började fatta vad Nico menade. Dumma Skuggresa.
"Jag vet, jag kan hämta helveteshundar." Sade jag.
"Okej det är smartare och snabbare." Sade Emma efter att han tänkt lite.
"Men vi kommer gå underjorden så var beredda." Berättade jag.
Jag tog upp mina händer och stampade med fötterna och tre helveteshundar kom från jorden.
"Hej, Fluffy, Bengt och Fang kan ni ta oss till Alaska?" Frågade jag de och de nickade kraftfullt. "Tack!"
Vi hoppade på och föll ner i underjorden.

Jag avskydde att gå med en helveteshund. Jag började må illa, plötsligt stannade vi. Jag såg mig omkring och en sak var säker, vi var inte i Alaska.
" Las Vegas," läste jag på en blinkade skylt.
" LAS Vegas," sa Wilma tveksamt " var det inte här Percy, Annabeth och Grover var en gång?"
" Ja, jag tror det, Nico har också varit här. Jag minns inte heller vad som hände," sa Ally " minns ni?" Vi skakade på huvudena.
" Kan vi resa med dem?" frågade Wilma och pekade på helveteshundarna som låg avsvimmade på marken. Ally skakade på huvudet.
" Bra," sa jag " det är bestämt att vi inte ska ta oss fram med magi."

Helveteshundarna sjönk ner i jorden och vi stod återigen ensamma. Det hade börjat mörkna en smula, och vi behövde någonstans att ta vägen.
Bilar körde på gatorna och trottoarerna var ganska trånga. Gula taxibilar syntes här och där och röda turistbussar stannade för att villiga turister ville ta fottografier på alla skyltar och färgglada byggnader.
''Kom vi åker med en turistbuss'' mu lade jag och började gå åt ett håll där en busshålplats stod.
''Men Will...'' började Al, men slutade mitt i meningen. Hade hon fått syn på någonting?
''Det blir bra kom vi går!'' Mumlade hon sammanbitet och drog med Em ög´ver gatan mot busshålplatsen.

Jag såg något konstigt mentrodde det var mitt huvud som ljög. Vi gick till busshållplatsen där vi köpte biljetter till Kanada. Jag sov efter tio minuter.
Jag drömde om att jag såg mig själv vara i ett tomt rum där Nico var på golvet - död.
"VEM GJORDE DET!" Skrek jag och mina ögon var fulla av svart glitter.
"Jag känner till din svaghet Black gå med mig så dör han inte." Sade Kronos röst.
"Nico skulle aldrig förlåta mig om jag gjorde så och jag vill häller att han dör en att hata mig!" Sade jag ägt och svart glitter spruta omkring mig.
"Du är tuff Black men du kommer dö plågsamt." Sade Kronos kallt.
"Och du kommer att hamna i Tartaros." Sade jag kallare en ett isberg.

Under bussresan hade jag tid att tänka över Kronos. Hur han hade hotat Wilma och Ally och bett mig att gå med honom.
" Ehm Al och Wilma," sa jag och de såg undrande på mig " har ni drömt....? Om Kronos?" Deras blickar avgjorde saken. " Så ni har drömt ni också?"
" Ja, Kronos hotade Nico och bad mig att gå med honom, men det kan Tönten glömma," sa Ally och ryckte på axlarna.
" Du då Wilma?" frågade jag, jag ville fortfarande inte använda hennes smeknamn.
" Ehm alltså, han mest pratar och säger att jag kommer ångra mig och att jag gjort fel val och att gudarna kommer svika mig igen men vem bryr sig," sa Wilma fort, de såg på mig.
" Han hotar... Er," sa jag och de ser med stora ögonen på mig. " han torterar er och så ser jag en stor armé som marscherar mot lägret."

''Då vet vi att Kronos aldrig dog'' sa jag fundersamt ''Men han kommer väl knappast att återupplivas i Tartaros. Han dog för lätt. Percy har berättat att det var mycket svårare att döda honom.''
''Det är för att vi är den gyllene trion'' flinade Ally, men Emma såg illa till mods ut. Antagligen skulle hon aldrig känna sig riktigt säker i min omgivning.
''Mm. Men vi kan inte resa hela natten.'' Sa Emma och lät bestämd ut. ''Något förslag på vart vi kan vila?''
Jag tänkte efter ''Vi ska till Kanada, va?'' de nickade. Igentligen ville jag inte till det stället jag tänkte på, men där kunde vi få mat och kanske typ rena kläder. ''Jag tror jag vet vart vi kan stanna. Men jag åker bara dit om det är absolut nödvändigt''
Emma såg ännu mer misstänksam ut nu ''Vem menar du?''
Jag tvekade ''Min mamma. Hon har en våning där'' Det var skämmit nog att jag hade bytt sida- och tro mig, det var det värsta som jag hade gjort. Och nu skulle vi till morsan. Mitt i ett uppdrag.

Jag tänkte på min mamma och det gjorde ont. Jag hade fortfarande min mössa som jag aldrig tog av mig. Jag hade den för att minnas att aldrig bli som min mamma och att alltid komma ihåg vem jag är och vara mig själv. Jag brukade bara ta av mig den när jag skulle duscha men annars aldrig. Det fanns ett litet ärr på min panna som var formad som en cirkel jag fick när jag var 9 av min styvpappa.
"Okej." sade jag lite frånvanande och kollade på fönstret som nu började det mörkna.

Stanna hos Wilmas mamma? Hon pratar aldrig om sin mamma och hon verkar inte gilla henne heller. Vi fortsatte att åka och det hade hunnit mörkna innan vi var framme.
" Var ligger det?" frågade jag trött, till skillnad från dem hade jag inte sovit på bussen.
" Alldeles runt hörnet," sa Wilma, det märktes att hon ville gå var som helst utom dit igen. Varför har alla problem med sin dödliga förälder? Percy och jag är ensamma om att vara nöjda med våra dödliga familjer.
" Då går vi dit då," sa Ally optimistiskt

"Visst" mumlade jag och vi hoppade av bussen. Det hade blivit svalare nu och jag frös lite om mina bara armar.
Vi gick förbi en byggnad och sedan syntes lägenheten morsan bodde i. Den var inte ståtlig, och inte värst skruttig utan någon konstig variant emellan.
Vi började gå mot porten och jag knappade in koden. Med ett klick öppnades dörren och Emma, Ally och jag glev in.
"Kom vi tar trapporna" sa jag och Emma såg konstigt på mig.
"Varför inte hissen?" Frågade Ally.
"Ehm. Den är ganska snuskig"
De såg på varandra men sedan började ta trapporna med mig.
När vi hade kommit upp på femte våningen-vilket inte var högt med tanke på hur stor lägenhet det var- så tittade jag mig runt och letade efter den där dörren.
"Där" sa jag och pekade på dörren. "Finns det ingen annan chans?"
Jag visste att det här just nu var en bra möjlighet, men jag och Caroline kom aldrig överäns...

Wilma plingade på dörren och ut kom en kvinna med rött hår och blåa ögon.
"Hej, Wilma." sade kvinnan trött.
"Hej, mamma." hälsade Wilma tillbaka.
"Så vilka öär dina kompisar.?" frågade Wills mamma.
"Ally Black..." började Will men hennes mamma avbröt henne.
"Var det inte du som rymde för ett par år sedan, polisen letar fortfarande efter dig." sade Wills mamma.
"Va!" sade jag Emma och Wilma samtidigt.