HP-roll [PRS]

TIMESKIP 6 TIMMAR, KLOCKAN 15

"God jul allesammans!" var det första mormor ropade när vi öppnade dörren för henne och morfar. Mormor slog armarna om mig och Jade i en gruppkram medan morfar kramade om mamma och pappa.
"Men gud vad du har växt, gubben!" utropade hon. "Minst en och åttio, eller hur Charles?"
Morfar log mot mig och klappade min axel.
"Bara några centimeter tills du är längre än mig", skrockade han. Jag antog att han skämtade, för sannolikheten att jag skulle nå över morfars en och nittoåtta kändes ganska otrolig.
Trots mormors ålder var hennes hår naturligt rött och då menar jag inte Weasley-eldrött, utan en stark nyans av koppar. Det var lockigt, som om man lockat det. Hon hade livliga, bärnstensfärgade ögon kantande av otroligt långa, svarta ögonfransar. Hennes käkar var fräkniga och hon var runt en och sextionio centimeter.
Morfar var nästan motsatsen av henne, med havsblå ögon och en beauty dot ovanför överläppen. Han hade silvergrått fluffigt hår, hade naturlig solbränna året om och såg ut som en man 50+ kvinnor tyckte om.
"Och du har också växt!" pep hon och slog än en gång armarna om Jade, som klappade om mormors rygg.
"Hollie, får inte jag hälsa på dem?" frågade morfar skämtsamt. Mormor skrattade hjärtligt och släppte taget om Jade som i sin tur blev omfamnad av morfar.
"När kommer moster Trisha och Ralph?" frågade Jade när morfar släppt henne och kramade mig.
"Trish och Ralph kommer runt fyra", informerade mormor.
Mammas syster hade inga barn men det kanske inte var så konstigt; Trisha spelade Quidditch i Holyhead Harpies och hennes man Ralph var auror men båda var otroligt trevliga.
"Kom så flyttar vi era grejer till gästrummet", sade mamma och tog tag i mormors resväskehandtag.
"Schas med dig, Hailey!" fnös mormor och ryckte åt sig sin väska. "Vi må vara gamla men svaga, nej nej!"
Hon marscherade bestämt uppför trapporna till andra våningen, där mammas och pappas och gästrummet var, med morfar i släptåg. Mamma himlade med ögonen åt sina föräldrar, som hojtade om nya möbler och tavlor de inte visste vi hade.


När klockan tillslut blev fyra knackade någon på dörren. Det var inget hand-mot-trä-knack utan de som knackade använde dörrkäppen.
"Skynda dig Hailey!" skrek moster Trisha med sin välbekanta, amerikanska brytning. Jade sköt upp från soffan innan någon hunnit svara.
"Men heeej gumman!" hördes Trishas röst från hallen. "Hur är det i er enkla boning?" Jag gick nyfiket till hallen och möttes av Trishas fluffiga lockar i mitt ansikte.
Trisha var något kortare och lite nättare än mamma. Hon såg också ut som en typisk vild flicka, vilket hon i princip var. Hon hade brunt, lockigt hår som oftast var okammat och hon hade ärvt mormors bärnstensgula ögon och morfars naturliga året-om-solbränna. Trots att hon var runt trettio såg hon ut som tjugo och hade samma sprudlande energi som Jade. De var väldigt lika i allt utom sporter som Jade ansåg onödiga medan Trisha tyckte att de var livsviktiga.
"Oj förlåt!" utbrast hon när hon märkte att jag försökte blinka bort några av hennes orediga lockar som stack mig i ögonen. "Här Jaden, jag och Ralphie har köpt en present till dig som vi tror du kommer uppskatta!" Hon gav en stor påse som jag inte märkt att hon höll i till mig och Ralph skrattade innan han gav mig en kram som jag besvarade.

