Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara var rätt långt in i gömstället, hon var helt inne i sitt o hörde snart dramat. Hon drog snabbt upp huvudet och svor när hon hörde det var polisne, smet snabbt iväg. Hon visste Lucas klara sig så hon hoppas dem inte fann henne


Fadern gick genom sätllet och kollade rutn. han sucar krot och flinar när en av hans män kom med Theo
-men fin fångst
sah an kort och gick vidare och snart stormade han Lucas kontor och höjfde vapnet
-dålig på hålla gömstället
sa ha kot

Trots att polisen hade lyckats överraska dem, och för första gången hade övertaget, så behöll Lucas sitt lugn. Han tänkte inte visa sig besegrad, och satt därför kvar på sin stol (tron) när fadern stormade in i rummet.
– Så du hittade hit till slut...
sa han kyligt och suckade frustrerat.

Fadern flinar kort bara
-tyvärr så gjore jag de
sa han kort
-du litar för låt på visa män
sa han kort bara och man shå hanvar inte allt glad att lucas höl lunget
-så vart gömmer du henne? vart fan e sara
sa han kort

Lucas drack av vinet som han tidigare hade hällt upp. Och när han ställde ner glaset igen dök det upp ett retsamt leende på hans läppar.
– Sara ja... Din dotter...
sa han lugnt för att provocera fadern, reste sig och rundade skrivbordet.
– ... henne håller jag i säkert förvar...
Hans leende blev bredare. Givetvis stördes han av tanken att en av hans egna medlemmar skulle ha avslöjat gömställets position, men det tänkte han inte visa för polischefen.

Jonas muttrar, han störde sig väldigt på hur lugn lucas beteende sig. Han såg ilsket på honom
-säkert för var? seiröst ho e ingen objekt du äger så vart e hon
sa han kallt

Sara hade faksikst funnit ett bra gömställe. hon var small och smidigt så ta sig in p plastser är ej folk ser e bra

Polisen lyckades arrestera flera av medlemmarna – däribland Theo. Och några av dem var nu på jakt efter Sara, men ingen hittade henne.

Lucas ställde sig framför skrivbordet och la armarna i kors. Han mötte faderns blick och kunde se ilskan i hans ögon.Han visste hur besatt mannen var i att få tag på honom, men det gjorde bara att han ville provocera ännu mer.
– Kanske det. Men hon är inte din lilla flicka heller. I alla fall inte längre...
han gav mannen ett snett leende.
– ... och tro mig när jag säger att hon inte är lika oskyldig som du förmodligen föreställer dig..

Fadern såg på honom näe han sa det. Surnar mer över säga Sara inte e den lila flickan mera och stt hon inte var oskyldig
-jag bryr mig inte. Bara säg vart fan du har henne!!
Snäser han till och började bli redo stt avfyra


(Mär vill su fadern skjuter och Sara kommer??)

Lucas blickade ner mot vapnet som vilade i polischefens händer, men lät det inte skrämma honom. Poliser fick trots allt bara skjuta när de själva eller andra utsattes för hot eller våld.
– Tror du inte att hon hade dykt upp om hon ville träffa dig? När ska du inse att hon har gått vidare?
Han såg upp från pistolen och mötte faderns blick igen. Och ett leende spred sig över hans läppar.
– Hon är inte din dotter längre..


(Spelar ingen roll, när som helst

Fadern hade surnat, han visste han inte avslossar skott mer än i hot men hans ilska började föblinda honom. utan föravning hade hans skott avfyrtas mot lucas...


Sara rykte till av hört skottet och suckar och ville idt men visste hon tog en stor risk, hon hörde några röra sig dit ur rummet hon gömde sig i och såg en chans snappar nsabbt till sin väska med lite saker i och semt för hitta lucas, för hon kände igen skottet..

Skottet träffade Lucas i sidan och smärtan gjorde att benen gav till vika. Han sjönk han ner på knä på golvet och tryckte handen över den öppna såret. Kunde se hur den röda färgen spred sig över hans vita skjorta. Ansiktet bleknade och det syntes att Lucas var nära på att förlora medvetandet, men trots det dök det upp ett svagt leende på hans läppar och han gav ifrån sig ett kort skratt. Det sista han ville var att erkänna sig besegrad.