HP-roll [PRS]

Jag, Jade, Michael, (som nu hade duschat), Padma och den gnälliga tredjeårseleven hade satt oss i samma kupé.
”Han satte oss att sortera trolldryckerna, damma av hyllorna och sortera böckerna, damma av dem och så fick vi fixa hans skrivbord! Vi blev klara kvart i elva!” förklarade Padma upphetsat, men lågmält. Tredjeråseleven nickade instämmande.
”Han höll kvar oss i en halvtimma för att förklara att vi gjort fel med trolldryckerna och förklarade att
de var sprängfarliga”, sade den gnälliga tredjeårseleven och strök handen genom håret.
”Jag heter Joselyn Carter, förresten.” Hon sträckte fram handen och vi skakade den.
”Jaden Woodley, fast du kanske redan visse det”, presenterade jag mig och Joselyn log stort.
”Jade Woodley”, muttrade Jade och blängde på Joselyn.
”Michael Corner”, presenterade sig Michael. Joselyn nickade, men stirrade fortfarande på mig. Det kändes lite olustigt, men jag tvingade mig att inte vika undan från hennes blick.
”Något från vagnen, kära ni?” frågade godistanten och kikade in hos oss.
”Eh, nej tack”, pep Joselyn och vek av med blicken från mig och stirrade på den äldre damen i dörröppningen.
”Chokladgrodor”, sa jag santidigt som Jade sa
”Bertie Botts, tack!”
Vi stirrade förvirrat på varandra och damen skrattade och gav oss vårat godis.
” galleoner, kära ni”, sade hon och gav Michael en undrande blick.
”Nej tack”, sade han och jag och Jade betalade för vårt godis.


Resten av resan pratade vi och i Jades fall, sov. När tåget slutligen stannade vid Kings Cross-stationen gav jag Jade en örfil vilket fick henne att kvickna till, dock med en otroligt arg min. Jag och Jade skyndade oss att lyfta ut våra kofferter och vinka hejdå till de andra. Sedan gick vi ut ur tågt till perrongen där mamma och pappa väntade.

Andy letade sig fram till min lediga hand och vi gick snabbt mot tåget för att hinna få en kupé med skjutdörrar den här gången istället för en öppen vagn med bord.
Jag skrek till när något flaxade in i mitt huvud och jag trodde jag blev attackerad. Andy skrattade och höll ut sin arm där en uggla slog sig ned. Den hade med sig ett stort paket som den kämpade för att hålla upp med ena benet när den vände huvudet på sned mot mig. Jag log med en lättad suck.
"Hej lilla vän..." Sa jag med ljus röst och knöt bort det tunga paketet och ugglan hoade utmattat.
"Där är du ju Apollo!" Jag ryckte till när en röst dök upp bakom oss och jag chockades över att se Jaden komma joggandes mot oss med Michael Corner i eftersläp.
"Är det din uggla?" Undrade jag med höjda ögonbryn och strök den lilla fjäderhögen under näbben.
"Duuh..." Jaden sträckte ut sin arm och visslade varefter ugglan lämnade Andys arm för Jadens
"Apollo? Seriöst?" Andy flinade och Jaden skrattade till.
"Ja det var Jades idé att döpa henne till det..." Han ryckte lättsamt på axlarna.
"Klaga inte Jaden... Testa hur det är att ha en uggla som heter Piggelin." Det var Ronald Weasley som hade kommit fram till Jaden, tätt följd av Hermione Granger. Jag knep ihop munnen som ett streck och kollade mig snabbt omkring så inte nån annan Slytherin lagt notis till att jag stod i detta umgänge, men alla verkade vara för upptagna med sitt egna.

"Tänkte bara säga god jul Jaden..." Log Granger och strök Jadens arm.
"God Jul kompis, vi ses i prefektvagnen om två veckor." Ron nickade mot honom men vägrade att ens kolla mot mig och Andy. Det fanns få på den här skolan som avskydde mig och Draco i sådan stor grad som Ronald Weasley. Jag hade egentligen inte gjort något mot honom någonsin, men han hyste agg mot min familj i allmänhet.
"God jul på er!" Sa Jaden leendes mot dem och jag mottog en nickning från Granger som jag snabbt besvarade innan de två Gryffindor eleverna försvann.
"Kom hon med din julklapp så här dags alltså?" Jaden skakade på huvudet åt sin sega uggla som nafsade i ärmarna på hans kappa. Jag studerade paketet jag höll under armen och log lite.
"Tack Woodley, jag öppnar det på julafton." Han studerade mig en sekund.
"Dito Malfoy." Svarade han och gav mig en putt på axeln varefter han flämtade till.
"Just det! Jag köpte detta till dig Andy!" Sa han och grävde i ena fickan för att dra fram ett litet mjukt paket som han sträckte över till Andy.
"Åh... till mig?" Andy lät förvånad.
"God jul på er." Sa Jaden och nickade varefter han vände om.
"God jul Violet." Corner hade skakigt kastat ur sig de första orden sedan de kommit hit varefter han skyndade sig efter Jaden. Jag rynkade pannan lite.