Deras morfar ser lite ut som Anderson Cooper och Ralph påminner om Per Lernström men med mindre skägg...
Trisha(kallad Trish)

Jadens outfit:


idk vad killar har för klädstilar

Timeskip; 16:00

"Lucius du kan väl ändå komma med ut nu när det är julklappsöppning!" Fräste mor genom dörren till pappas kontor och jag gav henne ett snett leende. Hon hade lockat mitt långa näst intill vita hår nu och jag var jättenöjd med det.
"Ni kan väl öppna dem utan mig? Jag måste verkligen jobba Cissy!" Ropade far tillbaka. Mammas axlar sjönk lite och gav mig en ursäktande blick, men jag tänkte inte ge upp ännu utan jag höll upp en hand henne varefter jag försiktigt öppnade dörren till pappas kontor. Han satt i mörkret med en massa ljus tända på skrivbordet och brasan lös starkt bredvid honom också.
"Pappa..." Han frös till men fortsatte sedan utan att lägga notis till mig så jag smög försiktigt fram och lade min hand på hans axel.
"Violet, jag behöver få det här gjort." Sa han sammanbitet utan att slita blicken från brevet han skrev.
"Snälla pappa du jobbar ju verkligen året om... det är ju julafton, följ med bara en stund och drick lite glögg och öppna julklappar?" Bad jag med en ledsen blick och han vände sig långsamt mot mig med en stel blick som plötsligt mjuknade aningen. Han sträckte en hand och lade en slinga av mitt hår bakom örat.
"Vad fin du är gumman, du är så lik mamma." Sa han med mjuk röst och jag log mot honom.
"Du kan få ett glas eldwhiskey istället för glögg om du vill? Snälla?" Jag stirrade honom rakt in i ögonen med en bedjande blick som till sist fick honom att le med ena mungipan. Chockerande nog lade han ned fjäderpennan.
"Låt mig avsluta brevet, jag kommer om fem minuter." Sa han lugnt och jag kunde inte låta bli att le stort när jag skyndade mig ut från hans kontor och stängde dörren efter mig.

Jag stegade in i vardagsrummet där Andy satt på huk framför julgranen.
"Vad gör du Andy?" Undrade jag och gav min bror i soffan en snabb blick.
"Moster kom förbi med mina julklappar nyss, hon ville inte att jag skulle gå julklappsklös på jul." Skrattade han lätt och skakade lite på huvudet.
"Vad snällt." Log jag och satte mig i fotöljen bredvid soffan.
"Du kanske inte skulle ha varit så ivrig med att öppna paketen du fick av alla på Hogwarts?" Sa Draco och bet i en lussebulle.
"Hämtar du glöggen Iumbo?" Hörde jag mamma säga till ena husalfen då hon kom in i rummet med en bricka full med pepparkakor och lussebullar.
"Och ett glas eldwhiskey!" Ropade jag högt efter alfen och mamma kollade på mig med rynkad panna.
"Inte dricker väl du Vi?" Frågade hon förvirrat.
"Till pappa." Försäkrade jag henne.
Jag hade faktiskt bara smakat alkohol en gång tidigare men fick snabbt dölja glaset då föräldrarna kommit hem. Draco däremot hade ett flertal gången smygdruckit med Blaise och Theo.
"Du kunde inte hålla fingrarna från brickan i två minuter Draco?" Sa hon med misstrogen min när Draco kollade på henne med kinderna fullstoppade. Jag krökte fram ett flin.
Lucius kom in i vardagsrummet till sist och då satt vi alla redan i soffmöblerna och vi hade förberett hans fotölj också.
"Ska vi börja öppna då?" Frågade jag ivrigt och knäckte fingrarna.

"Julklappsöppning!" hojtade moster Trisha och på ett ögonblick hade alla samlats i vardagsrummet vid granen. Ralph, som hade mest skägg, fick agera jultomte och läste högtidligt upp vad det stod på lappen till det första paketet.
"Till Jade från Zacharias Smith." Han räckte Jade det fyrkantiga paketet och Jade kastade en generad blick åt mitt håll då jag inte så diskret höjt på ögonbrynen på ett hånfullt sätt.
Hon öppnade det omsorgsfullt paketet och i den låg en klocka av guld. Hon gömde den i handen och jag kunde se att resten av familjen nyfiket kikade på henne men de sa inget.

