Skriva av sig-tråden

Kintsugi
Först och främst, tack för att du delade med dig. Du har ännu en gång påverkat min syn på saker och ting och fått mig att tänka i andra tankebanor (självfallet, på ett positivt sätt).

Jag vill bara ge dig massvis med kärlek just nu. Jag har sett att du någon gång har skrivit att du kontakten med din pappa är dålig - men jag trodde aldrig att det skulle vara på grund av det du skrev igår natt. Och jag antar det för att ibland inser man inte att saker och ting som inte händer en själv händer andra; att en del saker som inte finns i ens verklighet existerar i andras världar. Det gör ont, det gör det verkligen, att läsa det du har gått igenom och att veta hur dåligt du mådde.

Jag tycker att du är en fantastisk tjej, det vet du - och jag har alltid tyckt att du är en stark individ. Men jag har blundat en gång och nu när jag öppnar dem igen, så ser jag dig som en ännu starkare individ. Att gå igenom något sådant här och sedan skriva med självförtroende att du mår bra är starkt. Att skriva ned ordagrant vad du kände är starkt. Att sedan hjälpa andra upp på fötter när du själv har befunnit dig nere vid botten är ännu starkare.

Så därför beundrar jag dig något oerhört, jag beundrar att du har livsglöden som så tydligt märks av, jag beundrar dig för att du ännu idag kan le ett äkta leende och känna att du tycker om vart du står och jag beundrar dig för att du aldrig gav och ger upp.

Det du har gått igenom är helt fel. Det din pappa gjorde mot dig var vidrigt. Att du, som barn, ett litet oskyldigt barn fick vara mamma svider inom mig. Jag finner inga ord - jag kan inte gå in djupare på saken för det finns ingenting som kan beskriva vad jag tycker om sådant som du har fått ta en del av. Jag hoppas verkligen inte att du tar illa upp - jag känner massvis med sympati för dig. Jag vet att ibland så känner man ingenting med medlidande, men jag vill ändå att du ska veta.

Tack för att du skrev ned din långa historia för oss, Vicki. Du är underbar och bäst och jag är glad över att du är medlem här och att jag hittade hit, så att jag fick chansen att lära känna dig och ta en del av den underbara person är. Jag är glad över att jag spenderade flera dagar med dig på Trafalgar Square i ett regnigt London. ♥

Kintsugi, det rann tårar längs mina kinder under hela tiden tiden jag läste. Tycker du inte att han förtjänar en chans ska du inte ge honom en. Du är inte alls dum och egoistisk, sättet han betedde sig på mot dig var hundra gånger dummare och mer egoistiskt än du någonsin kommer bli. Förlåtelse betyder inget om man inte har förlåtit på riktigt, så ta den tid du behöver. Du är en fantastiskt stark människa, kram ♥

Kintsugi
Åh, vad stark du är. Och så stark att du delar med det här. Tycker verkligen inte att du på något sätt är dum eller egoistisk. När man får vara med om någonting sådant så vet nog bara du vad som är rätt att göra, och jag, precis som Jasmin skrev, beundrar dig verkligen. Att du ändå försöker hjälpa och stötta andra här när du själv har mått dåligt är verkligen beundransvärt. Även om jag inte känner dig så jättebra så är du bland de mest inspirerande människor jag har sett, kämpa på! ♥

great. skit i att svara den enda människa du faktiskt vill prata med, människan du gått omkring och tänkt på exakt precis HELA JÄVLA DAGEN, människan du saknat och velat prata med hela jävla dagen, och när han väl skriver till dig så beter du dig precis som om att du är totalt ointresserad. skit i att visa att du bryr dig och fråga hur han mår, på samma sätt som han alltid är där och frågar dig hur du mår, när du ser att han skriver av sig i sin ec-blogg om att han inte mår bra.

VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA DÅLIG OCH VARFÖR SKA JAG LYCKAS FÖRSTÖRA ALLT HELA TIDEN OCH VARFÖR KAN JAG ALDRIG VARA TILLRÄCKLIG OCH VARFÖR MISSLYCKAS JAG MED ALLTING OCH VARFÖR KAN INGENTING NÅGONSIN FÅ KÄNNAS BRA LITE MER ÄN EN DAG INNAN NÅGONTING MER SKA GÅ ÅT HELVETE IGEN?
inte så jävla konstigt att jag fortfarande är ensam, trots att alla jävla killar jag lyckas falla för verkar falla för mig också.

^Prata med människan, Bara prata med honom.

Du behöver inget love potion om du bara ha en riktig konversation med honom.

Ibland behövs inga ord, eller bara några få.

(That last thing just contradicted my point. And it probably didn't help at all)

JGFJFHDJHVJHVDGH.
Åh.
I think I'm gay. Jag vågar inte gå fram till mina föräldrar och säga det speciellt inte till pappa för i hans del av släkten så är dom über religiösa och dom ogillar mig lite redan. Jag är 16 år och aldrig haft ett förhållande. Min första kyss var med en tjej och jag vet inte om jag är bi eller homo. Jag har gillat killar förut men nu jag är osäker....Ugh..Det finns en tjej som jag verkligen gillar. GILLAR. Vi har varit vänner i flera år och jag vet inte om hon är HBT hon pratar aldrig bara om HBT rättigheter. Jag vill så gärna gå fram till henne och säga vad jag känner men jag är rädd att det kan förstöra vår vänskap. Jag vill prata med nån men finns ingen jag kan riktigt lita på :<

whirlwinds: Prata med honom! Det är inte så farligt, jag lovar. Jag tror att du måste försöka att ta saker & ting på lite mindre allvar - att ha förhållanden när man är tonåring betyder sällan att det varar livet ut. Ofta går det åt helvete i slutet, men shit happens. Det gäller att vara stark och gå vidare i så fall. Jag tror verkligen inte att DU sabbar allt; om du hittar rätt kille kommer han att älska dig för den du är, även dina mindre bra sidor.

thecasualtie: Åh, jag förstår verkligen dina dilemman där. Jag är bisexuell nämligen, utan att pappa vet om det. Vill egentligen berätta för honom, men jag vet inte om det känns så smart med tanke på att jag vet att han tycker att "bögar är äckliga". Mamma och mina kompisar vet dock att jag flickvän och accepterar det. Jag tycker du ska prata med din kompis - kanske inte säga rätt ut att du är intresserad av henne, men du kan ju i alla fall fråga om hon är HBT och berätta att du är osäker själv, om du vågar. Jag finns om du vill snacka. ♥

ikka: ♥♥♥ TACK! Skulle gärna vilja prata mera om det. Min äldre brorsa är likadan. Han är homofob och anser det ska vara tjej och kille, inte tjej och tjej eller kille och kille. Jag känner pressen från alla i min familj. Min mamma vill att jag ska träffa killar nu när jag är i den åldern, pappa vill inte att jag ska tänka på sånt, min bror hatar bögar, min syster (den perfekta dottern), har gift sig och ska få barn och min lillebror har en flickvän han skryter om. Jag känner mig helt...Öhh. Blandade känslor </3

thecasualtie: Usch, det låter verkligen grymt jobbigt. Jag hoppas verkligen att det finns någon som du kan prata med & som stödjer dig. Sen hoppas jag verkligen att din familj älskar dig mer än de ogillar homosexuella & att de hellre ser dig lycklig med en tjej än olycklig med en kille. Men av egna erfarenheter så vet jag att även om man vill tro att det är så så är det ändå jätteläskigt att komma ut. Stay strong. ♥

ikka: Thanks honey ♥ Om jag kommer prata med nån så blir det mamma. Pappa skulle bara dampa och inte prata med mig...Tack det är verkligen skönt att få råd av nån som har varit/är i samma sits. Tack igen ♥