"Vilken inkompitent med klockren skit han är!" Utbrast Andy och jag kollade på presenten han nu öppnat. Det var sockor.
"Varför ger han dig sockor?" Undrade jag förundrat och Andy skakade skrattandes på huvudet.
"Det är inte vanliga sockor, utan dessa ger en varningssignaler när fötterna luktar illa." Förklarade han. Jag skrattade hånfullt.

Vi steg ombord på tåget och hittade turligt nog en sista kupé som fortfarande var tom, men så fort vi slagit oss ned på olika sidor av fönstret så öppnades kupédörren och Blaise, Theo, Pansy, Draco och Daph stegade in.
"Perfekt! Ni har fixat oss en privat kupé!" Utbrast Theo och jag utbytte en blick med Andy som himlade med ögonen roat.

"Jaden! Jade!" pep mamma överlyckligt och tacklade mig och Jade i en björnkram så fort vi hunnit fram till dem.
"Får - inte - luft", flämtade jag och vred mig ur mammas grepp. Hon släppte oss båda ur kramen, men höll om våra axlar i ett stadigt grepp. Hennes rödbruna hår var noggrant uppsatt i en bulle och hon hade på sig sin ministerieklädnad. Hon log stort och en djup smilgrop på höger kind var synlig, de bruna ögonen lös. Den hade Jade ärvt, medan jag hade två otroligt svaga skrattgropar.
Pappas långa figur hade uppenbarat sig brevid mamma och han log också stort ner mot oss. Pappa hade sandfärgat hår och fräknar, men varken Jade eller jag hade ärvt fräknarna, som i princip alla på pappas sida hade.
"Hailey, ta det lugnt nu. Ungarna är helskinnade trots allt och nu är det min tur att ge dem var sin kram."
Pappas muskulösa armar la sig omkring mig och han klappade mig på ryggen.
"Otroligt bra jobbat med Quidditchen, Jaden", sade han och sträckte ut mig. Hans blå ögon mötte mina. "Jag är så stolt över dig." Mamma nickade entusiastiskt.
"Ja eller hur, vi är så stolta! Jade skrev och berättade, synd bara att du inte är sportintresserad gumman", lade mamma till och knuffade lekfullt min lillasyster(hon var faktiskt yngre med tio minuter) som i sin tur himlade med ögonen. "Ni kommer såklart vinna mot Hufflepuff, det var dessutom länge sen de van Quidditchpokalen!" Vid det sista fnös pappa åt mamma. Han hade varit Hufflare en gång i tiden och dessutom vaktare för Hufflepuffs lag. De flesta var nog ganska förvånade över det då han var mugglarfödd, men det kanske hade hjälpt att han innan han börjat på Hogwarts hade spelat 'fotboll' och då varit målvakt. Jag hade ändå aldrig fattat glädjen av att springa efter en boll på marken och försöka sparka den i mål. Efter att ha blängt på mamma i några sekunder böjde han sig ner och gav ännu en kram.
När vi gett kofferterna och uggleburarna till våra föräldrar harklade sig någon.
"Ursäkta mig", sade en mycket släpig röst och vi vände oss om för att stå öga mot öga med Lucius Malfoy. Brevid honom stod hans fru, men man kunde nästan tro att hon gömde sig bakom honom då han tog så mycket plats med sin ståtliga hållning. "Ni blockerar vägen."
"Visst, sir", fick mamma ur sig och hennes röst lät ovanligt syrlig och torr. Innan vi ens flyttat på oss ropade Lucius Malfoy till.
"Ah - Violet, Draco - där är ni ju! Jag och er mor trodde att vi skulle få leta i evigheter!" Hans fru log osäkert mot mamma, som envist fortsatte blänga på de två som snabbt blev fyra, då Violet och Draco Malfoy skyndade igenom vimlet av elever och föräldrar. De mottog stora kramar av sin mor medan deras far bara hälsade dem med att de skulle skynda sig. Jag fick ögonkontakt med Violet en sekund och kunde inte låta bli att tycka synd om henne.
Jag hade trott att alla som hade föräldrar hade sådana som brydde sig men tydligen haft fel.