Julklappsutdelningen fortsatte och när Ralph räckte mig det lilla paketet som var från Violet var jag tacksam att hon inte skrivit vem det var från. Det skulle bara ställa en massa onödiga frågor. Jag satte den lilla fyrkanten i fickan och det syntes nog inte eftersom att min famn var full av böcker, nya fjäderpennor, en omnikikare, en gobbstenslatta, pergamentrullar och magiska föremål från Fred och George Weasley där de skrevnågot om en skämtbutik som snart skulle öppnas, ugglegodis från de mindre kreativa, en bok om Quidditchlag från mormor och morfar och ett kvastrengörnings-set från Ralph och Trisha. Det sistnämnda var jag kanske mest glad för även om Åskviggen jag tjatat till mig förra julen fortfarande glänste som om den var ny kunde jag alltid använda den. Dessutom hade Jade bestämt sig att inte ge mig min present förrän vid nyår eftersom att jag tagit sönder hennes snokoskop och Aleisha hade köpt chokladpraliner forade som hjärtan, Hermione Granger hade till min förvåning köpt The Adventures of Sherlock Holmes - The Valley of Fear, en bok jag önskat mig jättelänge. Hur hon vetat det hade jag ingen aning om, men jag gjorde en mental notis om att tacka henne för det senare.
När alla hade fått sina presenter kilade jag upp till mitt rum, där jag satte mig på sängen. Mina fingrar slöt sig om paketet och precis när jag skulle ta fram det stack mormor in huvudet.
"Vi ska bygga snögubbar och Ralph ska göra en isdrake, kommer du ut?" frågade hon.
"Senare", mumlade jag till svar. "Måste bara... göra en sak."
Mormor nickade och ett stort leende letade upp sig till hennes läppar.
"Du får inte sitta här resten av kvällen för vi ska på julmiddag. Julen handlar ju också om förlåtelse."
Mormor brydde sig inte om att säga vilken familj vi skulle till, men jag antog att hon gjorde det med mening. Jag orkade heller inte fråga det och mormor drog ut huvudet och stängde dörren efter sig.
Varsamt slog jag upp det lilla paketet och på en ask stod det God jul, Jaden!
//Violet. Jag öppnade nyfiket locket på asken och där i fanns en ring. Ytterligare en lapp fanns i asken.
Det är en ring vi kan kommunicera med. God jul än en gång!
Jag log och satte ringen i byrålådan och skyndade ut till de andra.

Jag gick fram till granen och satte mig på golvet för att plocka upp första paketet.
"God Jul Draco, från mamma och pappa." Läste jag på första paketet och sträckte över det till honom. Han tog emot det och rev snabbt upp pappret. Det var en likadan klocka som jag gett Andy tidigare och jag såg Andy putta Draco på armen och visa fram sin egen.
"God Jul Vi, från mamma och pappa." Jag kollade ned på paketet med ett stort leende och började öppna det.
"Tack så mycket!" Flämtade jag när jag kollade ned på tre olika silvriga diamanthalsband. Jag hade önskat mig en av dessa sedan jag såg det i en guldaffär. Mamma log varmt mot mig när hon smuttade på sin glögg.

Efter tjugo minuters julklappsöppnande så satt vi alla runt brasan istället i vardagsrummet förutom far som hade gått för att fortsätta jobba. Tydligen kunde han inte ägna en kväll åt familjen. Draco hade fått hårgelé, fem skjortor, nya skor, en ny åskvigg med Draco Malfoy ingraverat på skaftet, pengar och ett nytt schack-spel. Andy fick en Gobstensplan i brons, underkläder, tre nya böcker, en tavla med bulgariens quidditch teams logga, en ny flaska av parfymen jag älskade så mycket på honom och pengar. Mamma hade fått ett guldarmband av mig med mitt och Dracos namn ingraverat på små berlocker. Hon hade blivit helt gråtmild när hon såg det! Hon hade även fått några julklappar från moster Bella som hon inte velat visa för oss. Pappa hade fått ett nytt silverhandstycke till sin käpp i form av ett drakhuvud av Draco (som tyckte att han var klyftig [Draco=Dragon] och jag hade gett honom ett par vita och ett par svarta läderhandskar med små små kedjor som dekoration på dem. Draco hade skrattat hysteriskt när jag visat dem för honom för två månader sedan "Har inte sångaren i Systrarna spök sådana handskar?" Hade han frågat hånfullt och jag hade rodnat och snabbt bett honom att inte berätta för far att jag gett honom hårdrocks handskar.

