Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tittade upp och log stort. " Du är doktorn." Sa hon lyckligt. " Nej inte alls. " Viskade hon sedan.

Theodore log snett mot Clara. Hade han verkligen sagt att han var doktor? Han visade med handen.
"Dessa är till dig. Jag hoppas du gillar dem."

Rafael gav över dem och log. "Fina blommor gör verkligen ett rum trevligare. " Sa han och Clara fnissade lite och tog emot dem. " Jag trodde inte du skulle komma." Viskade hon till doktorn.

"Jag sa ju att jag skulle komma. Jag ljuger inte." Han satte sig och tog hennes hand.
"Hur mår du? Vad minns du?"

Hon kramade hans hand försiktigt. " Åh...bättre. " Log hon för att sedan stirra ned i blommorna. " Åh ingenting. " Ljög hon.

Theo hörde hennes ton och såg på sin bror.
"Något måste du minnas. Vi är här för att hjälpa dig. Inget du säger kommer ut härifrån."

Rafael hörde hennes hjärta. Hon blåljög. Rafael såg menade mot sin bror. Pressa henne. Hon vet. " Hm, jag var ute i skogen, gick vilse och ramlade ned?" Försökte hon stilla.

"Clara snälla." Började Theodore och suckade.
"Berätta för oss. Vi kommer att skydda dig och du kan lita på oss. Du var där med din ex make?" Sa han och såg menande på henne.
"Det är fult att ljuga så gör inte det"

Clara såg på honom med orolig blick. Han var så sträng. Hon skrattade lågt. " Ni är poliser. " Sa hon allvarligt. " Jag vet absolut ingenting. " Sa hon bestämt.

Rafael suckade lågt. " Clara, vi är inte poliser." Sa han ärligt.

Han tog hennes hand och höll den mjukt.
"Clara... Mina händer är svala. Är polisers händer så här svala?" Sa han mer på skoj och log.
"Vi vill dig inget ont. Snälla vi kan hjälpa dig. Vi kan säga så iallafall."