Månsystrar

^^Tack!

Nu kommer kapitel tio! Hoppas ni gillar det!

Kapitel 10

Några veckor senare när Ly vaknade på morgonen kände hon sig väldigt pigg, helt vanlig faktiskt!
Hon hostade inte, hade inga läskiga drömmar och förmodligen inte feber.
Hon ropade på Cecilia och berättade att hon kände sig frisk.
Och efter några undersökningar medgav Cecilia att hon faktiskt var frisk.
"Men ta det väldigt lungt ändå, man vet ju aldrig om det kommer tillbaka", rådde Cecilia Ly.
Ly nickade ivrigt och sprang ut ur sjuksalen, duschade snabbt, tog på sig en en tunn vit spets-byxdress med korta ben och fixade till sig lite.
Sedan sprang hon och berättade den glada nyheten för sina föräldrar och berättade om vad hon hade varit sjuk i, i en väldigt mild version.
Sedan gick hon ut i det strålande solskenet. En sval bris fläktade skönt.
Hon gick stilla in i skogen, hon hade lärt sig att inte vara rädd för insekterna längre. "Har jag klarat mig levande från Vitiosa, klarar jag mig levande från myror", brukade hon tänka.

Hon gick ganska långt, tills hon blev trött och satte sig ner och vilade mot ett träd.
Hon slöt ögonen och lyssnade på fåglarnas vackra kvittrande och trädens susande.
Hon slumrade till lite en stund, men ljudet av mjuka vingslag som fläktade henne lätt i ansiktet, väckte henne.
Hon slog försiktigt upp sina ögon och såg genast att bara några decimeter framför henne flaxade en liten fågel stilla.
Det var en liten vacker fågel som skimrade i grönt och guld. Den hade en lång smal näbb i vilken den höll en stor skinande kristall-pärla. Pärlan lyste så starkt att Ly nästan blev bländad.
Den lilla fågeln flög fram till henne och la pärlan ömt i Lys späda hand.
Det pirrade lätt i Lys handflata där pärlan låg.
Ly var helt chockad, men glad, lycklig.
Den lilla fågeln slog sig ner på Lys ena fingertopp och kvittrade en otroligt vacker sång för henne, det var tusen gånger vackrare än Vitiosas röst, hennes röst var rena kråkrösten jämfört med den här.
Ly log mot fågeln och smekte den ömt över huvudet.
Den lilla fågeln såg på henne med sina svarta glittrande ögon som gjorde Ly överlycklig. Hon vet inte varför, men den här fågeln fick henne att känna sig som hon klarade allt.
"Tack", viskade hon mjukt till fågeln. "Tack lilla fågel, jag ska aldrig glömma dig." Hon kysste fågeln lätt på översidan av näbben.
Fågeln log mot henne, ja, faktiskt, den gjorde det, och flög upp mot trädkronorna och kvittrade glatt hejdå.
Ly vinkade till den och började gå med lätta steg hemåt.

På vägen hem mötte hon Lo som hade flyttat ut i skogen igen, för något tag sedan.
Ly visade pärlan för Lo.
Den hade ett tunt gnistrande, mån-aktigt skimmer runt sig.
Den strålade vackert där den låg i Lys händer.
"Åh..." sa Lo och rörde försiktigt vid den. "Var har du fått den i från?"
"En liten fågel gav mig den", svarade Ly och log mot sin bästa vän.
"Va? Är det sant?"
Ly berättade hela historien on hur hon träffade på den lilla fågeln, från början till slut.
"Åh!" sa Lo igen. "En månkristall!"
"Va? Hur visste du att det var en månkristall?"
"Jag visste det inte", svarade Lo. "Jag bara hittade på det alldeles nyss."
"Jaha", sa Ly. "Det var ju ett passande namn. Det ska jag kalla den för, månkristall."
Sedan fortsatte hon hemåt.

När hon kom hem tänkte hon att det var bäst att inte visa den för någon, det här var Lys och fågelns hemlighet. Och Los förstås.
Så hon lade försiktigt när den i fickan på byxdressen hon bar, för att ingen skulle se den.

När hon kom upp till sitt rum la hon den i en vacker silvergnistrande ask som hon förvarade sina värdefullaste saker i.




♥

VÄLDIGT bra kapitel!

Gillar dessa meningar:
"Åh..." sa Lo och rörde försiktigt vid den. "Var har du fått den i från?"
"En liten fågel gav mig den", svarade Ly och log mot sin bästa vän.

HUR KAN DU SKRIVA SÅ BRA!!!!! Kommer bokstavligen LÄNGTA IGÄL MIG TILLS NÄSTA KAPITEL!!!!!
Månkristallens hemlighet

Tack så himla mycket! ♥



FINIS ♥ ♥ ♥

Alltså du skriver så himla bäst !! Du skriver SUPERDUPERMEGAJÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!

Naw, Tacktacktack!

Längtar till nästa! Har du något nytt kapitel att lägga ut??????????????

Yup, men ni får vänta ÄÄÄÄÄNDA tills imorgon, då lägger jag ut det!

16 jun, 2015 08:37

Verkligen jättesuperazum! ♥

Tack underbaringar!♥
Nu kommer det efterlängtade Kapitel Elva!

Kapitel 11

Några dagar senare gick Lo en lång promenad i skogen. Hon gick hela förmiddagen, tills hon skymtade en stor vacker strand.
Hon gick närmare havet och ställde sig i det svala salta vattnet. Vågorna sköljde mjukt upp mot den heta sanden och över hennes svettiga fötter.
Efter ett tag upptäckte Lo att hon inte var ensam på stranden.
En bit bort stod en pojke och blickade ut mot havet. Han hade ljust hår och var ganska lång.
Han var iklädd en ljusblå skjorta och slitna bruna shorts.
Han såg väldigt vacker ut i Los ögon. Hon bestämde sig för att gå förbi honom och granska honom lite noggrannare.
Hon klev upp ur vattnet och gick över den varma sanden förbi honom. Han tog igen notis om att Lo var i närheten.
Åh, han var ännu vackrare på närmare håll!
Lo kände sig varm inombords. Och lycklig.
Hon fortsatte gå, bort från honom, så att han inte skulle märka något.
Hon gick in i skogen, men gömde sig bakom en lind och såg på honom.
Han slutade till slut kolla på havet och började gå över stranden fram till skogen. Det var nära ögat att han såg Lo, men hon gömde sig snabbt bakom linden. Hennes hjärta pumpade hårt i bröstet, och en pirrande känsla spreds i hela hennes kropp.

Jag går tillbaka hit imorgon igen, tänkte hon innan hon leendes traskade hem genom skogen.

Ly satt i tornet i sitt rum och ritade. Hon ritade en liten älva med gnistrande vingar och mörkblått hår. Älvan skrattade och red på en stor ljusblå tiger med fluffiga änglavingar.
Teckning blev mycket vacker när den var klar.
Ly granskade den nöjt, innan hon satte upp den väggen där hennes andra bästa teckningar satt.


Hoppas ni gillade det!

Och förlåååååt för att det var så kort !
Men jag lägger upp 12 imorgon/på torsdag!

Vilket perspektiv vill ni att jag skriver i mest, Ly eller Lo? Eller båda?

Ha det bra :3