Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara hade sett på Lucas bara
-jag e ärlig lurar inte dig nu e faktiskt hungrig
sa ho och såg på sin lucas. Skulden fanns där än men kände bättre han inte hade gjort det större än vad det blev


Theo suckar och kom fram
-du ska vara glad sara jorde som hon gjorde, hörde du tonfallet märkte du hon misstänkte dig
sa ahn

Lucas drog Sara till sig och kysste henne lätt på huvudet innan de gick vidare.
– Jag tror dig..
svarade han och för första gången på hela kvällen dök det upp ett leende på hans läppar.
– Då är det tur att jag redan hunnit förbereda någonting att äta..
Han öppnade dörren till matsalen och där var det redan fint dukat på bordet.

Melinda log åt hans kommentar.
– Jag litar fullt på Sara, så jag är inte förvånad.
svarade hon med en säker röst, men tystnade sen och började pilla på sina fingrar.
– Hur är det mellan dig och din bror nuförtiden?
frågade hon sedan med viss tvekan i rösten då hennes känslor fortfarande var delade mellan bröderna.

Sara log och lät han, hans vamara läppar fick henne le bara mer. Det kändes som vanlgit.
-åh
fick hon fram och log
-e det någon du bad eller har du fixaT?
fårgade hon nöjd


Theo suckar tyst och nickar
-hon litar på dig, det syns på hene
sa han och rättar håret lite och såg på henne bara
-sådär antar jag
sa han ärlgit

Lucas tog med sig Sara in i matsalen och drog fram stolen åt henne.
– Jag fixade det medan du var borta..
svarade han ärligt, försökte ignorera tankarna om att hon hade åkt iväg för att träffa en annan kille. Han drog upp ärmarna på skjortan och gick bort till köket för att ta fram det som han hade lagat. Han ställde ner det på bordet och satte sig på platsen mitt emot henne.
– Det är bara att ta för sig.

Melinda la huvudet på sne.
– Hmm.. Sådär alltså?
sa hon fundersam och bet sig lätt i underläppen.
– Tror du att ni någonsin kommer komma bra överens igen? Vad jag förstår var ni rätt nära en gång i tiden?

Sara log och takcade tyst när han drg ut stolen åt henne. hon var van vid hans artigheter inan hade hon tyckt det var konstigt men var nöjd. Hon kollade tyst på honom snabbt
-det såg gott ut
sa hon snällt till honom och tog tyst lite mat att öbrja ed


Theo såg på melinda msabbt
-vi har lite duster bara
sa ahn snabbt och suckar och nickar tyst
-en gång innna han valde frasnas sida
shan

Melinda lyssnade till hans ord och nickade förstående.
– Jag förstår..
svarade hon tyst och vek undan blicken. Hon ville egentligen inte bry sig om Ryan. Inte efter allt han hade utsatt henne – och Theo för. Och allt hade varit så mycket enklare om hon avskydde honom. Men det fanns någonting hos Ryan som gjorde det omöjligt.
– Han sökte upp mig häromdagen..
erkände hon sedan och såg tillbaka mot Theo för att se hans reaktion.

thei suckar kort och skkar på huvudet
-vrför?
fårgade han kort lite, han gillade inte dtta men det var så. Hon valde själv
-jadu jag veti nte vad jag ska säga
shan

Melinda veckade pannan. Hon visste inte riktigt vart hon ville komma med det. Men av någon anledning ville hon att Theo skulle veta.
– Han försökte be om förlåtelse... igen.
svarade hon på hans fråga och drog händerna över ansiktet med en djup suck.
– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte ens vem han är längre. Om han bara spelar med mig igen eller om han faktiskt är seriös.

theo såg bara på melidna och sksar på huvudet
-han har väl skuld. men lta på vad din magkänsla säger
sa han snällt och log mot henne oh rättar sin tröja lite och suckar tyst
-men du brde gå in snart
sahan

Melinda tog ett djupt andetag, samlade sig, och gav honom sedan sitt vanliga, bekymmerslösa leende.
– Ja, du har nog rätt. Annars kommer Lucas tro att jag gått vilse här ute.
svarade hon och skrattade till.
– Gör inget dumt tills vi ses nästa gång.
sa hon glatt, gav honom en klapp på axeln och började sen gå mot ingången med lätta steg.