Resan hem hade tagit extra lång tid den här gången, antagligen för att jag varit trött efter att ha gått upp så tidigt inför straffkommenderingen. Sen hjälpte det inte att Theo jämt skulle snacka hål i huvudet på oss. Missförstå mig inte, Theo var helt underbar men Merlin vilken pladderapa han var! Klockan var halv nio på kvällen när det gnisslade i bromsarna och tåget började sakta in.
"Men om man tänker logiskt på saken så..."
"Silencio!" Draco hade för 6473:e gången kastat trollformeln över Theo som snabbt avvärjde besvärjelsen från sig själv.
"Okej okej hörrni, vi är framme nu!" Sa jag och skakade misstroget på huvudet.
"Vad ohyfsad du är Draco." Theo muttrade och Draco flinade.
"Säg det till vår far." Utmanade han honom och Theo skakade snabbt på huvudet.
"Nej tack, jag föredrar att ha huvudet kvar på halsen."
"Nästan huvudlöse Theo" Sa jag medan jag ryckte ned mitt handbagage från hatthyllan och de andra började skratta.
"Äsch gaska upp dig nu Nott, det är bara två veckor tills du får återförenas med din kära Draco igen." Retades Andy och han mottog kalla blickar från Theo och min bror.
Jag hade noterat under tågresan att Pansy och Blaise hade smitit iväg och jag visste mycket väl vad det hela handlade om.

Tåget stannade och vi lämnade kupén på led för att trängas i den lilla korridoren mot utgången. Efter sju minuter hade vi äntligen hoppat ned på perrongen och jag inväntade att alla vänner skulle kliva av för att kunna säga hejdå.
Theo diskuterade fortfarande livligt om hur han skulle tvinga mugglarpojken i huset bredvid hans att skotta hans familjs uppfart... Vilken idiot han var. Jag visste förvisso att Theo bara försökte låta mallig och cool inför oss och att han egentligen var en lugn och snäll person. Okej. Jag tar tillbaka lugn.
"Tyst nu Theo!" Jag lade armarna runt hans hals för en kram som han besvarade.
"God jul Vi." Sa han garvandes och jag vände mig för att ge Daphne en hejdåkram men hon var för upptagen med att äta upp min bror. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet med ett smil mot Andy.
"Vi hämtar bagaget." Sa han och nickade bortåt perrongen.
Vi drog ur våra koffertar från lastutrymmet och Draco hade snart hunnit ikapp oss för att hämta sin egen.
"Skulle inte Daphne med?" Undrade jag förvånat och kollade efter henne.
"Hon kommer nästa vecka, hon ville fira jul med sina föräldrar." Sa han kort och vi började genast leta runt efter våra föräldrar.
Andy suckade lite skakigt och jag visste att han var nervös inför att träffa dem igen efter flera år med tanke på att våra föräldrar inte kom överens. Jag försäkrade honom om att de verkligen var okej med honom och han nickade och låtsades som att han trodde mig.
"Där borta!" Pekade jag över en hop människor och mycket riktigt så såg jag min långa far Lucius stå och vrida sig runt på jakt efter oss. Vi trängde oss fram och jag fick ögonkontakt med mamma.
"Draco." Sa hon varmt och omfamnade min bror som snabbt drog sig undan då han inte ville visa sin ömma sida öppet. Jag däremot omfamnade henne varmt och drog en lättnadens suck över att vara tillbaka.
"Är det bra med dig Andrew?" Hörde jag mamma fråga Andy och jag vände mig till pappa. Han nickade till lite snabbt.
"Skynda på nu, jag har lite brådskande ärenden att ta hand om ikväll." Sa han kyligt men jag var egentligen bara glad över att han var med för att ta emot oss. Jag mötte Jadens blick en lite bit ifrån oss där han och Jade stod med sina glada föräldrar. Han gav mig ett snabbt leende som tyvärr lös igenom med vad som såg ut som medlidande. Jag suckade mentalt och följde efter familjen och Andy mot perrongväggen.

