Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Piper och Jason hade lämnat stora huset nästan samtidigt som de hade kommit till stora huset. Det hade inte varit trevligt.
Jasons arga blick hade nästan bränt hål i mig-Eller det hade känts så. Piper hade ignorerat mig men ibland muttrat några saker som bara Jason verkade uppfatta.
När Emma sedan hade bärts bort till Athenas stuga hade jag gett mig iväg till stuga tre.
Den oftast svala luften kändes nu tung och jobbig. Havet utanför fönstret hade inte kluckat så välkomande utan känts som ett fientligt teritorium.
Percy satt på sin säng, och Julia låg i en annan. Helt utmattad. Om hon inte hade varit fånge hos Kronos i vem vet hur många dagar, hade jag tyckt det var konstigt att hon sov klockan ett på dagen.
Percy hade inte velat gå och han hade ögonen på mig.
Till slut tog han till orda. Hans röst lät tunn och sorgsen.
''Will. Varför...?''
Jag svarade inte direkt. Jag var fortfarande skamsen. Men just nu kändes skamsen som ett milt ord. Inte i närheten från hur jag kände mig.
''Jag....Kronos övertalade mig'' mumlade jag och tittade upp i taket, där jag låg i sängen.
''Skyll inte allt...'' började han igen, men jag avbröt.
''Nej, det var på grund av mig också.''

När jag kom in i stugan.
"Så hur kommer det sig att du blev vän med Tartaros?" Frågade Nico när jag kom in.
"Vi kan väl säga att jag sade att det var coolt att träffa honom och sade schyssta saker så blev vi vänner." Sade jag stolt.
"Menade du det?" Frågade Nico misstänksamt.
"Ofc jag gjorde, han är ju sjukt cool." Sade jag och himlade med ögonen.
"Bara du Ally tänker så." Skrattade Nico och skakade på huvudet.
Jag flinade mot honom.
"Hur länge tänker du vara hör?" Frågade Nico allvarligt.
"Ända tills Emma blir frisk några timmar, sen går vi." Sade jag och mitt flin blev stelare egentligen ville jag inte gå och lämna Nico men jag var tvungen.
"Lova att inte försöka död?" Frågade Nico.
"Kan inte lova men ska försöka, men om jag gör det hittar du alltid mig i underjorden." Sade jag och fan Nico ett leende.

" Nej, men jag mår bra," sa jag trots att jag mådde allt annat än bra. Will såg tveksam ut och han såg på mig.
" Nej Emma, du stannar här tills ditt ben har läckt," sa han och jag stönade.
" Kan du hämta Keiron iallafall?" frågade jag och Will nickade, sen rusade han och hämtade Keiron. Nån minut senare var han tillbaka med Keiron.
" Vad ville du Emma?" Jag berättade allt om drömmen, utom om det där med Kronos. Keiron såg mer och mer fundersam ut. " Jag borde ha förstått det, var det något mer?"
" Nej," sa jag hastigt och Keiron såg misstänksamt på mig.

Percy var fortfarande i stugan. Han ville inte lämna mig här ensam med Julia. Det var tydligt.
Den gemenskapen vi hade haft var borta. Det var stelt mellan oss och han kändes som en avlägsen släkting jag aldrig hade träffat.
jag låg under täcket och blundade hårt. Hur hårt jag en önskade få lite sömn så kunde jag inte sova på grund av alla tankarna som susade runt innom mig.
Percys och mitt samtal förut hade inte varit lyckat. Ingen hade velat bryta tystnaden när den väl kom.
Allt som hade hänt susade runt i mitt huvud. Hur jag kommit till lägret första gången, när Poseidon erkände mig. Hur jag träffade Ally och Emma. Vi blev en trio. En awesom trio som alltid skulle hålla ihop. Men...så hade det varit med den saken.
När jag tänkte på allt kändes det som om jag ville försvinna igen. Men den här gången mycket plågsammare. För det var just det som jag förtjänade.
Jag kramade kudden hårt och lät skuldkänslorna ta över.

