ÖPPET fantasy-roll

Rozzos hälsning var inte direkt trevlig, den påminde lite om hur Endromeda varit i början.
"Du är en människa? Visst?" sade han och stirrade henne rakt i ögonen. Will tvingade sig själv att stirra tillbaka, samtidigt som hon svarade.
"Du säger det som om det är något fel med det", påpekade hon. "Ja, jag är människa. Ser du några vingar eller?" Det där sista viskade hon, för Will ville inte ställa till med bråk. Rozzo vände sig mot de andra.
"Vad heter ni då?" frågade han.

Han kunde inte undvika Will.
"Ja. Det är något fel att skrika missfoster och liknande till ett barn!" Skrek han till Will. Han hade avslöjat en nu en hemlighet. Hans föräldrar.
"Asså..." Han pustade ut.
"Förlåt mig jag kopplar alla människor till mina föräldrar..." Säger han och tittar förlåtande på Will. Han hade avslöjat sig själv varför inte avslöja hans hemska barndom?

Will skulle aldrig låta Rozzo veta det, inte just nu i alla fall, att hon tyckte synd om honom.
"Jag beklagar", sade hon kyligt. "Men jag hoppas att du förstår att alla människor inte är kopior av dina föräldrar." Will tänkte på sin far, den framgångsrika affärsmannen och att han aldrig höll några löften, men beslutade sig för att inte jämföra Rozzo's föräldrar med hennes far. Han brydde sig ju, trots allt.

Rozzo nickar. Den där Will verkade en aning annorlunda men han visste inte varför. Han skulle absolut inte säga det nu men han gillade Will och han litade på henne. Han skämdes över att han hade fördomar mot alla människor. Det tog ett tag innan det gick in att det kanske inte är så att människor är hemska. Fast med undantag såklart. Det finns ju vargar också som är hemska... Han ville gå fram och lukta vänligt på Räv men han lät bli, ifall dem skulle tro att han hade onda avsikter. Han vände sig återigen mot tjejen och "Rullstolen". Men som sagt undvek han ögonkontakt med mannen. Han ställde samma fråga som förut, om deras namn.

Endromeda slog till igen när hon hörde det. Hon hörde det hon velat höra. Rozzo hade visst inte heller haft en lätt barndom. Hon smålog lite och slog till igen. Trädet hade nu en spricka som löpte genom det. Hon gick iväg för att byta träd. Hon tänkte gå mot gläntan och välja ut ett träd så de kunde se hur stark hon faktist var. Det skulle visa dem något. Hon började gå den korta vägen till gläntan när hon hörde något. Hon vände på huvudet. I ett träd satt en svart ekorre och inspekterade henne med ett par röda ögon. Hon vände sig om och började gå vidare med snabba steg. Det var något hon inte gillade med ekorren. Den var liksom obehaglig. Hon stannade i gläntan och valde ut ett träd för att sedan låta de andra vars blickar vänts mot henne suddas ut tills det bara var hon och trädet. Hon sparkade och slog och tänkte skickligt. En spricka. Hon slog till igen. Den öppnade sig lite mer och blev större. Hon sparkade till trädet kraftigt. Det blev ett stort hål. Hon kännde sig lugnare nu. Vad skulle det egentligen göra om dessa mänskliga varelser kännde till hennes hemlighet? Hon gick tillbaka till Will och korsade armarna. Will såg arg ut, eller ja, så arg som Will kunde bli. Rozzo tittade stint på Amber, men underverk Azrean. Han verkade uppenbarligen provocera de andra. Hon suckade lite och log. "Jag är visst inte den ända folk inte står ut med här." Hon sa det skämtsamt och skrattade lite. Zia skulle inte tycka om hennes skämt och förmodligen inte Amber heller.

Arezran var något förvånad över att Rozzo undvek ögonkontakt med honom. Först då han kom intill dem hade Arez varit lite misstänksam mot honom, men då han berättat lite mer om sig försvann den misstänksamheten nästan helt. Han log emot vargen, vänligt.
"Jag heter Arezran", svarade han med en nickning till hälsning till Rozzo. Han ignorerade Endromedas kommentar.

Han blängde på Endromeda men inte för att vara elak. Han ville titta upp på Arezran men han kunde bara inte. Han skulle bara tänkte ännu mer på då han var så hjärtlös mot ett oskyldigt "kentaurbarn". Men Rozzo var tvungen att skärpa sig. Bara för att han hade varit hjärtlös en gång i tiden behövde han väl inte fortfarande vara det? Han kände sig larvig. Vad skulle dem andra tro? Att han var rädd för Arezran? Han kunde inte stå emot viljan att titta upp på hans ansikte och le.
"Fint namn." säger han tyst. Han gillade kentaurer men han blickade bara tillbaka. Rozzo trodde att Arezran skulle vara arg på honom men hur kunde Arezran veta vad som hade hänt för flera år sedan på en annan plats? Han litade på hela samlingen. Men en hade inte blivit presenterad.
"Vad är ditt namn?" sa han charmigt till den tjejen som han inte visste namnet på.

"Tack", svarade han med en nick och ett vänligt leende. Han märkte hur vargen inte riktigt verkade vilja se på honom först, vilket fortfarande förvånade honom. När han var yngre hade han inte tyckt om vargar efter vad som hänt, men efter åren med sin farfar hade det försvunnit.

"Så" säger Zia, reser sig upp och ser på dem alla.
"Vi kan ju alla erkänna att ingen av oss är mänskliga och att något konstigt har hänt. Något är orsaken till att vi alla är samlade här." hon ler lätt och börjar att sätta upp håret i en rufsig knut så hennes spetsiga trollöron blir synliga. Sedan drar hon av sig den långa kjolen och blottar ett par solbruna ben och en trollsvans. Hon bär ett par skogsgröna shorts och är barfota. Anklarna och armarna pryds av guldringar och hon bär guldringar i öronen med som örhängen. Hon liknar ett troll, men ändå inte riktigt. Troll brukar vara mer rynkiga, mer gröna i skinnet och ha större näsa. Hon har förmycket människa i sig. Hon var ett halvtroll, hatad av människor och hata av troll, inte tillhörande någonstans och sedd som ett missfoster.

"Okej... Så du är ett halvtroll? Förklarar en del." Endromeda log lite mot Zia, faktist. Hon hade avslöjat sig så det var väl dags för hon själv snart. Inte riktigt än men snart och hon ville bli godtagen så hon försökte anstränga sig lite för att godta Zia. Hon gick fram till henne och dunkade henne i ryggen på skoj. Sedan gick hon tillbaka till sin plats som om inget hade hänt. Att hon var ett halvtroll var ingen stor grej. Visst, de var hatade men de var enligt Endromeda bättre en troll och bättre än de flesta människor.