Vi tog oss diskret fram genom stationen och ut i en gränd innan vi grep varandras händer och blev transfererade hem. Fötterna slog i marken och återigen stirrade jag ut över det ödsliga Wiltshire som nu var krit vitt av all snö. Andy såg alltid lika imponerad ut när han såg vår stora herrgård och han var lätt rosig om kinderna av kylan.
"Tack igen Mrs och Mr Malfoy för att ni låter mig stanna över jul!" Fjäskade han och jag skakade på huvudet med kunde inte dölja mitt nöje. Vi gick igenom de svarta grindarna och över gården med far svepandes i täten. Snön i trädgården var helt orörd men det skulle den inte komma till att bli speciellt länge nu när jag var hemma. Med tanke på hur rastlös jag alltid var här om dagarna så var det otroligt skönt att nu ha sällskap med sig hem och kanske en partner att bygga snögubbar med. Draco ville aldrig och jag har alltid tyckt att han var lika tråkig på det planet.

"Kom hörni", sade mamma och blängde fortfarande åt det hållet Malfoys hade stått. Vi skyndade oss fram genom stationen till parkeringen där pappas bil stod. Det var en helt vanlig, silverfärgad Golf, men jag tror att både mamma och pappa hade fifflat med den i hemlighet för den andra. Den hade åtminstone en förstoringsbesvärjelse då både uggleburarna, kofferterna och mins fem andra fick plats i vår femsätiga bil.
Jag satte mig fram brevid pappa (jag hade enligt mamma växt om henne med fem centimeter, men jag antog att hon bara ville prata med Jade). Han vred om tändningsnyckeln och bilens motor mullrade svagt igång och vi rullade ut från parkeringen.

Bilresan var inte någon märkvärdig sak för mig, jag hade ändå åkt bil sen jag var jätteliten, men för mamma var det fortfarande en ovan sak och hon blev åksjuk av att vi åkte i 120 km/h. Jag fattade inte riktigt det där, fast jag antog att om man håller hastigheten 120 hela tiden, så åker man 120 kilometer på en timme. När jag var yngre hade pappa förklarat vad 'matematik' var och att man lärde sig det i mugglarskolor. Han hade kvar några oanvända extra-matematikböcker och jag hade ambitiös jobbat ut dem på någon månad. Pappa hade varit otroligt stolt och förklarade för mig att det kunde vara bra att kunna, utifall att.
Bilresan från Kings Cross hem till Birmingham hade gått otroligt snabbt och innan jag visste ordet av hade pappa kört in i bilen på avfarten.
"Ungar, ni får ta uggleburarna i alla fall!" ropade mamma och lyfte ut Jades koffert, som pappa mottog. Efter det lyfte hon ut min och tappade nästan den direkt. "Åh Merlin, Jaden! Vad har du i din koffert!?"
Jag skrattade åt mamma och tog ut Jades uggla då min inkompetenta skit till syster hade skyndat in sig med pappa.
Jag såg mig omkring på det välbekanta, nu snötäckta huset och trädgården som på somrarna var full av stora växter mamma planterat innan jag skyndade mig in i huset.

Vi släpade in våra grejer genom de stora portarna och innan jag visste ordet var så dök våra husalfer Hokey och iumbo upp för att artigt ta emot oss. Detta var egentligen inte nödvändigt, men eftersom detta var deras jobb så kunde man ju inte neka dem det.
"Här, låt mig ta er koffert unge miss Malfoy och miss Malfoys vän!" Kraxade Hokey och bugade sig djupt framför oss.
"Andy heter jag..." Presenterade sig Andy snabbt.
"Som ni vill Mr Andy." Jag fnissadeåt husalfens ord och Andy som stod med rynkad panna.
"Westhope är hans efternamn." Sa jag lugnt och Hokey nickade långsamt varefter alfen försvann uppför trapporna med vårt bagage genom ett fingerknäpp.
Draco hade redan skyndat upp på sitt rum men jag ville visa Andy runt en sväng. Han hade trots allt bara sett hallen, korridoren och mitt rum då jag inte velat introducera honom tidigare.
"Det är så stort här." Utbrast Andy förundrat och jag nickade medhållande.
"Japp, för stort." Svarade jag med en suck och började gå mot rummet bredvid hallen på nedervåningen.
"Här är vårt vardagsrum." Sa jag och stirrade runt i vårt stora inte så värst möblerade rum. Något som var annorlunda nu från resten av året var att en enorm julgran stod och glittrade och lös i ena hörnet av rummet. Vi hade en stor skinnsoffa med två matchande svarta fotöljer som stod mot en vägg. Ett litet glasbord med lejontassar var placerat framför sittmöblerna. Framför den öppna spisen som inte blivit tänd ännu så stod det också två likadana fotöljer där jag så många gånger suttit och läst på kvällarna. Ovanför brasan hängde ett stort familjeporträtt av mig, Draco, mor och far. Jag mötte min egen blick på bilden för en sekund men skakade bort alla tankar och fortsatte visa runt. Längs väggarna hade vi en massa vitrinskåp med familjeklenoder och annat ointressant skräp enligt min mening.
"Incendio." Sa jag lugnt med staven riktad mot eldstaden som började brinna.

