Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg på honom tyst
-jag vet inte men typ något sy ihop såret med.
sa hon tyst och tog spriten och öppnar och grisemrade
-seriöst dricker du detta? det e värre än lucas vin
sa hon på skoj och började snabbt blöta allt och tog förskigt upp lucas skojrta och såg på honom snabbt sen fick hon väl börja, hon kunde inte direkt droga ner honom och hoppas bara hans mevetande var så pass långt borta att hon kudne göra ingreppet utan tortera honom. hon började tyst, man visste hon kunde sånt, hon var tränad. Sara var ytst
-sen tack will. det betder mcket du inte säger åt dem. jag lvoar vi e ute så fort han e på ben
sa hon tyst till will

William drog lätt på munnen när Sara kommenterade spriten.
– Den där flaskan var dyr, så använd den klokt.
sa han stöddigt, men vände ryggen åt då hon började behandla det öppna såret.
– Det här är sjukt..
mumlade han för sig själv, drog händerna genom håret och försvann ut från rummet. Han ville varken se eller höra dem, och ställde sig därför framför TV:n för att kunna följa samma livesändning som Melinda tittade på. Han höjde volymen för att låta reportern överrösta DeMora som jämrade sig av den olidliga smärtan. Men till slut tystnade det i sovrummet. Lucas hade svimmat av.

Sara hade sett efter Will tyst, h on h ade hört han och foksuerat på lucas. Hatade höra lucas röst totereas som den gjorde snu. Hon log lättat när han svimmade och gjorde tyst klart ingreppet, fick tyst ut kulan och tog tyst det hon kudne få s med edfter gjort det rent. Hon började tyst få ihop såret och halkade smått av blodet på sina fingrar, hon orkar inte bry sig. bAra få hiop lucas det var det hon ville just nu
-kom igen
viskar hno och blev klar och torkar av sig direkt på sin tröja och började lägga om såret

William märkte hur det plötsligt blev tyst inne i sovrummet. Han slängde en blick mot dörren. En del av honom ville sticka in huvudet och se hur det gick för Sara, men han intalade sig att det var en dålig idé. Det var bäst att försöka hålla sig undan, och hoppas på att DeMora inom kort skulle blir stark nog för att försvinna därifrån... Om han ens överlevde.. Skadan verkade rätt allvarlig..
Han såg mot Tv:n igen. Reportern intervjuade nu en av Williams kollegor som befann sig på platsen. Polisen berättade att de ännu inte hade någon information om var DeMora kunde befinna sig, men att sökandet fortsatte.

Sara suckar tyst och såg på lucas
-kämpa
viskar hon i hans öra och gav han en ouss på kinden, hon ville få bytt klöder, kanske låna en dusch. hon smet tyst ut och sgå på will som stod vid tven
-du jag vet du inte gillar det. men jag viste inte vart jag skulle gå Will.
sa hon tyst
-sen har du någon tröja? min e nersölad av blod och sönder, sen dusch vill gärna låna
sa hon förksigt och gick fram till honom

William såg mot Sara då hon kom ut från sovrummet. Hjärtat stannade till då han såg hur hon såg ut. Hennes tjocka hår var trassligt och hennes kläder och händer var täckta av blod.
– Jag har redan lagt fram handduk och ombyte i badrummet.
sa han, och harklade sig lätt innan han fortsatte prata;
– Lyssna. Det är ingen hemlighet att jag ogillar honom. Och om någon får reda på att ni är här så kommer jag förlora jobbet.. Men du är för viktig för mig för att jag ska kunna slänga ut er...

Sara visste hennes hår säkert såg ut som ett skattebo. Hon log tyst och tacksmat log hon mot Will när han sa det. Han var hennes ängel typ frnå ovan. hon suckar tyst och lyssnar.
-jag vet Will, men du ska veta jag kommer ge tillbaka som tack för detta. vet inte hur men jag kommer tacka dig på något vis.
sa hon tyst och ärligt och såg på honom nu
-jag lovar lucas är ute här ifrån så fort han e stark nog att gå. Jag måste få honom ut ifrån stan på något vänster, inget körkort och fråga mig inte hur fan jag fick hit han
sa hon ärligt och visste han skulle fatta honhade brytit lagen men köra utan körkort, som hon hade gjort som ung med när dem var ygnre. Hon hade ju kommit undan den gången hon blev stoppaps hade det varit hennes egna far. Sara suckar
-tack igen
sa hon tyst och tog sin rena hand och rörde till hans arm och log.
-jag kan se iflm med dig ikväll för han lär vara däckad ett tag till
sa hon ärligt och gick mot badrummet nu för hon ville bara ta sin dusch.

William såg efter Sara tills hon låst in sig i badrummet och satte sig sedan på soffan med en djupt suck. Han såg tillbaka mot direktsändningen på TV:n där de nu uppmanade allmänheten att hålla utkik efter "rymlingen", men också varnade dem att DeMora och hand liga kunde vara mycket farliga. Will kunde inte låta bli att slänga en blick mot sovrumsdörren och skrattade till av tanken att en av stadens farligaste personer nu gömde sig i hans (en polis) hem. Vad skulle kollegorna säga om de fick reda på det? Och vad skulle Saras far säga? Will kunde redan se hans ilskna blick framför sig.
– Jag är körd...
mumlade han för sig själv och drog återigen händerna genom håret.

Sara log roat av hur han hade fixat och gick tyst och klev ur dem blodiga kläderna ohc suckar och tog ne påse, fick slänga det så dem inte spårar dem hur som helst. Hon hade Lucas mobil med med sig för hon vet hur mycket han litade på den inte rördes. Hno la den tyst på sin mobil och skrev tyst till Melinda *Lucas lever.. knappt.. men jag har gjort det jag kna.. Gömt mig och honom hos min vän. jag vill inte säga vart. Dem kommer följa dig och ha koll på dig. Pappa hade sina misstankar på dig så spela dum. Dem har theo med tror jag* skciakr hon tyst till melinda och åter gick sen till att starta duschen och klev in. hon bara stod i duschen och kände ångesten gräva sig fram och kudne snart inte hålla tårnara som kom. Hon var orolig öveR Lucas. allt kom ikapp henne nu

Strax efter att Melinda hade läst sms:et ringde det på ytterdörren. Hon raderade snabbt meddelandet och gick sen ut i hallen för att öppna, och precis som de anat stod det tre poliser utanför. De sa att de bara ville ställa några frågor om Lucas DeMora och Sara Wood, men Melinda förstod mycket väl att de kommit för att ta reda på om hon gömde dem där. Hon steg sig åt sidan för att släppa in dem, och såg direkt hur två av dem började snoka omkring i varenda rum, medan den tredje vände sig till henne med ett anteckningsblock i handen.
– Som du kanske förstår är vi här eftersom vi letar efter din bror. När talade du senast med honom?
frågade mannen. Melinda skakade bara lätt på huvudet och ryckte på axlarna. Precis som Sara föreslog så spelade hon helt ovetande, men också upprörd över att de återigen drog in henne i broderns problem.
– Enligt uppgifter som vi har fått har han livshotande skador.. så ju snabbare vi hittar honom, desto bättre. Därför måste du berätta om du vet var han gömmer sig.
fortsatte han, vilket fick Melinda att rynka på pannan och lägga armarna i kors. Oron växte inom henne, men hon fick lov att hålla fasaden uppe.
– Jag vet inte var han är..
svarade hon kort. Polisen höjde ena ögonbrynet när han kollade upp mot Melinda, och fortsatte sedan med sina frågor. Han verkade tro på hennes ord.. på något sätt trodde han på henne.