Jag själv satt ihop kurad på golvet vid brasan med mina julklappar runt mig och smuttade på glögg. Theo hade gett mig ett jättefint inslaget paket med chokladpraliner vilket var jätesött av honom! Men allt sött försvann när jag öppnade Blaise paket och han hade på riktigt gett mig spetsunderkläder som jag snabbt fått gömma undan innan någon av de andra såg det. Vilken fullkomlig idiot han var! Jag hade fått en massa böcker av Draco och ett rosa halsband till Jinxx, av mamma och pappa hade jag fått kläder, den senaste silver fjäderpennan, osynlighetsbläck, halsbanden och biljetter till systrarna spöks kommande spelning. Av Jaden hade jag fått en tjock bok som handlade om Hogwarts grundare och jag har ingen aning om hur han visste att jag verkligen velat ha denna bok hur länge som helst. Men det finaste paketet av de alla hade jag fått av Andy. Minns ni att jag under julklappsbytet antagit att jag fått en bok av Andy? Det var en bok, eller snarare ett album. Fyllt med bilder på mig och honom, ända från årskurs två och uppåt! På varenda bild så skrattade vi eller gjorde något superlöjligt som vi alltid brukade göra... om jag någon gång skulle bli nere så lovar jag att detta album alltid skulle muntra upp mig.
"Gillar du det?" Frågade Andy med nästan glittrande ögon när han studerade mitt ansiktsuttryck.
"Kolla din klocka." Sa jag bara lugnt och han spejade ned på sin arm. Min symbol visade ordet kär återigen och han log stort.
"Andy jag älskar den!" Sa jag menande när jag slog igen den.
"Åh ni är så söta så jag tror jag spyr lite i munnen." Draco slog sig ned vid oss och lutade sig mot ena fotöljen.
"Jag tror inte det handlar om oss utan om alla lussebullar du ätit." Skrattade jag och Draco grimascherade surt.

Jag plockade upp ringen ur bakfickan vars identiska tvilling jag gett Jaden. Efter att ha slängt en blick på klockan och antagit att hans familj öppnat julklappar så här dags så stirrade jag intensivt på ringen och tänkte tydligt mitt budskap, varefter jag pressade ringen mot mina läppar. Ringen lös upp lite svagt och brändes aningen mot min hud när orden dök upp på insidan av den. God jul, hoppas du gillade min present!, nu var det bara att vänta på svar!

