PRS yehet & Emma07

Kyle såg upp då han hörde Hailey, hade faktiskt inte hört henne komma utan suttit försjunken i både boken och tankar. Han log lite mot henne och tänkte, ville prata med henne men var lite osäker på hur han skulle börja.
"Man tackar", svarade han retsamt direkt, såg efter henne.
"Vänta lite", sade han, ville som sagt prata med henne men var något osäker på hur han skulle börja.

Hailey tar ett tyst andetag med ryggen mot honom, undrar om hon ska ta sig i kragen och prata med honom, eller låta sig själv bete sig som en femåring en gång. Bara springa iväg med händerna för öronen och skrika allt hon kan. Hon bestämmer sig för att det skulle vara mycket mer pinsamt än det hon skulle möta om hon stannar.
"Vad är det?" frågar Hailey tillslut och vänder sig mot honom.

Kyle såg på henne och tänkte, öppnade munnen men stängde den sen igen då han var osäker på vad han skulle säga. Han ville ta upp det som hände, eller snarare inte hände, dagen innan, men visste ärligt talat inte riktigt hur han skulle ta upp det. Men i vilket fall som helst kunde han inte sitta tyst där hur länge som helst utan att säga nåt, han var tvungen att säga något i vilket fall som helst för att få henne att stanna.
"Eh, jag...", började han.

Sjuttonåringen väntar på ett svar, och när hon märker att Kyle inte riktigt vet vad han ska säga, åker ögonbrynen upp mot pannan.
"Du vadå?" undrar Hailey, inte för att hon vill pressa honom. Men om det ska fortsätta vara stelt så vill hon bara börja röra sig uppåt med en gång.

Kyle såg på henne och tvekade lite, tog ett djupt andetag.
"Vad hade hänt om vi inte blivit avbrutna igår?", frågade han sedan rätt ut, hade till sist bestämt sig för att bara fråga rätt ut då han aldrig hade varit mycket för att linda in orden eller liknande. Och så ville han ärligt talat veta.

Hailey tystnar till, biter sig i underläppen medan hjärnan gör sin dagliga springtur. Vad ska hon svara på detta?
"Ingen aning. Kan nämligen inte se in i alternativa universum," svarar hon och låter blicken glida upp mot honom. "Jag var jäkligt dum i huvudet, vet inte vad som for in mig."

Kyle granskade henne lite och tänkte, reste sig upp och såg på henne.
"Nej, det tycker jag inte", sade han ärligt, bet sig snabbt i läppen med blicken på henne.
"Hade du velat veta?", frågade han sen, kanske något vågat men ärligt talat så hade han väl inte så jättemycket att förlora.

Hailey följer honom med blicken när han ställer sig upp från soffan, låter blicken sjunka in i de gröna ögonen.
"Kanske," säger hon tyst som svar. "Kanske skulle ha tuppat av pågrund av genans." lägger Hailey till med ett litet, roat leende över läpparna.

Kyle såg tyst på henne och mötte hennes blick, skrattade till lite av hennes ord.
"Du lär inte få reda på det om du inte provar", retades han med ett roat leende.

Hailey finner sig själv återigen le av den andres sällskap, och blir än en gång förvånad av det som kommer ut ur hans mun.
"Vill du prova det?" retas hon tillbaka med armarna i kors.