"Jag önskar min familj också hade ett sådant här ställe..." Sa Andy och kollade närmare på familjeporträttet.
"Denna herrgård har gått i arv inom familjen Malfoy sedan århundraden tillbaka. Från början skänkt till oss av kung William den förste efter att gamle Armand stått honom till tjänst sedan barn ben." Jag blundade otåligt då pappa hade kommit in i rummet för att skryta.
"Åh...det är ytterst imponerande Mr. Malfoy." Sa Andy med allvarlig min och jag avskydde hur alla alltid var rädda för att trampa mina föräldrar på tårna.
"Säg mig Andrew, hur är det med dina föräl.." Började han men jag avbröt honom snabbt.
"Far jag visar honom runt just nu, vi kan väl diskutera vid middag? Kom Andy." Jag drog med honom in i nästa rum vilket var vårt stora kök.

Vi hade ett stort köksbord högt som ett barbord med tillhörande stolar i mitten av rummet och mörka köksbänkar och skåp, även här inne fanns en eldstad som jag tände.
Jag pekade även och visade Andy vart våran vinkällare låg och när jag hade visat honom alla övriga rum på nedervåningen som mestadels var kontor och förråd där pappa förvarade ministeriesaker, så kom vi tillslut tillbaka till den stora stentrappen i hallen.
"Vad finns där nere?" Undrade Andy och pekade på en smal trappa som gick under den stora trappan.
"Det användes som fängelsehåla förr i tiden! Jag går aldrig ned dit för det är en helt annan slags energi där." Jag rynkade näsan mot källaren och vi gick uppför trappan.
"Merlins skägg vad rädd jag blev!" Andy nästan skriade ut när ett av spökena som bodde på herrgården svepte rakt genom honom. Jag kollade efter det oförskämda spöket och skakade misstroget på huvudet.
"De är lite kinkiga." Berättade jag för Andy som fortfarande rös.
Längst bort i korridoren och snett uppför en trappa så låg vår stora matsal och annars bestod mestadels av övervåningen av gästrum och familjens sovrum samt några förråd.
"Här är far och mors sovrum." Jag pekade på en dörr utan vidare visat intresse och precis då klev Draco ut från sitt rum lite längre fram i korridoren.
"Antar att det är Dracos rum." Sa Andy innan jag hann öppna munnen och han skyndade sig fram till honom.
"Hej kompis, låt mig ta en titt hur du bor." Draco steg åt sidan och visade Andy sitt redan stökiga rum.
"Har du redan golvet fullt med kläder?" Flämtade jag åt röran.
"Men vadå? Jag packar ju upp!" Sa han förnärmat. Både jag och Draco hade stora dubbelsängar. Dracos säng hade mörkgröna överkast och hans nattduksbord var smockat med små grejer. Han hade ett skrivbord, garderober och ett enormt stort fönster, samt en liten balkong. På vängarna hängde en massa inramade quidditch affischer, samt en gobeläng med Slytherins logga på sen hade han även en kalender.
"Ska vi gå vidare?" Undrade jag otåligt.

Jag ville byta om till bekvämare kläder och äta någonting. Jag visade honom gästrummet han skulle få låna och sedan mitt eget rum som var aningen större än Dracos.
Min säng var helt vit i utklädnaden och jag hade en massa andra vita möbler där inne. En egen balkong, långa och breda gardiner som var gröna samt en massa garderober. Mina väggar var prydda med Affischer på trollkarlsband och även en tavla på mig och Draco som små.
Andy kollade flinandes på bilden och slängde en blick på mig.
"Sött." Sa han med snört mun och jag slog honom på armen.