Jag kollade under min säng där det fanns en koffert. Jag öppnade det och såg att hela kofferten var full med choklad.
"Nico vill du har choklad?" Frågade jag.
"Ja, men hur kunde du leva utan choklad i fyra dagar?" Frågade Nico.
"Kan bero på att jag tyckte det var roande att skrämma Zeus så jag tänkte inte på det." Sade jag och kollade dramatiskt upp med ett drömmande min.
"Ibland undrar jag om jag missade något roligt, för det ser ut som om du älskade vara i Tartaros.
"Det var väldigt roligt där, om man har en uppblåst gud och blir vän med Tartaros så är det roligt för." Skrattade jag.

Jag visste att det var dags att ge sig iväg igen. Jag stod vid porten med Ally och Wilma, folk slängde hatiska blickar på Wilma. Tillslut gick jag fram och ställde mig framför alla.
" Varför är ni arga på Wilma? Det är jag som borde vara arg, det är jag som har blivit hotad och satt i fängelse. Ni vet inte vad som hände! Dessutom var det pågrund av gudarna, de hade kunnat vifta med fingrarna så hade inte mitt ben varit brutet och Ally hade inte hamnat i Tartaros, så håll käften allihopa," det sista skrek jag ut och folk backade ett steg.
" Nej precis, ni vet inte vad som hände," sa Ally som ställt sig brevid mig. Wilma stod i bakgrunden och såg på.

''Kom vi sticker'' mumlade jag och gick igenom porten. Emma och Ally gav åskådarna en sista kall blick och sedan följde efter mig.
Hettan stekte när vi gick på en liten landsväg. Ingen bil hade synts till-vilket kanske var ganska bra med tanke på att vi ville ha så lite uppmärksamhet som möjligt.
Mitt huvud värkte av migrän efter att ha vandrat i snart två timmar utan paos, men jag ville inte säga det.
''Vad gör vi det här för?'' Mumlade jag frågande och vände mig mot mina vänner som såg pigga ut jämnfört med hur jag kände mig.
''För att Kronos inte har försvunnit helt'' muttrade Emma.
''Ah'' svarade jag.
Ally hade börjat rota i sin väska som hon hade tagit med sig. Sedan drog hon upp någonting som låg i papper.
''Choklad?'' Frågade hon strålande men jag skakade på huvudet.
''Lite'' tackade Emma.

Jag gav de konstiga blickar.
"Choklad är det godaste som finns." Muttrade jag tyst och tog deras händer och skuggrest de till Alaska.
Det gick inte så bra för vi var intedär utan i Kanada. Jag kände mig svag och ramlade ihop. Jag började känna plågor och jag började skrika. Tur att vi var i en skog.
"Ally Black gå med mig annars smakar du på mera smärta." Viskade Kronos i mitt huvud.
Aldrig! skrek jag i huvudet och kännde mer smärta men håll tyst.
"Ally hur mår du?" Frågade Will och EM oroligt.
Jag svarade aldrig för allt blev svart.

" Ally, vi sa ju att vi skulle ta oss fram som vanliga människor!," skrek jag till henne " ta fram lite nektar Wilma." Wilma tog fram lite nektar och gav till Ally.
" Bättre?" frågade jag och hon nickade.
" Är ni redo?" frågade hon.
" Oh nej Ally, du skuggreser inte mer nu," sa jag förebrående.
" Ja vi hittar något annat sätt att ta oss fram på," sa Wilma

''Kanske finns det någon hyrbåt...?'' Undrade jag men när jag såg Allys min fattade jag att det inte skulle hända.
''Nej'' sa Em som också hade sett Als min.''Och dessutom Will, vi är mitt i en skog'' jag såg skamsen ut.
''Tåg?'' Frågade Al och nickade mot en tågrells som låg längre bort. ''Om det är ett sånt som fraktar caror kan vi säkert hoppa på det. Men om det är fullt med passagerare blir det nog lite svårare''
''Hm... Al, har du choklad kvar?'' Frågade jag och var plötsligt lite hungrig. Hon blinkade åt mig.
''Så klart jag har. Choklad räddar liv'' hon sträckte fram en sån där klassisk choklad kaka och jag började gnaga på den.
''Vi väntar och ser om det kommer något tåg.'' sa Emma ''Vi behöver iallafall vila en stund. Och nej Al! Vi skuggreser inte med tanke på ditt tillstånd'' tillade Emma bestämt. Ally muttrade något ohörbart och satte sig upp.