Tjejsnack(så håll tassarna borta killar!)

Jag har aldrig heller varit kär. Fyller 20 om 6 månader.
Har gillat några, men det har aldrig blivit något.

Har rätt så mycket ångest över det egentligen, men försöker att tänka att det kommer när det kommer. Klart att man saknar att ha någon ibland, och att inte få uppleva tonårskärleken. Oh well.

Jag har varit olyckligt kär. Jag var riktigt, riktigt kär i den här killen, men han mosade mitt hjärta..

Jag blev kär i min kille när jag var 16 år han bodde i skåne och jag i stockholm, nu är jag snart 19 och vi bor tillsammans i stockholm sen 5 månader tillbaka

Hjärtekrossare finns i alla stolekar och typen. Vi vår bara leva med det :c

Ja, jag antar det.

Jag gör lite skillnad på att vara förälskad, att vara kär och att älska någon.
Förälskad har jag varit väldigt, väldigt många gånger från sådär 10 år och uppåt. Kär har jag också varit många gånger, men färre.
Jag trodde att jag hade älskat flera stycken, men det var inte förrän jag mötte killen jag gifte mig med som jag insåg att det var första gången jag verkligen älskade någon på riktigt.
Skillnaden är milsvid, men den största skillnaden är att jag, som alltid känt mig ensam i hela mitt liv oavsett hur mycket vänner jag haft, inte känner mig ensam längre, samt att jag inte oroar mig för om vi skall hålla ihop resten av livet, eftersom jag vet att vi kommer göra det. Allt annat är liksom fullkomligt utanför min världsbild. Det är skönt, det ger en säkerhet som inte funnits i tidigare förhållanden.

Och visst tror jag inte att tolvåringar har samma koncept kring kärlek som tjugoåringar, men samtidigt tror jag att känslorna är lika starka även om de är annorlunda. =)

^ Håller verkligen med dig, jag trodde att jag älskat mina två första pojkvänner men det var inte fören jag träffade min tredje kille som jag var tillsammans med när jag var 16-17 som jag insåg innebörden av att älska.

Jag och min tredje kille gjorde slut, trots att vi älskade varann på riktigt så funkar det ändå inte alltid..

Nu är jag ihop med R och allt är jätte bra, för det första visste vi båda innebörden av kärlek och hade upplevt den och dessutom smärta och vi var vänner flera månader innan vi blev ett par, eftersom vi ville försäkra oss om att det var äkta.

Tror det är nyttigt att man har några förhållanden som passerar förbi på vägen till 'den rätta' .. Man måste vara med olika personer för att förstå vem/vad man gillar och vem man själv är egentligen.

^ så true!

Oki, idag kändes någons leende i magen. Kommer att gå över på två dagar, menmen.

So true!
Särskilt om kilen är blyg och inte så omtyckt, medans man själv är typ tvärtom!