”Packa upp ni, så lagar jag maten”, ropade pappa efter mig och stängde dörren. Hemma hos oss hade det alltid varit pappa som lagade maten. Jag minns att mamma någon gång försökt när pappa varit borta blev den helt oätbar och då menade jag inte att vi andra var kräsna, utan den blevbokstavligen oätbar. Jade hade hunnit upp till vår tredje våning där Jade och jag hade våra rum och hade fullt upp med att packa ur. Jag sprang uppför trappan och blev nästan träffad av ett snokoskop som hittat sin väg ur Jades väska. Jag fångade det kastade föremålet i handen och marscherade bort till Jades rum.
”Hallå, idiot!” fräste jag och fick genast Jades ansikte vänt mot mig. Hon satt i mitten på golvet i sitt rum med en tjock trolldrycksbok i handen.
”Försöker du döda mig eller!?” frågade jag irriterat när jag inte fick en reaktion.
”Vadå döda dig? Jag packar ju bara ut?” Hennes röst var frågande och hon drog ut ännu ett klädesplagg ur kofferten, som sedan hittade sin plats på golvet bland allt annat. Jag suckade frustrerat till svar och kastade snokoskopet i hennes knä och utan att vänta på ett svar tågade jag ut ur hennes rum.
Jag öppnade dörren till det välbekanta rummet som hade stått nästan helt orört sedan September, bara mamma hade dammat av och pappa hade tydligen bett henne att flytta upp min koffert också då den stod på min säng som var noggrant bäddad. Jag flyttade blicken till väggen som var fylld med bilder av Ravenclaws Quidditchlag, andra lag och mina kompisar. Framför byrån hängde en tavla på mig och Jade när vi skrattade åt ingenting. Vi hade varit fem år när pappa tog den och inte kunnat vara seriösa. Jade hade haft ljusbrunt hår och nyligen tappat de två tänderna som växte brevid framtänderna. I efterhand hade jag retat henne för att hon såg ut som en kanin.
Porträttet av de yngre versionerna av oss skrattade ännu mer och den yngre Jade sprang ut ur bild. Mitt yngre jags ögon var tårfyllda och jag höll mig om magen. Jag fnös svagt åt porträttet innan jag satte mig på sängen och började packa upp mycket försiktigare än Jade.
Jag var faktiskt rädd om mina grejer.

"Maten är klar!" hojtade pappa. När jag sprungit ner till köket möttes jag av doften av spagetti och köttfärssås. Maträtten var nog en av mammas största katastrofer och jag antog att han lagat den dels för att den var ganska enkelt gjord och god men främst för att reta mamma då hon dissat Hufflepuff.

their house ungefär v

De två kommande dagarna hade rullat på snabbt och Draco hade praktiskt taget snott Andy ifrån mig då de åkte till Diagongränden en morgon utan mig och var borta nästan hela dagen. Jag tjurade dock inte över det då jag hjälpte mamma med att placera ut julklappar under granen och skickat iväg julkort till släkt och vänner inför morgondagen.

"Vi...Vi vakna!" Jag slog trött upp ögonen för att mötas av Andys ansikte två centimeter från mitt morgonen därpå.
"God jul!" Sa han glatt. Jag smackade tyst och gäspade.
"Vad är klockan?" Mumlade jag yrvaket.
"Fem." Sa Andy och ryckte på axlarna där han satt på golvet med sin pyjamas.
"FEM? Är du knäpp? Det är ju lov!" Utbrast jag lite småbittert efter att ha blivit väckt nästan mitt i natten. Jag drog armarna runt honom och ryckte honom mot mig.
"Kom... sov med mig en stund till." Gäspade jag igen och han flinade, men lyssnade ändå och kröp ned under täcket med mig. Jag lade huvudet på hans bröstkort och somnade om medan jag lyssnade uppmärksamt på hans hjärtslag.
Vi hade sovit i säkert fyra timmar när jag sträckte på mig och öppnade ögonen igen. Denna gången mycket mer utvilad. Jag kollade upp på Andy som fortfarande låg på rygg och sov djupt. Hans mun var lätt öppen och det ryckte lite i ögonlocken på honom, antagligen för att han drömde något. Jag log och kände en glad, varm känsla som sprätta inom mig. Min blick seglade ner till hans läppar och jag kunde inte sluta att tänka på hur perfekt han var.
"Får du betalt för att stirra?" Jag rycktes ur transen när han började prata och jag fnissade.
"God jul på dig med." Sa jag och gav honom en puss på kinden. Jag satte mig upp i sängen och slängde benen över kanten medan jag letade efter tofflorna. De stod på andra sidan rummet i ett hörn.
"Accio!" Jag riktade staven noggrant mot dem och de gled snabbt mot mig längs golvet. Herrgårdens golv och väggar var gjorda av iskall ljusgrå marmor som inte alls var trevligt att sätta ner fötterna på när man nyss vaknat. Jag svassade över till garderoben och började rota.

