Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara såg hur han drog handen genom håret och var tyst. Hon ville inte se hab så och såg han nu märkte hue hon pillar oroligt på sin hand. Sedan hue han tog mjukt grepp runt hennes hand
-måste göra dig galen ibland.
Sa hon lugnt
-förlåt för jag ljög
Mumlade hon fram nj

Hade det varit någon av de andra medlemmarna så hade inte Lucas varit så förlåtande. Men det var annorlunda med Sara. Han var fortfarande arg, men inte på henne. Den som han störde sig på var hennes polisvän.
– Av alla människor där ute. Så fick du lov att skaffa dig en polis som vän.. De brukar inte vara så förtjusta i mig.
han skrattade till av ironin. Sara menade att de kunde lita på killen, men Lucas relation till snutarna var långt ifrån den bästa.

Sara visste hur lucas såg på visa saker, hon borde vara tacksam över han ens kund efärlåta henne för en lögn
-kan inte hjälpa det.sen han gjorde dig inget be happy.
sa hon lugnt och såg på honom och log mjukt mot honm och surande lite av hans ironi och slot till han på armen med sin lediga hand, men inte hårt utan mer som hon gjorde mot honom i skämt
-du om han inte gick lite på för min skull så skulle han anmält mig redan
sa hon lugnt oc suckar
-men kan vi släppa honom snälla vill inte bråka om honom
sa hon tyst

– Om du säger det så...
svarade Lucas tyst som svar på hennes fråga, startade bilen och svängde ut på vägen igen. Han sa ingenting mer om William, eller det som hade hänt den kvällen. Men tankar om det hemsökte honom fortfarande. Han kunde se framför sig hur Sara satt uppkrupen i en soffa tillsammans med den andra killen – och det störde honom något enormt. Kanske det var såhär det kändes att vara svartsjuk?

Sara suckar och såg på honom. hon visste han vsäkert var små sur än. hon såg tyst ut igen och tog mobilen tyst och tog upp melindas konverastion. *din bror sur påmig..* skickar hon tyst till henne och la mobilen fröskigt i knäet och olalde ut tyst
-du e arg än ser det på din spända korpp
s hon tyst nu och ärligt, skuld gräver sig längre in i henne. hon var inte den som grät men gråtet av ångest var nära om han abra petade henne rätt fick han se en svag sida.

Det tog knappt fem sekunder innan det kom ett svar från Melinda. *Vad har du gjort den här gången??*, stod det. Just i den stunden stod hon ensam i garaget i väntan på Theo. Det fanns en lite avsides plats där de brukade träffas i hemlighet.

Lucas slängde ett öga på Sara och sen tillbaka ut mot vägen igen.
– Jag är inte arg på dig..
sa han tyst då han upptäckte att hon var på gränsen att börja gråta. Det var sällan som han såg henne fälla en tår. Och det var det sista han ville.
– Men för en stund trodde jag att du var med någon annan.. Att jag hade förlorat dig.
Lucas var inte heller den som visade sig svag inför andra, men han ville vara ärlig mot Sara.

Sara läste snabbt Melindas svar *fika imorgon kl 11, förkalaear då* skcikae hon snabbt och såg nu på lucas som började förklara
-känns som det
Mumlade hon och hade torkat bort en tår som hade lyckats ta sig fram
- skulle aldrig gjort sånt mot dig lucas aldrig. E såld på dig inte han
Sa hon tyst och såg försiktigt på lucas


Theo var på väg sir. Snabbt sök han upp och flinar
-kurregömma
Sa han på skoj och såg på Melinda

Melinda hann lägga ner telefonen i fickan innan hon fick sms:et av Sara, och var nu alltför upptagen med att fokusera på Theo för att svara.
– Och du verkar alltid veta var du kan hitta mig..
svarade hon, gav honom ett busigt leende och lutade sig lätt mot en av bilarna som stod parkerade i garaget.

Lucas tog ett nytt grepp om Saras hand och kysste den lätt.
– Jag avlossade nästan skottet idag eftersom jag trodde att han hade tagit dig ifrån mig... Det är så mycket kontroll du har över mig, Sara..
sa han ärligt.
– Men jag vet nu att du är min... och jag är din...

Theo kom helt fram till henne och flinar roat
-en sockertopp e ltt att hita
sa han på skoj och stod nu framför henne
-sen din bror e nog på ingång
retas han snällt


Sara lät han och log till tyst, hon lyssnar på honom. Allt han sa glädjer henne lite.
-så mycket kontroll nja. du e rätt egensinnad
sa hon bara lugnt, hon visste att han lyssnar på henne och han visste hon lyssnar på hans alla ord om det behövs. Hon log til lav när han sa han var hennes och hon hans. det stämde.

Melinda lyfte nyfiket på ögonbrynen.
– På tal om min bror.. Jag hör rykten om att du inte är lika besvärlig mot honom längre. Hur kommer det sig?
frågade hon och fick fram ett lite retsamt leende på läpparna.
– Finns det någon särskild orsak till det?
Hon petade till honom lätt på axeln.