"Äntligen kommer du!" tjoade moster Trisha när jag kom pulsande genom snön mot dem. Hon blev genast nertystad av Jade, som koncentrerat tittade på när Ralph mumlade knappt hörbara besvärjelser. Ur snön började ett drakhuvud bilda sig. Detaljerna var otroligt verkliga; fjällen stack ut och vid nacken bildades taggliknande saker. Mormor och mamma, som byggde en snögubbe, sänkte genast sina stavar och betraktade Ralph. Ögonen var levande och hade streck till pupiller. Halsen fortsatte, lika detaljrik, och kroppen gjorde att den såg ut som om den vilade. Tillslut var den färdig, med vingarna slutna om sig.
"Ett Antipodiskt Opalöga", sade Ralph nöjt och stoppade trollstaven i rockfickan. Pappa nickade gillande och lät fingrarna löpa över varenda såra och mönster.
"Imponerande!" sade mormor andlöst och klappade Ralph på axeln. "Verkligen enastående." Ralph log mot mormor, som log stort tillbaka. Varken mamma, morfar eller jag fick ut något i beundran och när jag tänkte efter hade inte Jade heller sagt något, vilket också var imponerande. Jag hade bara sett henne mållös en enda gång tidigare och det var när hennes crush (*host* Terry *host*) förra året gått ut med Aleisha. Hon hade stått och stirrat på dem tillsammans med Michael. Jag hade gått ut med Lilith och vi hade mestadels bara flamsat runt.
"Du borde bli konstnär", hasplade Jade fram och då var det inget mer med det. Jag nickade instämmande; Ralph borde verkligen bli konstnär.
"Tack, hörru", skrattade han och rufsade runt i Jades hår.
"Vi borde faktiskt åka nu, maten kanske blir kall!" pep mormor. "Jade, Jaden, ni transferarar er med Trish och Ralph och-"
Ingen av oss hörde så mycket mer, för Jade och Trisha hade tagit mina händer och med en smäll transfererade vi. Det kändes obehagligt nog som att sugas in i ett rör trots att jag gjort det så många gånger med mamma och pappa. När våra fötter till sist tog mark, eller rättare sagt sjönk ner i snön, välkomnades vi av farmors och farfars glada rop.
Farmor var först att lägga armarna om mig, hon hade fått snövitt hår sedan vi såg sist och jag hade blivit ganska rejält längre än henne. Om man tyckte att hon såg ut som en snäll gammal tant ändrades uppfattningen när man fick ögonkontakt med henne; hennes blå ögon blixtrade och var hon arg fick de en farlig glans.
Farfar däremot kom vankandes i ylletofflor på deras skottade uppfart. Han hade en liten ölmage och gick mestadels omkring i tweedkavaj och mössa. Han hade en stark, skotsk accent, blev sällan arg och tjoade och skrattade mycket. Håret på hans hjässa var kolsvart men på vissa ställen hade han fått gråa och vita hårstrån. Hans ögon var milda och bruna och i mungipan hade han ofta en pipa.
"Hallå hallå på er!" hojtade han och vinkade ivrigt mot oss. Han skulle precis ta spaden och gräva en gång åt sig själv fram till oss, men en plötslig smäll fick honom att skrika till och tappa den.
"Hej mamma, hej pappa!" sade vår far och lade armarna om sin egen, som lös upp i ett stort leende.
"Det vill jag pröva nån gång!" skrattade farfar och klappade pappas rygg. "Men hej på er med, Trisha och Ralph och Jade! Man ser er nästan inte, Jaden har blivit så lång! Och hej Hailey! Och Hollie och Charles! Vilket finbesök! Kom in kom in!"

Timeskip; 5 dagar efter julafton.

Det var inte förrän den 29:e December som jag vaknade av att ringen brändes mot min hals där jag satt den i en kedja. Jag ryckte till med sådan fart att jag nästan väckte Andy som slumrade sött bredvid mig. Han hade smugit in till mig varenda kväll för att kunna skeda med mig tills vi båda somnade, tro det eller ej vi hade inte tagit steget längre ännu. Hursomhelst så knäppte jag loss ringen och höll upp den framför mig... hade det alltså tagit fem dagar för Jaden att lista ut hur den funkade? Jag skakade lite misstroget på huvudet och läste sedan i ringen.

Hej, God Jul till dig med, vad gjorde du på julafton då?
Jag kastade en blick på Andy som fortfarande snarkade, sedan blundade jag och pressade ringen mot munnen medan jag lät mitt svar passera i huvudet.

Jag firade med familjen bara, Andy är fortfarande här och snart kommer Daph, Dracos flickvän. Vad gjorde du på jul?

Det dröjde inte länge innan nästa svar dök upp.

Draco? Draco Malfoy?

Jag rynkade pannan lätt förvirrat... Hade han redan förträngt oss?

Ja, min bror?

Jag fick inget mer svar så mina funderingar blev lämnade åt ödet. Andy vände sig mot mig och drog ned mig tätt intill honom och började snosa mig i örat. Jag fnissade menlät honom hållas.

