Skriva av sig-tråden

känner igen mig i det där så mycket att det hade kunnat vara jag som skrev det. Jag har underbara vänner men jag vill inte "tynga ner dom" med mina problem, så jag låtsas alltid vara glad fast det känns som att jag håller på att gå sönder inombords.

jag behöver hjälp.. vad gör jag om jag har en vän, som är en kille, som jag inte alls ser som något annat än en vän. vi vart nyligen vänner, och i det förflutna har jag tyckt att han var riktigt jobbig ett tag.. men nu är vi vänner, och jag skulle erkligen aldrigse honom som något mer än en vän, men han verkar gilla mig.. han håller på och skriver hur fin jag är, han undrar hela tiden vad jag gör, säger att jag är smal och fin, söt etc..
JAG VILL INTE.
vad ska jag göra? jag vill inte vara taskig heller..
har det här problemet med en annan vän också, men han är inte lika framåt och visar vad han tycker..
jag behöver hjälp, vad ska jag göra?

Jag har en nära killkompis, men vi har aldrig börjat "gilla" varandra. Om han skulle börja bete sig så mot mig, så skulle jag berätta för honom att jag inte känner som han. Vi har varit kompisar ända sedan förskolan, så jag skulle anse det taskigare att låta honom fortsätta. Enligt mig så vore det bättre att få slut på det snabbt, än att gå och våndas över det.

Det där var bara hur jag skulle göra. Jag känner dig inte och jag vet inte mer om din och killens vänskap än det du skrivit, men jag tycker verkligen inte att du ska låta honom fortsätta, både för din och hans skull. Gör det som känns rätt för dig (jag vet hur jobbigt det låter, men det är nog det viktigaste för dig att tänka på).

Hillevi Claw vi har inte varit vänner länge alls, kanske två månader, knappt det.. Men jag känner ändå att jag verkligen inte gillar honom på det sättet..
han har inte sagt rakt ut att han gillar mig eller så, så då kan jag ju inte säga till honom att jag inte gillar honom på det sättet heller..

Anapneo, jag hade ungefär samma problem för några år sedan och det jag gjorde var att jag drog mig undan. Vilket jag ångrar eftersom jag förlorade en väldigt bra vän. Vi snackar väl då och då fortfarande men väääldigt sällan. Men ärligt talat vet jag inte vad jag skulle gjort istället.

Om jag var du skulle jag inte grubbla på det allt för mycket. Om det blir så att han säger till dig rakt ut att han gillar dig mer än som vän kan du säga att du inte känner likadant, annars kan det ju vara något som går över från hans sida och ni fortsätter vara vänner.

Jag har ingen aning, men hoppas det löser sig för dig.

.___. hände samma sak idag igen.

kinshaw jag "drar mig undan" lite från den ena vännen, den andra hoppas jag bara att han inte säger att han gillar mig.. men säger någon av dom det, så kan jag ju inget annat göra än att säga sanningen.

typiskt, bara killar som är mina vänner som jag inte kan se på något annat sätt än vän börjar gilla mig.
men inte dom jag kan se som mer än vän, dom gillar mig inte så..

avifors gud vilka ruttna lärare! prata med rektorn kanske? eller du kanske inte vill vara så drastisk.. jag vet inte ♥

Måste bara säga att jag blir j*vligt sur på de där lärarna när jag läser ditt inlägg.

Om jag skulle vara du skulle jag läxa upp dem, oavsett vad det blir för konsekvenser, sån är jag.

Lala, dumma förälsknings-problem..:

Well, okej för det första då är det en kille som har haft värsta förälskelsen på mig sedan andra klass, han "frågade chans" på mig innan sommarlovet, han var sjukt nervös och lät pipig.
Kan man säga nej?, nej det kan inte jag. För jag är för snäll. Jag hade inbillat mig att jag var förälskad i honom i typ ett år, men det var då kjag förstod att jag inte var det, det var min sjukligt romantiska hjärna som bara ville få mig att vara kär, och inbillade mig.
Han är den mest trevligaste, roligaste killen i hela världen, I'm sure. Men jag var inte alls dragen till honom. Under sommarlovet träffades vi inte alls, vilket inte störde mig så mycket. sedan är det en tjej i min klass, som bor granne med den här killen, ja vi kallar honom V, och tjejen (T), tror jag är förälskad i honom. Jag är ganska säker på att hon är det. Och hon är helt:
"Hur går det med V?" och det är irriterande men det är då jag förstod att hon var förälskad i honom.

Nu hoppar vi till höstterminen:

Ja, då började jag gilla V mer, han var mycket trevligare och roligare än innan och jag började få känslor för honom, på riktigt.
Men då en kille i min klass, vi kallar honom H, har alltid varit den här störige killen "klassens clown" är inte direkt klassens, utan mer killarnas clown. Och då efter sommarlovet efter någon vecka, då han sitter bakom mig under läsningen hör jag honom säga "Men tyst, jag läser!" till en annan störig kille som knäppte med sina pennor och suddin och jag blir totallt chockad. Sedan dess har jag märkthur han är snällare, roligare och ja, underbar. Han pratar om böcker med mig och skämtar med mig och han är så sjukt trevlig. Och då började mina känslor för V svalna och jag började få känslor för H.
Och då under dem senaste mattelektionerna hör jag honom och tjejen brevid, vi kallar henne E, sitter och småpratar och E fnittrar.
Då blir jag svartsjuk, svartsjuk.

Jag förväntar mig inget svar, och om jag får förväntar jag mig mer om något om min ålder.
But yeah, ja det är mitt probelm.

avifors Fy fan vilka dumma lärare du har! Det är verkligen inte ok. Om det hade hänt mig skulle jag sagt till läraren och om han/hon inte lyssnar skulle jag hämtat en annan lärare på skolan som skulle säga till! Det har faktiskt hänt mig att jag blivit tillsagd när jag sagt till klassen att vara tysta för att läraren aldrig anstränger sig att göra något åt saken. Sen har vi haft massa andra konstiga lärare som jag inte förstår varför skolan anställer. Så mitt tips är att du antingen pratar med dina föräldrar om saken så de kan ringa skolan eller så pratar du med en annan lärare/rektor själv. Hoppas att det blir bättre ♥