"Jaden!" någon skakade om mig och jag grymtade trött utan att öppna ögonen. Personen som försökte väcka mig suckade uppgivet men gav inte upp sitt försök. "JADEN!"
Jag skakades om ordentligt och innan jag hann reagera träffade min kropp det hårda trägolvet. Jag blinkade några gånger och gäspade.
"Hur mycket är klockan?" undrade jag och reste mig upp.
"Fem", svarade Jade obekymrat. Hade jag inte redan vaknat gjorde jag definitivt det nu i alla fall.
"FEM!? Du går upp tidigast vid nio här hemma!" utbrast jag förfärat. För Jades del var julen ett undantag men då vaknade hon åtta som tidigast och inte förrän släkten kom brukade hon vara glad.
"Halv fem för att vara exakt", rättade Jade och log. "Klä på dig nu slöfock, så går vi ner!" Hon skuttade ut ur mitt rum och jag släpade mig fram till garderoben för att ta fram kläder.
Efter att ha rotat runt ett tag då jag aldrig visste var de fanns efter att jag packat ur, inte för att det var stökigt eller så men jag satte de alltid på andra ställen än vad jag hade dem på under sommarlovet. Till sist fick jag fram en jeansskjorta och ett par ljusbruna jeans som såg helt okej ut. Jag sprang ner till den andra våningen där jag antog att Jade hade slagit läger under den enorma julgranen pappa alltid högg ner vid första advent. Vi brukade pynta den någon vecka innan jul så nu stod den där; glittrande, med fake-snö på grenarna, små tomtedekorationer som flög runt, änglar som viftade på vingarna och på toppen lös en stor stjärna.
"Är det där paketet från Violet Malfoy?" undrade Jade nyfiket och pekade på den lilla fyrkanten klädd i juligt omslagspapper. Jag brydde mig inte om att svara utan letade med blicken efter någon present till henne.
"Vänta nu Jade! Zacharias Smith, du skojar!?" frågade jag hånfullt och plockade upp ett stort paket med en lapp där det med stora bokstäver stod skrivet God jul till Jade från Zacharias med spretig handstil. Jag hade ingen aning om att Jade gillade den idioten.
"Nej, det gör jag inte!" tjöt hon generat och ryckte åt sig den ur mina händer. Dock var det försent för en ursäkt, så jag gav henne ett hånflin innan jag gick igenom de andra julklapparna.

När klockan slog nio hade jag och Jade kokat risgrynsgröt och tagit fram pepparkakor och bryggt kaffe till mamma och pappa. Jade och jag drack bara te, men nu i juletid kände man sig extra generös.
"Har ni fixat frukost älsklingar?" undrade mamma trött när hon i morgonrock släpade sig nerför trappan.
"Toppen, hur tidigt var ni egentligen uppe?" frågade pappa skämtsamt, som tydligen hade piggnat till när han känt doften av kaffe.
"Jade väckte mig halv fem", tjurade jag och gnuggade mig i ögonen. Mamma log stort och satte sig ner brevid Jade med en kopp kaffe i handen. Pappa satte sig brevid mig och rufsade mig i håret.
"Och jag trodde du var den morgonpigga", flinade han och smuttade på den bruna, illaluktande drycken som fanns i koppen i hans stora hand. Jag rynkade på näsan åt lukten vilket fick mamma att småskratta och nypa mig i näsan.
"Inga sådana miner om mat och dryck", skämtade hon och jag himlade med ögonen.
"När kommer mormor och morfar?" frågade Jade.
"Klockan tre", svarade mamma mer muntert vid tanken av hennes föräldrar. Mormor och morfar var nog de skönaste gamlingarna som gått på denna jord; de var snälla, coola och tog nästan alltid ta med något till oss, typ bakverk eller andra saker. Vi brukade dela upp det så att pappas släkt kom antingen på jul eller nyår och tvärtom. Förra året hade släkten på pappas sida kommit hem till oss på julafton då vi hade det rymligaste huset (så var det på mammas sida också), så i år blev det mammas släkts tur.

