Jag som aldrig blir kär

Väldigt bra, såklart!
Kul att Oliver är en dramaqueen, jag är också lite av det Säkert för jag spelat teater och då brukar jag låtsas överreagera hela tiden. Och det kaan också vara för jag är lite knäpp Men kul att det finns fler dramaqueen's

här kommer det sista av Lunas del för denna gången tack för era underbara kommentarer


-Då fixar vi det, jag ska bara hämta lite grejer sen tar vi bort det på benet och låter dig åka hem, sa Tony.

Jag nickade och Tony gick ut ur rummet igen. Maria vände sig mot mig och reste sig upp för att kunna viska något i mitt öra.

-Guuuuuud, var inte han söt? Viskade hon.

-Nä, han slår inte han du vet, viskade jag tillbaka.

-Vad viskar ni om? Frågade Mark.

-Det som som brukar viska om, tjejgrejer som vi aldrig kommer att förstå oss på,sa Oliver.

Maria och jag bara skadade på huvudet. Nu, tänkte jag för mig själv, borde det väl gå mot det bättre hållet, ingen mer Daniel för han åker in i finkan och vi har bara skola på vardagarna, jag har mina bästa kompisar, det kanske kan bli så bra att jag kanske kan säga till Mark att jag gillar honom, okey jag gillar inte bara honom, jag tror att jag älskar honom, av hela mitt hjärta. Kanske det kan bli han och jag någon gång.

Åka in i finkan? Han är ju inte straffmyndig! :O
(Har läst om det i skolan för inte så länge sen xD)

ungdomsfinka menar jag

Finns det? O.o Är det inte typ socialtjänst eller nåt som gäller?

vet inte, har inte så bra koll på det men han får sitt straff i vilket fall som helst

Okej Det är ju i alla fall bra...

här kommer Mark tack ännu en gång för era underbara kommentarer

Mark

Efter att få åka ambulans in till sjukhuset med Luna så trodde jag att allt skulle bli bra, nä jag tror inte jag vet att sålänge Danne är i fängelset så är allt bra. Maria, Oliver och jag hade varit inne och hälsat på Luna efter hon hade vaknat, hon verkar mycket piggare och jag tror att Oliver börjar bli mer och mer dramaqueen för varje dag som går. Han är för rolig, skolan är helt tom utan er,helt öde, haha, en riktig kompis.

Jag och Oliver gick ner till cafeterian medans den där doktorn, Tony eller vad han hette tog bort det som låg på Lunas ben, Maria stannade kvar, varför vet jag inte, tanken på att någon ska börja pyssla eller vad man kan kalla det på någons ben låter faktsikt inte roligt så jag skulle inte ha stannat kvar. Oliver och jag bestämde oss för att köpa varsin dricka men vi var inte speciellt sugna på något så vi köpte varsin flaska med vatten som hade vattenmelonsmak och satte oss vid ett fönsterbord.

-Skönt att Luna kommer hem idag och att ni kan komma tillbaka, sa Oliver.

-Ja, jag håller med, sa jag.

Oliver knuffade till mig.

-Vad? Sa jag till honom.

-Va inte så frånvarande, skrattade Oliver.

-Varför inte? Blir det helt tomt utan mig att prata med? Helt öde? Skrattade jag.

-Hörredu, jag menade det när jag sa det, skrattade Oliver. Det har varit tomt utan er så det är skönt att ni kommer tillbaka nu.

-Det ska bli skönt, jag vill bara glömma allt som har hänt och kanske gå framåt,sa jag.

-Framåt som i att du ska prata med Luna? Frågade Oliver.

-Vaddå prata med Luna? Frågade jag.

-Ja, säga att du gillar henne till exempel, att du gillar henne mer än en kompis, sa Oliver.

Jag stirrade på honom, han såg så allvarlig ut och det förvånade mig.Jag tittade ner på min flaska och suckade.

-Jag kan inte säga det, sa jag tyst.

-Varför inte? frågade Oliver.

-För att....bara för att....nä, jag vet inte, jag kan bara inte, sa jag.

Oliver tittade på mig ett tag och sedan suckade han.

-Mark, jag vet inte om alla andra kan se det men det finns dom som ser på dig att du gillar henne och jag an tyvärr inte svara på om hon gillar dig men varför kan du inte chansa? Sa Oliver.

-Var du precis allvarlig? Frågade jag. Du som alltid ska överreagera och skoja?

-Ja, jag kan fatiskt vara allvarlig, sa Oliver och gjorde en sur min.

Vi tittade på varandra en stund och sedan började vi skratta.

-Hahaha, nej men jag menar vad jag sa, skrattade Oliver. Du borde berätta.

-Berätta vaddå? Frågade en tjej.

Vi tittade upp och såg Maria komma gående, Luna var inte med henne.

-Var är Luna? Frågade jag.

-Hon var tvungen att vänta på en rullstol, varför vet jag inte, jag har inte fattar varför vissa sjukhus gör sådant med friska patienter men ändå, jag sa till henne att jag gick hit sålänge, sa Maria.

-Okey, sa jag.

-Bra försök till att byta samtalsämne förresten, sa Maria. Vad borde du berätta?

Jag tittade på Oliver och han tittade på mig.

-Jag kan inte berätta det för dig heller, sa jag.

-Varför inte? Jag kan hålla hemligheter, sa Maria.

-Jag vet men denna berättar jag inte, sa jag.

-Okeydå, sa hon. Jag tänker inte tjata ut något heller men ni eller du får berätta förr eller senare.

Jag nickade och hon satte sig ner. Jag var lättad över att hon inte hade frågat mer för jag tror inte att jag skulle kunna hålla mig så mycket längre då. Det är min hemlighet, Oliver vet bara halva, han vet att jag gillar Luna men det finns mer till det. Jag tror inte att jag skulle kunna säga något om det, inte till Oliver, inte till Maria och verkligen inte till Luna, eller? Suck, jag vet inte om jag skulle kunna göra det, vi får väl se vad framtiden har att erbjuda. Själv så ska jag lägga mig i sängen när jag kommer hem och sova, sova hela helgen kanske.

-Du Mark, vad sägs om vi tar en filmkväll i helgen? Frågade Maria.

-Ja, varför inte. Jag tänkte bara sova hela helgen annars, sa jag.

-Va?! Nej, det går jag inte med på, sa Oliver. Vi tar filmkväll imorgonkväll, en rolig fredagskväll som vi alltid har haft det.

-Kör till, vi tar en filmkväll imorgon kväll som vi brukar göra, sa jag.

-Vad roligt.

Vi vände oss om och där kom Luna rullandes i en rullstol.

-Visst ska det bli roligt? Bara vi fyra och en suverän film, sa Maria.

Maria hade rest sig och ställt sig vid Luna.

-Ja, men var ska vi vara och se den? Frågade Luna.

Vi funderade ett tag, vi började att gå ut mot utgången där Lunas mamma väntade.

-Jag vet, sa Oliver. Vi är hemma hos Mark.

-Hos mig? Frågade jag.

-Jaaa, hos dig. Du har mest plats och vi kanske kan sova hos dig med ifall det blir försent, sa han.

-Okey, ja varför inte, sa jag.

Awesome!! Alla!

Är du helt galen!? Där kan du inte sluta! FÖR spännande!! Detta är bland det bästa jag läst och jag är en stolt läsare
Grattis till studenten! Fortsätt skriv! Du skriver så bra!