Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av childhoodlight:}
Tack finisar!

Well, jag kan väl börja...
Alltså. Jag har en bästa vän, som jag verkligen verkligen verkligen älskar mest av allt. Hon började i min klass förra terminen och hon har jobbat sig upp så himla mycket, och hon är så himla stark som personen. Mitt problem är: jag klarar inte av att folk jämför mig med henne gång på gång. Mina klasskompisar jämför mina betyg med hennes, hur jag ser ut med henne - de väljer i stort sett henne framför mig. De säger att hon är finare än mig och bättre än mig, mitt framför mina ögon. Och det får mig att känna mig så himla... jobbig, ett fel, och jag är så himla rädd för att misslyckas med någonting så fort jag är i hennes närhet. Det mår jag grymt dåligt av, och jag VILL säga något till henne om detta, men det går bara inte, för det känns som om hon bara kommer bli arg och tro att jag säger det för att jag är avundsjuk på henne. Och det är jag inte - utan det är mer att folk faktiskt jämför oss med varandra, och för att hon ses som något bättre än mig.

Förra veckan sade en kille i min klass (jag är Jasmin och Linn är min bästa vän) :
"Jasmin, Linn är mycket smalare än dig. Du är kraftift byggd"
Jag: "..."
Dagen efter så hade jag med mig en påse godis för att vi skulle spela teater, och godiset skulle vara med i en scen.
Han: "Du, jag kan ta all godis för du behöver inte äta upp det där, då du redan är tjock."
Och dagen efter sa han: "Det är inte mitt fel att du inte kan acceptera dig själv som tjock. Kolla på Linn, HON är åtminstone fin."

_{Skrivet av Somnium:}
Har nu haft ett ca 50 minuters samtal med min mamma.
Jag berättade allt, vilket var svårt eftersom jag 1) hatar att prata om hur jag mår med mina föräldrar och andra vuxna och 2) jag satt och grät och kunde knappt få fram ett ord.

Imorgon ska hon ringa en doktor/psykolog och boka en tid så att jag ska på en undersökning w/e och kolla upp om jag har depression och behöver ta tabletter, eller bara prata med någon.

Det känns skönt att hon ska boka en tid, mindre skönt att hon troligtvis kommer sitta med hela tiden då jag pratar med doktorn/psykologen, jag kommer inte kunna öppna mig helt då och kommer då inte kunna få en riktig diagnos.

Sedan tog vi upp skolarbetet. Finns inte så mycket hon kan göra, men jag berättade att jag får mycket hjälp av en lärare, så det är väll okej.

_{Skrivet av Elley:}
Jag vill bara... ha ett liv eller i alla fall något liknande! Visst vet jag att alla säger att det blir lättare när jag börjar 7;an, och det är antagligen sant eftersom jag träffar nya människor och får en ny klass. Men tänk om det blir helr fel? Tänk om jag inte får några nya vänner alls? Och egentligen vill jag ju att allt ska bli bra, NU. Det är smärtsamt att se hur kul andra har ihop, se hur mycket jag kunnat haft om jag inte varit så förbannat blyg. Det var mina vänner innan, nu är de bara vänner med varandra. De gör roliga sker hela tiden, medans jag sitter hemma och gör i princip ingenting alls. Det är så jävla smärtsamt att veta vad man själv sumpat, veta att man själv har gjort ens liv surt. Just nu vill jag bara försvinna, eller prata med någon vän irl. Men vem ska jag prata med? Ingen har tid för mig, de har ett bättre liv, ett liv jag kunde haft och skulle göra vad som helst för att få.

_{Skrivet av childhoodlight:}
Jag är så trött, trött, trött. Jag är så trött på min skola och på allt som väller över en på samma gång.

Åh jag har så mycket att lämna in, så mycket att träna på (och då är det inte fyra läxor inom de fyra närmsta veckorna, utan jag har fyra prov, tre uppsatser, en redovisning, en biografi och en läxa att göra och lämna in). Jag har gråtit i fyra dagar i rad och inte orkat göra någonting alls för att jag är så stressad. Jag går i nian och ska även välja gymnasium och nästa termin är det även nationella proven och jag är så rädd att få underkänd i mitt svagaste ämne (matte detta är hemskt och jag får verkligen en klump i halsen så fort jag tänker på det. Jag måste måste måste verkligen klara nian med bra betyg. Jag har två MVG, 8 VG och resten G och det är inte tillräckligt (jag strävar efter att ha 10 MVG). Jag spyr verkligen snart. Igår var jag jätteledsen och pressad och mina föräldrar visade INTE NÅGON OMTANKE ALLS utan bad mig bara att hålla tyst och kom med att "nian är sådär". FUCK NO IT ISN'T. Mina vänner på andra skolor har hälften så mycket att plugga till - dessutom är kraven på dem lägre.

Can't handle this.