PRS med jagärjag

Aurora blåste ut luft genom näsan.
"Ärr som ärr" muttrade hon och ställde sig upp. Hon samlade ihop glasbitarna och lade dem på vasken. Hon tog papper och torkade upp den blåa vätskan och tog nytt papper för att trycka mot sin hand. Det jobbiga med att inte vara myndig; hon fick inte utöva magi utanför skolan. Hon tittade på Leah.
"Det ser bra ut" sa hon och log. Hon höjde på ena ögonbrynet.
"Du skulle ju kunna fixa tillbaka håret, dina bröder kan väl hjälpa dig?" sa hon och satte sig på toalettlocket.
"Men det är klart, vi är rätt olika. Jag hade gjort allt för att hetsa mina föräldrar om de var som dina" sa hon och skakade på huvudet.

Hon kollade bak på Aurora. Tog fram en bit bomull och blötte den. Började torka på sin handled.
- tro mig. Jag hade en period där jag försökte många gånger och gjorde allt för att reta den trots att mina föräldrar varnade mig. Men jag blev straffad sa hon lågt. Visade sin handrygg. På i princip hela handryggen fanns ord som inskurna. Allt från besvikelse och annat liknande.
- mamma lät mig skriva straffmeningar på en lite ny nivå sa hon och bet sig i läppen. Lät Aurora se handen.
- pappa gillade inte det men mamma har lite kommandot i denna familjen sa hon.

Aurora grimaserade när hon såg Leahs handrygg.
"Jag har hört om de där pennorna, men jag trodde de var en myt" sa hon och skakade på huvudet.
"De är ju värre än Mrs Brennan, som äger barnhemmet jag bor på, och det säger en del, för hon är dum i huvudet på riktigt" sa Aurora och suckade.
"Men hon skulle ju dock aldrig rista in saker på oss" la hon till och tittade på handleden igen. Mrs Brennan var vidrig, men hon skadade ju aldrig dem. Inte fysiskt i alla fall.
"Går det inte att få bort på något sätt? Mitt ben kan inte fixas utan stora risker, eftersom mugglarläkarna var där och pillade först. Men ditt är ju orsakat av magi, så det borde väl gå att fixa?" frågade hon och tittade på Leah.

Hon kollade på Leah och skrattade glädjelöst till.
- tror du att mamma skulle riskera att förlora jobbet på ministeriet och låta mig berätta det för något? Det skulle bara bli värre. Sa hon och ryckte på axlarna.
- sen är det tekniskt sett inte hon som gör det. Jag får en fjäderpenna av henne varje år i julklapp som jag ska skriva straffmeningar med. Ibland är det en vanlig och ibland är det en magisk. Så det är lite som rysk roulette. Vi får väl se vad jag får idag. Men kan vi gå ut från badrummet nu? Det känns lite märkligt att stå här inne sa hon med ett skratt. Öppnade dörren och gick mot sitt rum.

Aurora skakade på huvudet och reste sig upp.
"Visst, jag måste ju ersätta denna" sa hon och skrapade ner glasbitarna i papperskorgen. Hon reste sig upp från toalettsitsen och grimaserade lite.
"Problemet är att de är beroendeframkallande, tyvärr, så min användning av dem har ökat drastiskt på kort tid" sa hon och skakade på huvudet.
"Jag vet inte om du har tagit smärtstillande någon gång, men friheten när de kickar in är så befriande att man blir beroende av känslan, så nu klarar jag knappt av att det gör lite ont innan jag tar en ny" sa hon och suckade. Det kändes skönt att prata om det, senast hon hade gjort det var med Daniel. Hon insåg aldrig att det var bra att prata om det förrän hon gjorde det.

Hon kollade på Aurora och funderade en stund.
- ge mig flaskorna. Låt mig ta hand om dem så får du när du har ont på riktigt så blir risken mindre att du tar för mycket och jag får dessutom ännu mer övertag över dig, du vet som den prefekt jag är sa hon med ett litet lekfullt leende och drog en hand genom sitt korta hår. Hur kunde hon känna såhär inför en annan tjej? Hon kände samma känsla som hon haft när hon fick sin första crush. Man kan ju inte va kär i en tjej? Det var i alla fall inget hennes föräldrar lärt henne om.
- men vi borde klä på oss. Annars kommer mamma och pappa undra vart vi är sa hon mjukt och kollade på henne.

Aurora skakade på huvudet.
"Är du galen? Du har inte sett mig när det är som värst, det är ingen rolig syn" sa hon och fiskade upp påsen som klirrade. Hon öppnade den dock inte, utan höll bara i den medan hon funderade. Det gjorde ju faktiskt inte så ont just nu, hon haltade ju inte ens. Det kändes bara att det var på väg. Hon kastade en blick på Leah och slängde påsen på sängen.
"Sekunden jag vill avbryta det här lilla experimentet är det avbrutet, okej?" sa hon och tog upp den enda klänningen som fanns i kofferten. Egentligen borde hon ha köpt en ny, hon hade fått sy fast dragkedjan, men hon hade gjort ett bra jobb, tyckte hon själv i alla fall. Hon gick in i badrummet och drog den på sig. Den slutade precis innan knäna, vilket gjorde att hon slapp sminka över sitt ärr. Hon flätade det långa håret i en hästsvans som hängde ner längst med hela ryggen på henne och målade läpparna klarröda, vilket matchade bra med den gröna klänningen. Hon sminkade sig och gick ut genom dörren och bort mot Leahs rum igen.

Leah bet sig löst i läppen. La ner flaskorna i en enkel väska som hon skulle ha med sig där hon även la ner några galleoner innan hon öppnade garderoben och letade efter något att ha på sig. Hon drog på sig en enkel svart klänning som satt smickrande på hennes kropp. Hon gick ut i sitt rum och kollade dig i spegeln. Det fick väl duga. Hon kollade ordentligt så att Aurora inte var där innan hon hårt stängde ögonen och tänkte och när hon öppnade dem igen var hennes innan så ljusa hår klarblått. Hon fnittrade svagt. Detta var något hon gjorde endast när hon var ensam. Inte ens hennes föräldrar visste om henne. Ingen skulle få veta att hon var en metamorfmagus. Inte ens hennes föräldrar. De skulle alltid vara hennes lilla hemlighet tänkte hon. Hon ryckte till när hon såg dörren öppnas och Aurora kom in. Där stod Leah i blått hår framför spegeln och hon hade ingen aning hur hon skulle förklara det.

Aurora öppnade dörren och såg först klänningen som satt på Leah. Den satt väldigt bra på henne. Hon tittade på Leah och skulle precis säga något när hon såg att någonting var väldigt annorlunda. Hon gapade.
"Är du en metamorphmagus?" utbrast hon och såg förvånad ut.
"Häftigt!" sa hon och gick fram till Leah. Hon tittade på hennes handled igen.
"Då kan du ju verkligen få bort de där ärren om du vill ju" sa hon och log.

Hon stirrade på Aurora innan hon stängde dörren.
- säg inte det så högt, ingen vet om det och jag vill gärna att det ska fortsätta vara så sa hon lågt.
- Men vad tror du min mamma skulle säga om mina ärr helt plötsligt var borta? Det skulle inte funka okej? Lova att inte berätta detta för någon sa hon tyst och kollade på Aurora med allvarlig blick innan hon slöt ögonen hårt. Hennes hår skiftades tillbaka till hennes egna blonda hår och hon tog på sig en kappa och tog sin väska.