Skriva av sig-tråden

Har så himla ont. Så fort jag slappnar av börjar jag gråta. Kul.

kinshaw vad har hänt vännen? vill du prata är det bara att skriva ett meddelande, skriva här, på facebook, på skype, sms, vad som helst!

Anapneo, allt och inget. Kommer nog skriva ett långt inlägg här senare ikväll. Puss på dig ♥

kinshaw allt för dig ♥

Talk to me Elin ♥

Anapneo, dsm sötnos ♥

fannyy, later ♥

ikka, Anapneo, Kintsugi, trevor, superman, accioron, expelliarmus och Elderwand - jag skulle vilja svara på det ni har skrivit enskilt, men det skulle ta allt för mycket tid och det enda jag har gemensamt till er är känslan av tacksamhet och uppskattning. Tack för att ni tog er tid att skriva ned det ni tyckte och tänkte, tack för att ni tog er tid att stötta och tack för att ni tog er tid att ens läsa hela den där texten. ♥

Och Elvira, du behöver inte be om ursäkt, verkligen inte. Ingenting av det var eller är ditt fel och det är ingenting du har stått för - tänk därför inte negativa tankar angående det. Du är bäst, vet du det? ♥

trevor
Älskade vän, det finns så många tankar jag har om mig. Positiva och höga tankar, självfallet. Du är så stark som har genomgått sådant som faktiskt kan skada något oerhört. Jag vet hur det känns när någon bara vill ha en som en leksak - när någon ljuger för en, berättar orden man vill höra, men inte menar dem. Det är jobbigt, det är fruktansvärt och man känner sig mer och mer närmare det svarta hålet som sakta sluker i en till ingenstans. Det känns som att man lever - fast man inte existerar. Åh vad jag önskade, på den tiden, att livet var fjäderlätt. Att man bara följde med när klockan bytte slag. Att man levde till fullo.

Kärlek betyder mycket i ens liv. Vi har kärlek överallt runt omkring oss; och många menar att kärleken mellan en och en annan individ, sådan kärlek där man känner sig trygg och inleder ett förhållande inte behövs. Jag tror jag säger att sådan kärlek är alltid någonting man behöver - men ingenting man dör av. Och jag tror att det är viktigt att många inser det. ♥ Ibland behöver man någon annan som inte är ens vän eller familjemedlem som säger att man är vacker precis som man är, ibland behöver man en famn att gömma sig i när man mår dåligt - och denna famnen tillhör då personen man är förälskad i.

Det är många som letar efter kärlek och jag, liksom du, vet precis varför. Men som jag skrev - sådan här kärlek kan man överleva utan. Det är alltid fint och mysigt och vackert att ha någon nära, men man får inte glömma bort att utifrån det så har man ett liv med fina vänner och underbara släktingar. Jag förstår att du mår dåligt just nu - det är alltid svårt i början, men jag är glad över att du känner dig lättad och har pratat ut med honom, och att du ser saker ur en annan synvinkel du.

Finns inga ord som beskriver hur mycket jag tycker om dig vännen. Keep on fighting. ♥

trevor, Anapneo: ♥

Såhär är det: En av mina bästa vänner var med om en allvarlig olycka strax innan skolstarten. Det var sjukt jobbigt och det tär fortfarande på mig, även fast hon blivit avsevärt bättre. Det är den vännen man går till när saker blir tunga, och det har blivit så sjukt tungt med allt nu.

Familjen går sönder. Han den där är tillbaka i mitt liv. Mitt förhållande håller på att trasas sönder. Min finaste nätkompis (som jag träffade i London ♥ ) har fått cancer. Jag saknar min far. Jag har slutat äta ordentligt. En annan kompis har blivit misshandlad. Och jag känner att jag vill vara på alla platser utom just här.

Jag går till skolan, jag pratar, jag skrattar, jag umgås, jag lever. Men hela tiden är det den där rösten i huvudet som väser: Du är ingen bra vän. Du borde finnas vid deras sida nu, som de skulle ha varit vid din.

Hur sämst får man vara egentligen.

Plus, jag ser mina gamla vänner i skolan hela tiden, på bussen, i stan. Och jag vet inte om jag får hälsa, om jag är tillräcklig för dem än idag, eller om de hatar mig. Jag känner mig totalt värdelös.

Och orden som han den där hela tiden sade, får mig att må illa, spy, drömma mardrömmar, skaka och tappa all lust till att se mig själv som en person. Orden som säger duärenvärdelöshora, dukaningenting, duäräckligochallavetdet, alla hatar dig.

Jag trevar på en skör tråd mellan grovt självhat som ger mig plötsliga impulser att spy, slå mig själv eller avbryta all kontakt med vänner för att jag är inte värd detta, och överdriven narcissism som får mig att se ner på andra bara för att de inte förstår mig.

Vad fan har hänt med mig? Jag skulle ha tagit erbjudandet att flytta in till en fosterfamilj - varför skulle jag vilja bo kvar i en håla där allting hänt för många gånger?

Därför är allt fel. Inga ord finns för att beskriva en känsla som är så delad och skiftande att jag är värre än en stressad vikarie i klimakteriet.

soratanaka

jag vet inte vad jag ska säga förrutom att du måste vara stark.
jag kan inte ens tänka mig in i hur hemsk din situation är, och jag är ledsen för att jag inte kan ge något bättre råd. ♥

soratanaka: Åh, vännen. ♥ Vilken röra... Jag vet verkligen hur det är att vilja finnas där för vänner när man inte kan; det suger, really, Men du, att gå till skolan, skratta och leva är inga synder, det är sådant du måste. Du måste våga leva ditt eget liv, även om det är svårt.

Jag förstår att allt är hur jobbigt som helst, men det enda rådet jag kan ge dig är att fortsätta kämpa & gå vidare. Everything will be okay in the end; if it's not okay it's not the end. ♥