Skriva av sig-tråden

trevor, jag blev tårögd av att läsa din text, och om jag skulle läsa den igen skulle jag nog börja gråta. Jag är mållös. Har ingen aning om vad jag ska säga. Jag tycker det är hemskt att du har fått utstå så pass mycket negativ gällande killar. Supertråkigt. Hoppas du hittar en underbar kille i framtiden, för det förtjänar du. Du är en otroligt stark person som orkat gå igenom detta, och jag beundrar det verkligen.
Finns om du vill snacka någon gång. ♥

trevor
Jag älskar dig gumman. Jag vet att jag inte har funnits där hela tiden och stöttat dig, men jag har samtidigt inte vetat om hälften. En sak känner jag mig dock delaktig i, men både du och jag vet om det och jag tror vi båda ångrar vissa saker under den perioden. Eller jag tror inte, jag vet. & förlåt för det. Fast egentligen är det väl inte vi som ska säga förlåt till varandra, det är idioten som kom emellan oss...

Ingen ska få chansen att trycka ner dig på detta sätt, för du förtjänar människor som älskar dig för den du är och respekterar din vilja och dina åsikter. Du kommer att hitta någon, det lovar jag. Puss ♥

trevor Känns urtöntigt att säga men kämpa på, det finns många killar som är skit men det finns även de som är bra! What doesn't kill you makes you stronger. Du kommer säkert att se tillbaka på ditt förra förhållande som du sa - inse hur mycket du lärt dig av det och glädjas av den tiden ni hade! Fortsätt stå på dig och vara så stark du varit hittills ♥

Ville skriva något iallafall..

Det känns som jag är en tråkig bok. Ingen vill läsa mig. Jag är inte värd att läsa. Jag har två storasystrar som är både snygga och smarta. Den ena gick just ut gymnasiet med toppbetyg. Det händer saker i deras liv. Jag är bara en tråkig bok

Jag vet att jag har klagat över min mamma förut, men nu gör jag det igen.

Vad jag än gör, så är det fel.
Hur jag än ser ut, så är det fel.
Vad jag än säger så är det fel.
Enligt min mamma.
Sitter jag vid datorn, så borde jag gå och läsa istället. Läser jag för länge klagar hon på att jag inte kan sitta med näsan i en bok hela mitt liv.
Har jag på mig "pösiga" kläder så är det fel. Jag ska enligt mamma ha tajta kläder, vilket jag HATAR. Jag tycker det är så sjukt obekvämt och jag ser helt fkkd up ut i det. Jag gillar att ha lite mer "pösiga" kläder(heter det ens så?o.o), det är så mycket skönare och det är så mysigt med tröjor som man kan mysa in sig i.
Men NEJ DÅ, det är FEL FEL FEL FEL FEL.
Om mamma frågar något, och jag svarar då klagar hon ALLTID på mitt tonläge. HUR JAG ÄN LÅTER. Även om jag anstränger mig för att ha en trevlig ton så säger hon alltid "Och låt inte sådär. Du har en förjävlig attityd som du måste ändra på." och så har hon värsta långa talet om hur otrevlig, ohyfsad,kaxig,stöddig,elak och nonchalant jag är. Visst, jag erkänner, jag är inte ett litet helgon som alltid är trevlig. Jag är kaxig och stöddig, det vet jag, det är sådan jag är. Men jag vet också att jag kan prata med ett trevligt tonfall, och det är det jag gör när jag svarar min mamma. Men inte enligt henne. Vad fan ska jag göra för att få henne att inse att hon driver mig till vansinne?

Sedan håller hon alltid på och babblar om hur pantade släkten är. Vill inte gå in på detaljer när det gäller det men ja. Hon tror att hon är så jävla smart och inte gör några som helst misstag. Hon tror att hon äger ut hela släkten och att hon alltid ser allt så positivt och är så glad hela tiden.
Men det är hon inte. Hon är fan en av de mest suraste personerna jag har oturen att fått lära känna.
Och hon säger till mig att jag måste bli mer positiv och trevlig och glad, men vafan det är inte så lätt att vara glad och positiv efter allt jag gick igenom i skolan, och det som jag fortfarande går igenom, utan att få stöd hemma. Det är inte så jävla lätt att vara glad när ens mamma förstör ens humör hela tiden.

