Den vita frun

MEEER♥33

Grattis i förskott!

Grattis på födelsedagen potterflicka! Awesome kapitel i övrigt

TACK FÖR ALLA GRATTIS, DET BETYDER MYCKET. ♥

Kan berätta lite vad jag fick:

* En tidvändare.
* En Gryffindor mugg.
* En Gryffindor morgonrock.
* Boken '' Wallflower ''.
* Pengar till Arken Zoo, så att jag kan köpa en hamster.
* En tavla som min kompis har målat.
* Två kristallfigurer.
* En anslagstavla.

Kapitel 21
Döden träder fram


Jag hostade upp sand som jag hade svalt. Det kändes som om jag skulle tappa andan, men den kom snabbt tillbaka. Jag vände mig mot Johannes, och skakade om hans kropp. Han var helt stilla, men jag kunde känna hans puls. Med nytt blod droppande ifrån ansiktet fortsatte jag skaka om honom och jag skrek i ren panik:
- DU FÅR INTE DÖ!
Johannes ryckte till och började, precis som jag, hosta upp sand. Han kippade efter andan, och jag slog till honom i ryggen.
Låt han leva, snälla...
När han slutat hosta lade han sig på rygg igen och tittade in i mina ögon.
Underligt.
Hans ögon var väldigt vackra - jag hade inte märkt det förut. Försiktigt böjde jag mig fram och gav honom en kram. Han besvarade kramen, men hans armar runt mig ramlade sedan ner.
Jag såg in i Johannes ögon och viskade:
- Jag älskar dig.
Johannes stötte fram några ord, ganska tyst, men jag kunde ändå höra:
- Jag älskar dig också.
Hans hand rörde vid mig, och jag darrade till. Sedan föll handen till golvet, och hans vackra ögon stirrade tomt på ingenting.

Jag låg bredvid hans döda kropp, i hopp om att han skulle vakna. Jag hade ett flertal gånger kysst honom, men han vaknade inte.
Det var aldrig som i Disney filmer.
Till slut gav jag upp, och jag kravlade därifrån.
Jag grät inte.
Min sorg var för djup för tårar.
Jag var ensam och förlorad i ett nytt rum - hur stort var egentligen slottet?









( Kort kapitel, och jag vill ha en tyst minut för våran förlorade karaktär. )

Nej!! Onda människa!!! Du dödade Johannes!!!!!! Hur kunde du

VARFÖR KAN VÄRLDEN INTE VARA SOM DISNEY FIMER? NAAAJ!!! :'(

Nice födelsedagspresenter!

Men du kan inte bara låta folk dö sådär...

Det borde inte vara tillåtet!

*tyst i en minut*

Kapitel 22
Framtiden i text


Rummet som jag befann mig i var ytterst stökigt; gamla stolar och gardiner låg dammiga på golvet. Jag försökte att inte vända mig om för att se på Johannes kropp, men det var för svårt.
Han låg där, fridfullt på golvet.
Jag mumlade:
- Förlåt.
Sedan öppnade jag dörren in till nästa rum, och jag blev genast chockad.

Det enda som fanns i rummet var en glasmonter och i den låg något mycket bekant. Jag gick med stora kliv fram till glasmontern och i den låg...
Dagboken.
Jag var en aning chockad fortfarande - hur hade den hamnat där?
Den kunde omöjligt ha förflyttat sig själv...
Men då hände något...
Dagboken öppnade sig.
Jag gapade och stirrade på den.
Den började vända blad, men jag kunde inte se vad det stod.
Försiktigt lyfte jag på glasmontern och ställde ner den på golvet.
Jag läste texten i dagboken så fort jag kunde.
Det var som att se in i framtiden, fast i text.

Du får ju inte sluta så här!! Det borde du veta vid det här laget!

OMG CLIFF HANGER O.O



JAO, NOBELLPRISTAGARE x27469 HÄR.

Meeeen guuud!! Du gör mig galen!! Skrivskrivskrivskrivskriv!!