Förändrad värld Lupple & Medi

Hon skrattade lågt och skakade på huvudet. " Nej den får inte plats. " Protesterade hon roat.


Rafael såg på henne med en blick av lust och försökte samla sig lite. " Det vill jag. " Erkände han och kysste henne på platsen igen. Flera gånger. Drog henne närmare sig, upp i sitt knä och bet varsamt ned. Så varsamt han kunde.

"Klart den får plats. Den ska bara gå mat." Sa han med ett skratt.
"Men okej ingen ko." Sa han med ett skratt.


Hon kände hans läppar mot sin hals, de ömma kyssarna och sedan hur hon drogs upp i hans famn. Hur hon försvann i hans famn och sedan kom smärtan. Men det var mer en underbar smärta. Hon slöt snart ögonen och suckade.

Aurora flinade lite och såg på honom. " Ingen ko." Instämde hon och funderade lite. Hon ville ställa så många frågor.

Hon skrek inte, det var ett bra tecken. Han smekte henne över ryggen och rumpan och kände det ljuva blodet och släppte sedan bettet. Hela hans kropp var på hugget och han flyttade henne en bit från sitt skrev. Han måste få kontroll över sig själv. Och det nu.

Han körde in i staden och parkerade bilen i ett garage och öppnade bildörren för henne.
"Min dam." Sa han och höll ut handen.


Hon kved till när han flyttade på sig och hon öppnade ögonen.
"Gjorde jag dig illa?" Frågade hon ömt.

Hon klev ur ur bilen och tog hans lediga hand. Hårt. Det var mycket folk i rörelse.

Rafael såg på henne med road blick. " Nej Rhiannon det gjorde du inte. " Försäkrade han. " Utan tvärtom." Erkände han och slöt ögonen och samlade ihop sig och sina tankar.

"Är du redo min blomma?" Frågade han och smekte mef sin tumme.

"Nej jag är inte skadad. Det gjorde knappt ont. Bara lite." Hon såg nu trött ut och log.
"Mår bra, jag lovar."

Aurora nickade sakta. " Håller du i mig hela tiden?" Frågade hon oroligt. Hon tyckte att folk stirrade. Antagligen på honom. Han var så jävla snygg. Hon kände sig medioker i hans närhet.

Han flinade lite. " Jag vet att du inte är skadad. Menade med att du gjorde tvärtom att skada mig. " Log han och smekte hennes kind. " Sov nu." Sa han ömt.

"Ja det gör jag." Sa han och höll om henne.
"Jag kommer inte att släppa dig."

"Men jag är inte trött." Sa hon och skakade på huuvudet.
"Jag vill ha något sött så jag orkar."

Hon andades lite lugnare och nickade. " Tack. " Viskade hon och såg på honom med ett mjukt leende.

Han log roat. " Som en sån här?" Frågade han och tog en av Halos karameller från brickan.

"Så oroa dig inte. Vill du kolla på böcker först?" Frågade han och smekte hennes hand.

"Ja tack." Hon tog emot den, stoppade den i munnen efter tagit av pappret och såg på honom
"Du är vacker. Säg inte att jag är det."