Jag VET att jag har en förjävlig attityd, det behöver hon inte slänga i ansiktet på mig hela tiden. Jag VET att jag är en otroligt negativ person med ingen självkänsla eller självförtroende, vilket inte är så konstigt när man har vuxit upp och varje dag i skolan fått höra att man inte är värd ett skit,att man är så jävla ful,att man bara borde gå och dö. Och sedan fått höra samma sak från sin storebror när man kommer hem.

Jag har vuxit upp med att bli nedtryckt i skolan, för att sedan komma hem och bli nedtryckt av min bror.
Nu i somras skällde min låtsaspappa och min mamma ut min bror, för första gången någonsin. Min bror tog till sig och skärpte till sig. Men nu har han börjat mer och mer igen.
Hur kul är det att ha en bror, som snart är 18, som säger "Fan du borde ta livet av dig. Annars kommer någon annan, eller jag, döda dig." osv.?
Inte så kul.
Jag blir så jävla trött på min familj. Allt de gör är att hacka på mig. Sure, jag hackar på dem nu, men jag brukar ALDRIG kommentera allt så som de gör.

Nu på torsdag åker min mamma och låtsaspappa till Budapest. De kommer hem på söndag. Tanken var att jag skulle vara ensam hemma, men nu ska jag bli TVINGAD till att bo hos min pappa, som jag inte har träffat på 10 veckor.
Jag vill INTE träffa min pappa. Och nu ska jag bli tvingad till att bo där några dar? Så fan heller.
Torsdag - Fredag stannar jag hos mamma, ska komma på någon anledning. Fredag - Lördag ska jag sova hos en kompis. Lördag - Söndag ska jag fråga en annan kompis om jag kan sova hos henne, för på söndagen så ska vi se Glee 3D. Och efter det kan jag åka hem till mamma. Och då slipper jag åka till pappa. Iofs kommer mamma bli förbannad på mig, och pappa kommer inte ens höra av sig.

Blir så trött på min familj. Blir trött på mig själv. Längtar som bara den tills den dan då jag kan sticka härifrån.

kinshaw och ninja
Tack, tack och tack! Det är jätteskönt att få höra stöttande ord och bra respons när man delat med sig av något jobbigt. Ni är hur snälla som helst. ♥

expelliarmus
Vi har ingenting att säga förlåt om i den situationen, verkligen inte. Jag vet nu att du bara ville mig väl och jag är ledsen att jag inte lyssnade på dig, men han tillhör det förflutna. Jag tror faktiskt att tack vare att vi har haft våra up and down's tack vare honom så är det därför vi nu kan känna oss så säkra - för vi vet att vi alltid hittar tillbaks varandra. Jag älskar dig. ♥ Du säger att du inte alltid har funnits där och stöttat mig; men jag kan säga det, att det är oftast ditt stöd som har värmt mest, när det har funnits. Från dig får man inte endast en kram och några fina ord, utan även hjälp, tips och råd, som faktiskt hjälper. Du är underbar.

trevor: Det finns många killar i världen som är skit. Så är det, tyvärr. Jag tycker verkligen det är hemskt att sen så fin tjej som du fått stå ut med så mycket. Det är inte rättvist någonstans alls. Jag hoppas verkligen att du, som du skrev, inser nu att det finns bra killar också. Att vara rädd och dra sig undan är ingen bra lösning, det får en bara att känna sig mer nedtryckt. Jag hoppas att du kan ta det du gått igenom och vända det till något positivt, även om det är jobbigt, men you know: "what doesn't kill you makes you stronger".

Somnium: Har du några riktiga vänner irl som du kan prata med? Som verkligen lyssnar och bryr sig när du berättar hur du mår? Annars (eller kanske ändå, jag vet inte) tror jag att du skulle må mycket bättre av någon form av platsombyte; att komma till en skola där du slipper bli nedtryckt eller börja med en fritidsaktivitet där du kan få nya kompisar.

Vad du ska göra åt situationen med din mamma och bror vet jag inte, men jag tycker att du borde förklara för dem hur du känner, även om du gjort det förut. Se till att ni sätter er ner och är helt lugna och bara berätta så tror jag att de kommer lyssna och förhoppningsvis bättra sig.

Stay strong. ♥

Allt är fel för tillfället. Det finns inga ord.
2011 är nästan värre än 2010, och jag trodde inte det var möjligt.

Vetinte vad som har hänt eller så men du får en mental hug *hug* ♥

hoppas det blir bättre!
men precis som trevor ger jag dig en mental hug! *hugs traveling from the screen to you* ♥