Jag satte på mig min nya klänning som jag köpte i diagongränden innan skolan började. Jag hade aldrig haft tillfälle att använda den förrän nu så jag var mer än glad att få skutta in bakom omklädningsskärmen jag hade på rummet och låta den slinka ned över kroppen. Den satt perfekt!
"Accio borste!" Sa jag muntert och fångade upp hårborsten med ena handen medan jag speglade mig. Efter tio minuter var jag klar, mitt blonda hår fick vara utsläppt får jag skulle be min mor använda sin hårlocks-besvärjelse på det senare och jag hade pudrat lite rouge på kinderna. Sedan fick det vara bra.
Andy hade fortfarande inte klivit ur sängen utan stirrade bara storögt på mig när jag satte i fötterna i mina svarta klackskor. Jag uppmärksammade tystnaden och kollade på honom med lätt rynkad panna.
"Wow... Det här skulle Jaden se." Utbrast han och jag kunde inte tro mina öron. Jag plockade upp närmaste bok och lät den flyga tvärs över rummet mot honom.
"EY! INTE ROLIGT!" Flämtade jag. Men det tyckte Andy för han hade nu lämnat sängen skrattandes och ryckt tag i mig och försökte få tillbaka mig till sängen. Jag tryckte in mina långa naglar vid hans revben och han tjöt till och hoppade bak ett steg.
"Jävla tiger..." Sa han med en grimasch och strök sig där jag just attackerat.
"Om du kommer hit någon gång när mina ryska släktingar kommer så ska du få se på tigrar." Sa jag med ett flin. Andy höjde ögonbrynen och väntade på att jag skulle fortsätta prata.
"De har två tama vita tigrar som jämt följer med hit." Förklarade jag och Andys ögon höll på att tränga ur sina hålor.
"Är ni inte typ livrädda?" Jag skrattade åt hans uttryck.
"Jo... Draco är mest rädd, han sitter alltid långt ifrån dem eller är på sitt rum... och du vet ju hur det är... Djur luktar ju till sig rädsla så de spatserar alltid mer eller mindre runt Draco konstant." Jag skrattade när jag tänkte tillbaka.
"Kom så går vi ner." Jag nickade mot dörren.
"Jag vill bara gå och byta om först, men gå ner du så länge." Sa han och gav mig en puss i pannan.

Jag gick längs den tomma korridoren och nedför stentrappan. Hade det inte varit för skramlet i köket så hade herrgården varit öde. En doft av kanel slog mot mig och jag blundade hårt medan jag inandades doften djupt. Mmmm. Det var ena husalfen som stod vinglandes på en pall framför spisen.
"Godmorgon Iumbo." Sa jag lågt och stegade in i köket för att kolla hur allt gick. Men Iumbo var inte beredd på att jag skulle komma så han skrek högt och trillade baklänges från pallen, ned på golvet. Jag slog händerna för munnen och rusade fram för att hjälpa honom upp.
"Nej nej, unge Miss Malfoy behöver inte smutsa ned sina händer... Iumbo fixar detta.." Sa husalfen och reste sig snabbt upp på egen hand.
"God jul, Unge Miss Malfoy..." Iumbo bugade sig djupt och jag flinade lite.
"God jul Iumbo, vad gör du för något?" Jag trippade nyfiket fram och tittade ned i grytan på spisen.
"Julskinka Miss" Svarade han och jag gjorde ett litet glädjeskutt ner jag tänkte på att det var julafton. Jag satte mig på bordskanten och kollade imopnerat på hur alfen sprang av och an i köket för att krydda, fixa frukost och dryck på samma gång.
"Hej snorkråkan..." Jag himlade med ögonen och vände mig mot dörren. Draco steg in med ett flin på läpparna och rotade fram ett glas från ena hyllan.
"Är du redan vaken alltså?" Jag höjde ett på låtsas imponerat ögonbryn mot honom.
"Det är jul. Aguamenti" Svarade han menande och fyllde upp sitt glas med vatten från staven.
"Åh där är ni ju!" Jag och Draco vände oss om förvånat.
"Jag gick vilse här nere och ena spöket pekade att jag skulle gå åt motsatt håll..." Andy kollade bistert bakom sig och jag och Draco skrattade tyst.
"Seriöst Westhope? Hur inkompetent får man bli?" Spottade Draco ur sig, sedan vände han sig mot husalfen.
"Hur lång tid är det kvar innan frukosten är serverad?" Han pratade med hög röst.
"Åh inom tio minuter unge Mr Malfoy!" Sa Iumbo mitt i farten nedför pallen.

Här är Violets outfit och hår för idag!