"Jaden?" ropade mamma uppifrån. Troligtvis hade hon bestämt sig för att nyårsstäda, som hon kallade det.
"Nej", svarade jag och återgick till Sherlock Holmes-boken.
"Jaden!" ropade hon igen, mer irriterat den här gången.
"NEJ, sa jag ju!" skrek jag.
"Jaden Alastair Woodley, kom hit upp NU!" skrek mamma tillbaka och hennes röst hade fått en annan skärpa i sig nu, så jag antog att det var bättre att skynda mig upp innan hon ropade 'Accio'. Jag sprang uppför trapporna till den tredje våningen.
"Vad?" frågade jag surt och lutade mig mot dörröppningen till mitt rum.
"Vem är det här ifrån?" frågade hon och höll upp ringen jag fått ifrån Violet.
"Ge hit!" ropade jag och sträckte mig efter den, men mamma gjorde en snabb rörelse med staven och ringen flöt upp utom mitt synhåll. Jag blängde på mamma.
"Vem är det ifrån, Jaden?" frågade mamma skarpt.
"Ingen, en kompis bara", muttrade jag. "Kan jag få den nu?"
"Inte förrän du säger vem som gav dig den", pressade mamma.
"Men okej då! " snäste jag. "Den är från Violet."
"Violet vem?" frågade min mor och satte sig uppgivet på sängen med benen i skräddarställning.
"Violet Malfoy", muttrade jag, vilket fick mamma att genast resa sig upp.
"Jag sa ju åt er att inte umgås med Malfoys!" tjöt hon sårat och viftade med armarna. "De är inte bra, det är inte bra!"
"Men Violet är bättre!" försvarade jag mig. Eller kanske försvarade jag Violet?
"Visst! Jag trodde det om Lucius, men Merlin vad fel jag hade! Se på honom nu, Dödsätare och allt!" skrek mamma upprört.
"Men Violet vill inte ens bli det! Dessutom tvingade de nog 'Lucius' ändå!" skrek jag tillbaka. Jag hade verkligen ingen anledning att försvara dem, men aldrig att jag tänkte mamma vinna.
"Jag sa ju åt er Jaden!" ropade mamma upphetsat och tog tag om mina axlar och skakade våldsamt om mig. "Jag bryr mig faktiskt!"
"Jag fattar väl det, men Violet är snällare än du tror!"
"Bevisa det", sade mamma lugnt och lade armarna i kors.
"Hur då?" snäste jag.
"Be henne att komma hit, Jaden", sade pappa, som troligtvis hört uppståndelsen ändå nerifrån. Jag öppnade munnen för att svara, men inga ord kom ut.
"Okej, då", kraxade jag fram. "Ge mig ringen först."
Mamma viftade med trollstaven igen och ringen landade i min utsträckta hand.
Jag förde ringen mot munnen och lät svaret gå via huvudet.

Förlåt för det där, mamma hittade ringen och ber dig komma över?

"Andy jag får ingen luft!" Sa jag lågmält när jag försökte dra mig undan hans bestämda grepp. Jag fick en snarkning som svar och i samma veva så brändes ringen mot min hand. Jag kollade snabbt ned på den och kände att jag tappade all mod.

Förlåt för det där, mamma hittade ringen och ber dig komma över?

Stod det klart och tydligt och jag förstod att det inte bådade gott. Jag kollade över på klockan som inte var mer än tio i nio och tryckte sedan ringen mot munnen.

Varför vill hon träffa mig?

Jag blev med ens nyfiken när jag kom på att hon hade frågat en extra gång om jag verkligen menade att jag var en Malfoy. Mycket snabbare än sist så fick jag svar.

Snälla, jag vill att du bevisar för henne att du inte är en dålig person bara för att du är en Malfoy.

Jag snörpte på munnen och himlade med ögonen. Klart hon trodde det värsta om mig...

Okej jag kommer, men Andy är fortfarande här så han lär följa med!

Andy började röra på sig och smacka med munnen medan jag läste Jadens sista svar.

Perfekt! Violet du behöver verkligen skaffa en telefon, jag förklarar mer sen!

