ÖPPET fantasy-roll

Rozzo höll med Zia, alla var samlade av någon anledning. Alla djuren är borta, det är dags att ta reda på varför. Nu när det är dags att faktiskt ta tag i saken så passade Rozzo på att springa fram och lukta lite vänligt på Räv. Han tittade upp på Zia.
"Du är väldigt vacker" sa han charmigt och blinkade med ena ögat åt henne. Det tyckte han verkligen.
"Ja vi vargar är ju ganska charmiga" sa han och skrattade till samtidigt som han sneglade snabbt på Endromeda.

Will kunde inte hindra sig att le åt Rozzos kommentar, även om hon inte var riktigt säker på vad hon tyckte om honom än. Visserligen hade han haft en svår barndom och så, men det betydde inte att det var fritt fram för honom att äta Räv eller så.
"Ja vi vargar är ju ganska charmiga", skrattade Rozzo. Will lade märke till att han sneglade på Endromeda.

Endromeda blängde på honom. Det var ju nästan som att säga att hon var en varulv. Hon ville få berätta det själv. Dessutom var kommentaren bara uppretande. Charmig? Nej. Hon tog ett steg tillbaka från gruppen och la armarna i kors. Rozzo hade bra hörselsinne så hon morrade något och försökte få det att låta som en hostning för de andra.

Will lade märke till att Endromeda blängde på Rozzo och hon antog att det inte skulle bli så lätt för honom att komma på rätt sida med henne, eller så kanske det var tvärtom. Endromeda tog ett steg bakåt samtidigt som hon lade armarna i kors och hostade.

Rozzo ville retas lite med Endromeda, trots allt är ju vargar inte tama och så är han ju en kille i sinnet så hur kunde han låta bli? Han hörde Endromedas "hostning" och "hostade" tillbaka retsamt.
"Okej men en sak innan vi tar tag i hela skiten såååå... Det där ser inte ut som en vanlig ekorre?" säger Rozzo och sträcker upp tassen i riktning mot ett dött träd. Det satt en svart ekorre med röda ögon och tittade på dem utan att ens blinka. Ekorren påminde honom om häxan men han skakade på huvudet för att få bort henne ur hans tankar.

Ekorren Rozzo 'pekade' på var riktigt obehaglig. Det var inte de röda ögonen eller att den var svart, själva blicken var genomträngande och gjorde så att Will kände sig övervakad. Det var nästan lite som om den hånflinade mot henne, som att 'du kommer aldrig komma utanför mitt synfält, nanananana'. Hon rös och vände sig mot de andra.

"Sir vart är Ritzu?" frågade en trollkarl som såg ut som gandalf.
"Han är ute på ett uppdrag. Om jag bara viskar hans namn så kommer han!" säger Gargog och flinar.
"Kan du kalla hit honom? Vi behöver ta ett blodprov så att vi kan fixa alla andra djuren som han" säger trollkarlen.
"Ritzu" viskade Gargog

Ekorren som satt i det döda trädet viskade något.

"Ritzu kommer snart, han är på väg" säger Gargog och sträcker på sig lite.

Ekorren hade inte blinkat eller något. Han satt och skådade dem. Vad han visste nu var att det var ett halvtroll inblandat. En talande varg som ser ut att flörta försiktigt med en varulv. Han blundade till slut. Han hoppade ner rakt mot dem och när han skulle slå i marken så försvann han.

Rozzo hoppade till när ekorren försvann. Han tänkte ännu mer på häxan.
"Ehm. Det där var... överraskande!" säger Rozzo och pustar ut. Han såg att Will rös.
"Will? Är det något?" säger han omtänksamt. Han må vara retsam men det var fel tillfälle att retas nu. Detta började bli allvar.

Will skrek nästan när Rozzo frågade om det var något.
"Nej.. eller, jo", svarade hon osäkert. "Kände mig bevakad... typ som när du dök upp." Hon kastade en blick på Rozzo. "Inget illa menat... men det här kändes mer... som mörka krafter, du vet." Will väntade sig att Rozzo skulle skratta, men det gjorde han inte. Han såg allvarlig ut.

"Mörka krafter. Inget att leka med. Det var så jag blev förtrollad." sa han och ryckte på axlarna. Men men sen fastnade blicken ner i marken. han började mumla massor av saker.
"Ekorre, Svart Magi, Häxor..." mumlade han så att ingen skulle höra. Till slut såg hans blick nästan rädd ut.
"Detta är magikernas verk" sa han kort.