Percy Jackson ÖPPET Rollspel

Cleo hade varit hos sina bröder i ett tag, hon lockade till sig väldigt få monster så hon kunde vara utanför lägret väldigt ofta under längre perioder. Hon klev ut från bilen efter att ha kramat sin äldsta bror hejdå då han kört dit henne. Hon väntade tills bilen var borta innan hon gick mot lägrets port. Hon kliade sig på armen och såg sig omkring. Hon rynkade på pannan då hon såg en tjej vara på väg ut. Hon brydde sig inte särskilt mycket men hon var ganska säker på att det en dotter till en av de tre stora gudarna, det var sällan dom lämnade lägret utan satyrer. Hon ryckte på axlarna och började gå mot sin stuga.

På kullen till Halvblodslägret stod en kvinna i femtonårsåldern. Efter en lång resa var hon framme, hon hade i ett år vetat att hon någon gång skulle hamna där, men Camp hade inte väntat henne. Känslan av att halvblodslägret kämpade emot henne var stark, och Hailey kände ett litet motstånd när hon gick igenom barriären. Ännu ett ställe där hon var oönskad.
Hon stod där med skarp blick och benen borätt isär för att få bättre balans. Hon var lång, mycket lång, och på hennes relativt korta klackar blev hon ännu längre.
En tjej kom emot henne, antagligen inte för att gå mot henne, en känsla sa Hailey att tjejen var påväg bort från Camp, men det var mest en känsla. Baserat på att tjejen inte värkade ha sett henne. Med sitt ytterst vackra bruna hår gick hon med arga steg och en pilbåge i handen upp för kullen. Snart fick hon syn på Hailey!
"Det här är Camp va," sa Hailey, mer som en öppningsreplik än en fråga eftersom det fanns tillräckligt många tecken på att hon hade rätt. Innan tjejen han svara fortsatte hon:
"Dig ska min inte mucka gräl med va?", och så började hon gå, och när hon passerat tjejen vände hon sig om.
"Snyggt hår. Jag heter Hailey"

---
It is you I am talking to LunaLovegood

Det var nästintill tomt vi svärdfäktningen. Det var ganska skönt. Det var lugnt och ganska tyst. Alva föredrog sin dolk, men hon klarade sig rätt bra med svärd också. Hon undrade vilka nya som skulle komma i år. Hon Hoppades att det inte skulle vara några idioter.

Rue vände sig snabbt.
"Tack," fräste hon, men mjuknade lite sedan. "Jo, detta är Camp. Vem är du?"
Rue insåg snabbt att hon redan sagt sitt namn så hon frågade snabbt: "godly parent alltså. Och du kanske har rätt, man ska inte mucka gräl med mig."

Hailey stannade till och tittade mot marken. När hon sedan började tala vände hon på huvudet och tittade med sorgsen blick på henne.
"Vet inte, jag har aldrig träffat någon av mina föräldrar.
Du då?" frågade hon.

"Jo," Rue skruvade på sig. "Efter mammas död har pappa, alltså min dödliga, varit konstig." Rue kippade lite efter andan. "Och Hades, han kom först när jag verkligen behövde," Rue drog upp värjan hon hade i bältet "den här."

"Grattis. Fast... Vapen hjälper väl inte mot monster? En gång stack jag fem knivar i hjärtat på ett monster, det var nog för ett halvår sedan", Hailey rynkade pannan fundersamt,"Men den fortsatte att leva. Som tur är har jag bara stött på fem monster"
Hailey log. Sedan mindes hon.
"Vart ska du? Det såg ut som om du var påväg någonstans"

"Äh," sa Rue. "Det spelar ingen roll nu. Jag ändrade mig om att sticka." Hon tittade upp mot camp.
Tänk vad man kan ändra sig snabbt.
"Kom." sa Rue. "vi kan gå upp nu."

Dylan nickade mot Theo.
"Precis", höll han med honom. Det skulle väl räcka att de ofta brukade bli kända som rebeller, dem behövde inte vara de enda nordiska också. Han flinade till lite.
"Precis, du har redan gett oss dåligt rykte", retades han genast med vännen.

Theo såg på sin vän direkt när han sa sitt sista och surnade lite
-Jag? psst du har hjälpt mig på traven dude. Din morsa har uppfostrat mig mer än min egna pappa gjorde.
sa ahn och suckar tyst. Enda sen hans pappa gifte om sig hade det varit kaos enda itlls han hade möt Dylan så det hade blivit hans fristad alla dessa 5 åren. Var det skit hemma stack han dit och gömde sig och kunde lita på den familjen.