En tele-vadå sa han? Jag rynkade pannan och flinade lite varefter jag smög upp ur sängen och klädde mig. Precis när jag lämnade rummet så hörde jag hastiga klackar på håll i korridoren och en likblek mamma dök upp.
"Åh Violet hjärtat, kan du, Draco och Andrew åka till familjen Nott på besök i några timmar?" Frågade hon bedjande och jag kollade förvånat på henne.
"Va? Varför?" Kastade jag ur mig och Narcissa Malfoy vred sig snabbt om för att kolla så ingen av spökena tjuvlyssnade.
"Mörkrets herre kommer hit senare, och det är nog med vad som komma skall. Snälla jag vill inte att ni ska behöva vara här!" Kved hon och jag kände all värme försvinna. Hit? Skulle mörkrets herre komma hit till vår herrgård?
"Jag ska till en skolkamrat idag hade jag tänkt..." Sa jag med svag röst och kände ögonen prickas med tårar av rädsla. Mamma lade en hand på min axel och log varmt mot mig vilket fick mig att slappna av.
"Andrew får inte veta om detta... Ta med dig honom och Draco är du snäll." Sa hon och gav mig en puss i pannan. Jag flämtade och lutade mig mot väggen när hon steg in i Dracos rum. Jag kände på min vänstra arm och blev med ens svimfärdig. Om några månader skulle han, mörkrets herre, märka mig. Jag skulle bli en dödsätare och det fanns inget jag kunde göra åt saken. Draco och mamma stegade ut ur hans rum och jag vände mig kvickt om. Draco var lika blek som oss andra.
"Vem ska du till sen?" Kraxade han fram.
"Jadens familj." Förklarade jag snabbt och Dracos axlar föll.
"Nej nej, det ska du inte..." Började han och kollade från mig till mamma som om han väntade på att hon skulle komma med någon invändning.
"Kom igen, jag vill inte umgås med dem där mugglarna..." Frästa han åt mamma.
"Halvblod!" Invände jag snabbt.
"Du följer med Violet så jag vet vart jag har er, punkt slut." Sa mamma ihåligt varefter hon vände om och gick mot trappan. Jag lipade snabbt mot min bror som hyttade ett slag mot mig men missade.
Jag greppade ringen ur fickan och pressade den mot munnen.

Det har hänt en sak här hemma, Draco följer också med.

"Hennes kompis måste också följe med", sade jag medan jag lät ett svar löpa genom huvudet via ringen. Mamma rynkade på ögonbrynen.
"Hennes kompis?" frågade hon förvirrat.
"Kompis och kompis, Andy heter han i alla fall. Andy Westhope", förklarade jag.
"Åhå, så det kommer en Westhope till oss?" frågade mamma och smackade med läpparna.
"Ja, och hur vet du vilka det är?" undrade jag förvirrat.
"Känner has far mer eller mindre", mumlade hon och blev illröd om öronen och mamma blev röd om öronen när hon var generad eller när hon var arg. Jag flinade åt henne och kände med ens att ringen brände till mellan mina fingrar.

Det har hänt en sak hemma, Draco följer också med.

"Och hennes bror följer tydligen också med, nån sak hemma", sade jag och mamma suckade tungt.
"Så, två Malfoys och en Westhope, Slytherins allihopa, då ska vi inreda de andra gästrummen... och förresten, hur lång tid ska de vara här?" redogjorde pappa.
"Inte så lång tid tror jag", svarade mamma och strök håret ur ansiktet. "Jag börjar städa de två andra rummen, någon av dem får sova med dig eller dela eller sova med Jade."
"VEM ska sova med mig?" gnällde den sistnämde högljutt. Min syster hade en tendens att höra allt sådant. Mamma brydde sig inte om att svara.
"Ifall Winstons släkt skulle hinna komma får vi bara bygga ut huset", sade hon obekymrat. Att mamma och pappa bygg ut huset hade hänt när jag och Jade fyllt två och hade släkt och kompiskalas samtidigt. "Så, du kan säga att de ska använda flampulver till Dene Hollow 7. Jag menar, de kan inte transferara sig ännu, inte själva i alla fall", ropade hon över axeln och så försvann hennes rödbruna kalufs till andra våningen med pappa i släptåg. Jag hörde henne ropa Accio Slytherinsängkläder på håll (vi hade alltid Slytherin-saker då morfar var Slytherinare) Jag skyndade mig att svara henne.

Du kan väl be dina föräldrar transferera er till Dene Hollow 7 eller så kan ni använda flampulver. Det bor inga mugglare i vårt område, så det är säkert.

Jag kände att den nästan direkt brände till, men jag hann inte se vad hon svarat eftersom att Jade klampade in i mitt rum med händerna på höfterna.
"VEM ska kanske sova i mitt rum?" gläfste hon.
"Kanske Violet", sade jag med en axelryckning.
Jade fnös innan hon marscherade bortåt.

Timeskip; 11:30

Vi stod framför brasan och jag drog på mig mina boots som var extra varma utifall att vi skulle vara ute. Draco stod fortfarande och muttrade bittert medan han stress åt en lussebulle och Andy försökte övertyga honom om att Jaden faktiskt var helt okej, misslyckat.
"Vi ses imorgon kväll!" Ropade jag och reste mig upp. Mamma kom infarande i vardagsrummet med tre plånböcker som hon räckte ut till var och en av oss.
"Hör av er innan ni kommer tillbaka och var försiktiga!" Haspade hon fram och korsade armarna.
"Ska vi vara försiktiga?" Spottade Draco ur sig med upprörd min. Mor log.
"Vi klarar oss fint." Sa hon lågt, nästan som om hon vore rädd att mörkrets herre skulle höra henne även om han inte var här ännu.
Vi nickade och det uppstod en tystnad och Andy log som ett fån utan att förstå någonting angående vad vi pratade om.
"Nåja, kom nu!" Sa jag och gick fram till brasan där jag greppade handen full med flampulver.
"Kom ihåg. Dene Hollow sju." Sa jag allvarligt och steg in i brasan.
"Dene Hollow sju." Upprepade jag mig och kastade flampulvret ned i brasans botten, grön eld flammade upp runt mig och det sög till i naveln. Men jag var noga med att knipa ihop mun och ögon utifall att jag skulle få aska överallt. Mina fötter slog i marken och jag snubblade framåt. Efter några sekunders hostande så kunde jag öppna ögonen och såg Jaden stå framför mig ett ett flin, höjda ögonbryn och armarna i kors.
"Hej Violet." Sa han och jag flinade tillbaka.
"Äsch, kom hit!" Sa jag och sträckte ut armarna. Han kramade om mig och jag skrattade lätt när han började borsta av mig. Mitt vita hår var lätt grått av all aska och jag hade smuts på kinden tydligen. Jag kollade mig omkring i det beundransvärda vardagsrummet. Det var ganska modernt men såg ändå väldigt välbebott ut med massor av detaljer och upphängda teckningar antagligen gjorda av Jaden och Jade, En stor julgran stod i ena hörnet och mer hann jag inte reagera på förrän det flammade till bakom mig och Draco studsade ut ur brasan och harklade sig medan han torkade av sin klädnad.
"Draco." Sa Jaden utan att le men gav honom en nickning. Min bror smackade med avsmak men när jag armbågade honom i sidan så lade han på masken jag bett honom om tidigare. Jag hade nämligen informerat honom om anledningen till varför vi var här.
"Westhope." Svarade Draco stelt. Det flammade till igen och Andy trillade bokstavligen ut ur brasan och ett stort askmoln puffade ut i vardagsrummet. Alla tre av oss hoppade bakåt i chock och kisade med ögonen. Andy hostade och gjorde äcklade ljud.
"Usch! Jag fick aska i hela munnen hjälp!" Gormade han och Jaden och jag skrattade medan Draco fnös.
"Jaden? Är de här nu? Var det dina vänner som kom?" En kvinnas röst ljöd från rummet bredvid varefter hon kom in i rummet och bredde på ett brett leende. Om det var falskt eller inte, det visste vi inte. Andy hade rest sig upp och han var helt grå över hela kroppen efter flampulverturen och han harklade sig högljutt.
"Förlåt för vardagsrummet Mrs Woodley..." Sa han snabbt.